Obamas talskrivare

Washington Post har idag en intressant artikel om Obamas talskrivare Jon Favreau. "If you start thinking about what's at stake, it can get paralyzing," Favreau said."

Jobbtips - jobba med Schlingmann och mig

Kul jobb för den som vill arbeta nära partiledningen över två viktiga valrörelser 2009 och 2010. Kan passa bra för den som vill göra något kul och få ett bra nätverk innan man t ex pluggar vidare.


Administrativ assistent till partisekreterare och kommunikationschef

Moderaterna söker en administrativ assistent att bistå moderaternas partisekreterare och kommunikationschef. Arbetet handlar om att vara en länk mot omvärlden och att administrativt hantera kalender, e-post, telefon och möten. En viktig del av arbetet är också fakturahantering och uppföljning av ekonomiska rapporter gentemot vår ekonomiavdelning och andra kolleger.

Som assistent får du ett utmanande och stimulerande arbete som ställer stora krav på lyhördhet och flexibilitet. Du blir navet som gör att vardagen fungerar för partisekreteraren och kommunikationschefen. Arbetet sker ofta under tidspress och ställer stora krav på omdöme och förmåga att prioritera. Du kommer att ha mycket kontakt, via telefon, möten och e-post, med kolleger runt om i Sverige samt med externa intressenter. Du kommer också att arrangera möten och medverka som assistent vid möten och konferenser. Arbete kvällar och helger kan förekomma.

Du kan uttrycka dig väl i tal och skrift, är noggrann och har god allmänbildning. Du har god servicekänsla och förmåga att lösa praktiska uppgifter. Självklart delar du våra moderata värderingar. God kunskap om moderaternas organisation är meriterande.
Sannolikt har du en bakgrund som assistent eller sekreterare och ser dig själv som en problemlösare.

Vi erbjuder en spännande och dynamisk arbetsplats där du får möjlighet att vara med och påverka hur Sverige utvecklas. Vårt mål är att fortsätta utveckla moderaterna för att därmed få väljarnas fortsatta förtroende att förbättra Sverige.

Vi arbetar för en jämn könsfördelning och en etnisk och kulturell mångfald bland medarbetarna.
Närmare information om tjänsten lämnas av kommunikations- och stabschef Pär Henriksson, 08-786 56 85 eller par.henriksson@moderat.se

Ansökan sänds till jobb@moderat.se eller Moderaterna, Box 2080, 103 12 Stockholm senast den 30 december. Märk din ansökan med Administrativ assistent.

Lästips om Obamas kampanj

Portfolio har en längre intervju med Obamas kampanjchef, David Plouffe

Slut på förnyelsen av socialdemokraterna

Så har då Mona Sahlin lämnat besked. Det är slut på förnyelsen av socialdemokraterna.

Nu är oppositionen inget mittenalternativ inför valet 2010 utan har valt väg vänsterut. Det är oansvar som strategi, slut på ordning och reda och istället tydliga besked om att bidrag går före jobbpolitik. Sossarna har nu sålt ut sitt ansvarstagande till miljöpartiets frånvaro av jobbpolitik och vänsterpartiets ekonomiska oansvarighet.

Detta slår rakt mot den svenska medelklassen. Höjda bensinpriser, höjda skatter på låga och vanliga inkomster, en vårdpolitik som styrs av byråkrater och ett svagt Sverige i EU.

PJ Anders Linder sammanfattar det bra på SvDs ledarblogg.
"Tala om spiken i kistan för socialdemokraternas förnyelse. Dokumenten från partiets interna rådslag har visserligen varit fulla av svavelosande attacker på Alliansen, men i sak har det handlat om en tydlig omorientering mot mitten. Skolan skulle prioritera kunskap. Jobbavdragets första två steg skulle få vara kvar. Någon sorts valfrihet i vården skulle bli framtidens melodi. Men i går eftermiddag försvann all trovärdighet ur projektet: Hur kan man tala om kunskapsskola och vårdval i ena ögonblicket och binda sig för koalitionsregering med vänsterns flum- och monopolkramare i nästa? I går tog s-liberalismen time out för all överblickbar framtid."

Kreditkortskris i USA?

Joe Nocera publicerar idag i New York Times ett (anonymiserat) mejl han fått från en banktjänsteman. I mejlet beskrivs hur processen för att ge ut kreditkort fungerar och tjänstemannen pekar på att det sannolikt är nästa stora ekonomiska problem som slår direkt emot de amerikanska hushållen. Alltför många har levt på kredit även om de inte ens haft någon lön eller andra intäkter. "This has got to stop. People are going to be learning hard lessons over the next years. It would help, though, if the banks could change their behavior now, before things get any worse. Tomorrow is already too late."

Obama, O-baren och engagemang i politiken

Ikväll har jag varit på O-baren på Sturehof i Stockholm och talat om sociala medier. Jag och Paul Walker som är chef för Cohn & Wolfes globala Digital Media Practice blev utfrågade av Internet Worlds chefredaktör Magnus Höij på temat om Obamas kampanj hade fungerat i Sverige.

Min tes är att den inte hade gjort det. All politik är lokal och har sina särskilda förutsättningar. Vad Obama gjorde 2008 kunde bara Obama ha gjort 2008.


Socialdemokraten Johanna Graf bittrade ut redan innan seminariet "Cohn&Wolfe säljer sin Obama-kunskap med draghjälp av moderaternas kommunikationschef Per Henriksson och after work på O-baren. Geeee, där kände jag verkligen hur professionaliteten och passionen slog emot mig i vågor ..."

Det var lite synd att Graf inte var där eftersom min poäng när jag talar kring detta är just att det inte är något som kan köpas för pengar eller initieras top-down. Det kräver engagemang och passion - jag är t ex rätt övertygad om att vare sig Gore 00 eller Kerry 04 hade kunnat köra samma kampanj som Obama 08. Kombinationen av personen Obama, rätt budskap, trötthet på Bush och det faktum att Obama var tvungen att lita till gräsrötterna redan i primärvalet (etablissemanget hade Clinton) var faktorer som man inte kan uppfinna.

Politisk opinionsbildning bygger i grunden på individers engagemang. Sedan finns det enskilda delar av Obamas kampanj som man kan lära av, men att tro att man kan ta konceptet hit och applicera det på något parti, det kommer inte att fungera.

För den som vill veta mer om moderaternas utveckling

På moderaternas kanal på Youtube finns nu ett antal klipp från moderaternas Framtidskonvent. Bl a finns intervjuer med Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, Sven Otto Littorin, Charlotte Nordström, Anna König Jerlmyr, Ulf Kristersson och Sofia Arkelsten.

Sveriges bästa skivor

Sveriges bästa skivor 2008

1. Frida Hyvönen "Silence is Wild"
Lätt Sveriges bästa skiva 2008. Står sig väl även jämfört med andra skivor släppta senaste decenniet. Superstarkt material, unikt uttryck och tidlös. En klassisk skiva.

2. Pascal "Galgberget"
Bergman dog. Pascal tog vid. Det gotländska arvet lever vidare. Starkare för varje lyssning. Små, små detaljer som gör helheten till en av de bästa skivorna på svenska på många år.

3. Sofia Talvik "Jonestown"
Sofia är en väl bevarad hemlighet trots att hon faktiskt syns rätt ofta i olika sammanhang. Det känns som om hela tiden balanserar på gränsen till det stora genombrottet. Min gissning är att det bara är en tidsfråga. Enorm potential.

4. Lykke Li ”Youth Novels”
Kul och spännande. Håller väl över tid. En av årets roligaste skivor.

5. Anna Christoffersson och Steve Dobrogosz ”Rivertime”
Atmosfärisk jazz i internationell klass. Briljant uttryck och närmast tekniskt perfekt. Anna har en av Sveriges bästa röster.

6. Sophie Zelmani “The Ocean and Me”
Zelmani har aldrig gjort en dålig skiva. Hon fortsätter leverera även i år och har skapat sig sitt eget lilla fack i musikvärlden. En imponerande karriär.

7. Maia Hirasawa ”Though, I´m Just Me”
Kul och eget. Kan bli oerhört bra framöver om hon håller fast vid sitt eget uttryck.


Årets bästa cover

Ane Brun - "Big in Japan"
Ane Brun gör Alphavilles stora hit modern och lyssningsbar igen. Påminner om vad Anna Ternheim kan göra med covers.

Intressant om Obamas seger

Jonas Hellman på Prime PR har skrivit en bra analys av varför Obama vann. Finns att hämta här (pdf-fil).

"1. George Bushs impopularitet
Med en extremt impopulär republikansk president i Vita huset hade demokraternas kandidat ett automatiskt övertag. John McCain gjorde sitt bästa för att distansera sig från Bush, men Obama hade ett bättre utgångsläge.
2. Finanskrisen
Väljarna gav republikanerna skulden för landets dåliga ekonomi vilket gynnade Obama. McCains uttalande att USA:s ekonomi skulle vara "fundamentalt sund" var förödande för honom. Efter att finanskrisen bröt ut låg han efter i alla opinionsmätningar.
3. Demografiska förändringar
USA:s befolkning ökar och störst är ökningen i de grupper som tenderar att rösta på demokraterna. Obama vann stort både bland fattiga latinos och bland högutbildade storstadsbor. McCain vann stort bland vita män i mellanvästern, "det gamla USA".
4. Obamas personliga egenskaper
Obamas kampanjupplägg skulle knappast ha fungerat utan Obamas personliga egenskaper. Det låg i tiden med en president som inte är en vit man. Till skillnad från exempelvis Hillary Clinton utgör han ett brott med det gamla. Hans skicklighet som talare gör att han förmår engagera. Samtidigt har han en självkontroll som bidrog till att han höll hela vägen i mål. Motståndarna lyckades aldrig riktigt sätta dit honom. Han var helt enkelt rätt typ av kandidat för årets presidentval. "

Aftonbladet bloggar från Framtidskonventet

Aftonbladets Johanna Melén bloggar direkt ifrån vårt Framtidskonvent.

Pressträff med Gunilla Carlsson och Per Schlingmann

Pressträff om biståndspolitik med Gunilla Carlsson och Per Schlingmann.

Video - tyvärr utan ljud.

Gunilla och Per

Enskilda intervjuer utanför eftersom brandlarmet gick...

Följ moderaternas Framtidskonvent

Fredag-lördag har moderaterna Framtidskonvent. Det kan man följa här.

Alliansen har nya vänner

Idag lanserades Alliansens Vänner. Det är ett enskilt initiativ som tagits av vänner till Alliansen som gillar vad vi gör och som vill att Allians för Sverige får fortsatt förtroende i valet 2010. Jag tycker det är bra med engagemang och jag gillar särskilt att det är ett enskilt initiativ och inte något som vi hittat på. Ju fler som på olika sätt vill engagera sig för Allians för Sverige, desto bättre.

Gudmundson om Skuggutredningen

En av Sveriges vassaste skribenter - Per Gudmundson - har idag en belysande och välskriven artikel om den sk Skuggutredningen på SvD ledarsida. Skuggutredningen tillsattes som alternativ till statens kulturutredning. I grunden är konceptet rätt kul och kan förhoppningsvis bidra till mer debatt även utanför kultursidorna.

Men som Gudmundson påpekar verkar Skuggutredningen fast i en ideologisk föreställningsvärld som inte stämmer med verkligheten: "Att kulturen under Alliansen får en större del av budgeten än någonsin tycks ingen ha märkt."

Gudmundson konstaterar också att: "Var fjärde förslag ser kultur­politiken som en resursfråga, och efterlyser därför ökat stöd. Så mycket vet man. Exakt hur mycket mer pengar som behövs för ”en ledande kulturnation” har man dimmigare föreställningar om. Varianter av ”dubbelt”, ”minst dubbelt” och ”dubblera” är dock återkommande önskemål.Några vill att den statliga kulturpotten ska vara lika stor som idrottens. Efter att ha läst alla dessa förslag är jag villig att gå kulturfolket till mötes på den punkten. Å andra sidan vet jag att idrotten bara får ungefär en av kultur- och idrottsministerns ca tio miljarder."

O-baren 3 december

Den 3 december kl 18.00 på O-baren i Stockholm ska jag medverka i en diskussion om Obamas kampanj och vad vi kan göra i valrörelserna här i Sverige som arrangeras av Cohn & Wolfe.

Sahlin i märkligt sällskap

Mona Sahlin hämtar sina begrepp från märkliga ställen. En annan som använt begreppet "satanisk" är Moskvas borgmästare som stoppade en HBT-parad häromåret med argumentet att den är "satanisk".

Sahlin driver upp tonläget i debatten

När Barack Obama vann valet i USA så hyllades han av Mona Sahlin. Hon hoppades att han "kan lära oss i Europa hur man skapar hopp, lust och engagemang för politik"

Uppenbarligen har just Sahlin en del att lära. I Ekot igår hävdade Sahlin att regeringens arbetslinje är "satanisk".

"Det är bara ett uttryck för hur misslyckad och satanisk som regeringens så kallade arbetslinje är. Färre omfattas. Färre har råd. Färre får en rimlig nivå. Färre får del av aktiva åtgärder. Det är sataniskt, elakt och väldigt konservativt."

Satanisk? Menar hon allvar? Är det det tonläge som Mona Sahlin vill ska prägla svensk politik? Är det det som skapar lust, hopp och engagemang för politik? Det ligger rätt långt från Obamas ambition att driva en valkampanj utan överdrivna angrepp och onödigt högt tonläge. Men Sahlin - hon drar till med "satanisk" om en arbetslinje som handlar om att ge människor en möjlighet att stå på egna ben och försörja sig och sin familj. Som infördes för att bryta med det utanförskap som uppstod när Mona Sahlin själv satt i en regering som gett upp hoppet och använde arbetsmarknadspolitiska åtgärder och förtidspensionering för att dölja människor i statistiken.

Om Sahlin använder "satanisk" två år före valet så kan man ju fundera över vilka begrepp och vilket tonläge hon planerar för till valrörelsen.

(Även SvDs ledarblogg skriver kring detta)

Kraven på en stabschef i Vita Huset

Newsweek har en intressant intervju med Andy Card, som var stabschef åt Bush, om hur stabschefsrollen i Vita Huset fungerar. Inte utan att man känner igen en del även från svensk politik. Ett dygn har sina givna begränsningar och gör att man måste prioritera. Cards resonemang kring "needs versus wants" är intressanta. "I imposed the same test on everyone: the test of needs versus wants. You have to make sure you address needs, but you can't address wants, because they'll crowd out the time for the needs."

Karl Rove om hur Obama vann

• "So how did Barack Obama win? Some of it was fortune: He was a fresh, gifted, charismatic leader who emerged at just the moment that people yearned for something entirely new.
  
• Some of it was circumstance: The October Surprise arrived a month early and framed the election in the best possible way for Mr. Obama (and the worst possible way for John McCain).
  
• Some of it was thoughtful positioning: His themes of bipartisanship and a readiness to tackle the country's pressing challenges were enormously attractive, especially when delivered with hope and optimism.
  
• And some of it was planning and execution: The Obama campaign, led by the two Davids -- Plouffe, the manager, and Axelrod, the strategist -- carefully built a powerful army of persuasion aimed at accomplishing two tasks."

Läs hela artikeln i Wall Street Journal.

Om Obamas kampanj i DN

Idag är jag intervjuad i DN ang Obamas kampanj. 

Gunilla Sjöberg talar om hur vi ska vinna val

Västerås

Bruksortskonferens i Västerås

Idag har vi bruksortskonferens i Västerås. Ett 40-tal deltagare är samlade för att diskutera hur vi kan arbeta i orter som ofta präglas av att socialdemokraterna har dominerat, näringslivet har en historia av tillverkningsindustri och invånarantalet minskar. Själv ska jag prata om förutsättningarna för opinionsbildning och hur vi kan vinna val i fler delar av Sverige.

Posted with LifeCast

Synpunkter på Obamas kampanj

Alldeles för tidigt imorse var jag med i Godmorgon Sverige i SVT tillsammans med Katrine Kielos och Lena Mellin. Vi diskuterade det amerikanska valet, kampanjerna och vad man kan ta med till svenska valrörelser. Bör gå att ladda ner som pod eller se som webb-tv här. (uppdatering: här finns webbtv)

Det här var ungefär vad jag försökte säga:

Barack Obama var en unikt bra kandidat som personfierar den amerikanska drömmen och attraherar många människor i breda väljagrupper.

Obama hade rätt budskap. Han fokuserade på de samhällsproblem som väljarna tyckte var viktigast. Under primärvalen handlade det mycket om Irak och från senvåren och framåt om nedgången i ekonomin. Kanske kan man säga att valet avgjordes den 15 september när Lehman Brothers gick i konkurs och Obama visade ett lugnt och säkert ledarskap.


Han fokuserade på framtiden i en tid när väljarna längtade efter förändring. Åtta år med Bush gjorde att alla republikaner skulle haft det svårt att vinna. McCain var på många sätt den ideala kandidaten - moderat och självständig. Men i den viktigaste frågan - ekonomin - hade han inget att erbjuda väljarna som uppfattades skilja honom från Bush.

Vad kan man dra för slutsatser av hur Obama använde nätet:

Obama använde nätet som nav och knöt ihop digitala miljöer med fältorganisationen. Man kunde t ex få reda på Obama-möten i sitt eget grannkvarter, få telefonlistor eller anmäla sig att hjälpa till i kampanjen lokalt. Det är viktigt att poängtera att i grunden var Obamas styrka en klassisk stark fältorganisation. Han hade kontor på ställen i USA man aldrig hört talas om.

En sak är viktig att poängtera och som jag tror skiljer USA från Sverige. Nätaktivisterna har varit engagerade och kampanjat för Obama men de har inte haft något inflytande över policy. Detta har varit den kanske mest disciplinerade och toppstyrda kampanjen någonsin. Nätet har fångat upp entusiasm och möjliggjort för människor att stödja Obama - inte att påverka Obamas politik. I Sverige - landet av föreningsaktiva - tror jag vi har en annan kultur. Engagerar man sig vill man också kunna påverka.

Det stora engagemanget för Obama innebär inte att demokraterna säkrat majoritet för kommande år. De imponerande antal människor som stöttat Obama är lojala till individen Obama, inte till det demokratiska partiet. Eftersom Obama mötte Clinton i primärvalen så var han tvungen att bygga en egen organisation vid sidan av partiet som dominerades av Clintons vänner. Det är styrka för Obama men inte säkert till fördel för demokraterna.

Kommenterar Obama och McCain

Imorgon är jag med i SVT1 kl 07.15 och kommenterar det amerikanska valet.

Posted with LifeCast

Valvaka i Washington

Alexander Armiento och Johan Norberg

En glad Fores-Martin

Från House of Sweden

Bättre video från Manassas

Någon har lagt upp en bättre video på Youtube från Manassas där Barack Obama talade inför vad som verkar ha varit närmare 100 000 personer. Länk här.

För oss tog det 4 timmar att åka vad som borde tagit 1 timme... 

Nu har både Obama och McCain röstat. Obama är i Chicago och McCain är ute och kampanjar. Själv ska jag förbereda inför kvällens valvaka på House of Sweden (Sveriges ambassad) i Washington där jag ska vara med i TV4 och kommentera kampanjerna. 

Sveriges Radios studio i Georgetown, Washington

Jag kommenterade kampanjerna tillsammans med Carl Melin från socialdemokraterna och pr-konsulten Erik Lakomaa.

Uppdaterad: och via den här länken kan man lyssna på inslaget. 

Video nr 2 från Obama i Manassas

Video från Obama i Manassas

Obama i Manassas

Obama talar inför 80.000 i Manassas, Virginia

Sista mötet, kväłlen före valet. Obama talade 22.30 och människor hade köat sedan före 17.00.

Strobe Talbott på The Brookings Institution

Sir David Manning, Strobe Talbott, Thomas Mann, Karin Pettersson

Peter Wallison på American Enterprise Institute

Peter Wallison var tidigare rådgivare till Reagan.

Vart går republikanerna?

Paul Krugman skriver idag i New York Times om framtiden för republikanerna ifall Obama vinner imorgon. Jag är inte riktigt lika övertygad som Krugman om att de är dömda att fortsätta utvecklas i sekteristisk riktning. Möjligen blir det den första reaktionen, men många republikaner jag träffat talar om behovet av att återupprätta den republikanska basen i mitten av den amerikanska väljarkåren. 

Obama leder stort i senaste USA Today undersökningen

USA Today rapporterar nu att Obama leder över McCain med 53 procent mot 42 procent. 

Jag kommenterar i TV4 och Sveriges Radio från USA

Jag ska vara med i två valvakor och kommentera från Virginia och Washington DC.

På tisdag ca 17.00 (svensk tid) är jag med i Studio Ett i P1 från Virginia där vi är och besöker vallokaler.

På onsdag morgon ca 04.45 (svensk tid) är jag med i TV4:s valvaka från House of Sweden i Washington DC där det är valvaka och TV4 har sin studio. 

Vad som väntar Obama ifall han vinner

David Ignatius har en läsvärd kolumn i Washington Post om vad som väntar Obama ifall han vinner. Inte den lättaste start man kan tänka sig.  

Jurek Martin från Financial Times

Nu har vi träffat Jurek Martin, som skrivit för Financial Times sedan 1966 och som följt amerikansk politik i 24 år.

Han kallade det här valet för "the most interestering election, ever". Han hade också en rad synpunkter på amerikansk journalistik. 

1. Journalistiken har blivit mer ideologisk under de senaste åren.

2. Undersökande journalistik från fältet förekommer mer sällan nuförtiden. Istället koncentreras allt kring kandidaterna. Journalister idag förlitar sig för mycket på opinionsundersökningar istället för att göra egna reportage och hitta egna vinklar. Det gör att stora delar av USA inte täcks när valet bevakas. 

3. Journalisterna har blivit en del av etablissemanget. 

4. Digitala medier och bloggande har fördelar men gör också att journalister inte ägnar tillräcklig tid åt att tänka och intervjua utan skriver eller rapporterar så fort de har möjlighet. 

Det är inte bara presidentval utan också många lokalval på tisdag

Skylt i Georgetown.

Fler läsvärda bloggare från Fokus resa till USA

Det är inte bara jag som bloggar från Fokus resa till USA. Även socialdemokraternas Johan Sjölander och Roger Mörtvik från TCO bloggar. 

Nu är Obama nära Vita Huset

Nu är Obama mycket nära att bli nästa president. Det ska mycket till om McCain ska lyckas ta igen Obamas försprång. Just nu talar ingenting för det. För även om McCain ökat något i de nationella mätningarna så ökar Obama i de viktig delstaterna och valet i USA handlar ju (vilket Gore lärde sig...) om elektorsröster. 

Här i Washington DC verkar alla ha diskonterat en seger för Obama. Till och med republikanerna talar om Obama som vinnare på tisdag och redan har diskussionen om McCains kampanj kommit igång. Valde han rätt strategi? Den stora frågan för republikanerna är också vilket vägval de ska göra för framtiden. Den republikanska basen krymper och åren med Reagan och Bush 1&2 när man varit lika stora som demokraterna verkar vara över. En växande professionell medelklass och allt fler latinamerikaner gör att demokraterna ökar för varje år som går. Min gissning är att det finns tillräcklig insikt hos republikanerna för att inse att val i USA avgörs i mitten - det räcker inte att bara expandera basen. 

Om Obama vinner så kommer han få brottas med höga förväntningar i kombination med en ekonomi som blir sämre för varje dag som går. Det är inget bra utgångsläge för en kandidat som utlovat reformer. Sannolikt kommer Obama under det första året få fokusera på ekonomin och krigen i Irak och Afghanistan. Det är troligt att han - i alla fall inledningsvis - kommer att regera som han kampanjat. Dvs försiktigt och långsiktigt. Jag tror inte man ska vänta sig stora reformer under det första året även om han skulle vinna så tydligt att det kan tolkas som ett starkt mandat. 

Lane Hudson talar om bloggare

John Fortier på The American Enterprise Institute

Jens Henriksson på IMF

PJ Crowley på Center for American Progress

Förutsättningarna för valet i USA

Imorgon åker jag till USA för att följa valrörelsens slutskede. Jag kommer att försöka blogga regelbundet från olika möten och kampanjaktiviteter. Jag kommer också på eftermiddagen tisdagen den 4 november och tidig morgon onsdag 5 november medverka i Sveriges Radios och TV4:s valvakor.

Än är valet inte avgjort. En del undersökningar visar att McCain närmar sig Obama. Det mesta talar dock för att Obama får väljarnas förtroende på tisdag.

John McCains kampanj har präglats av en rad problem. Så här skulle jag sammanfatta dem nu inför de sista dagarna:

Fler amerikaner identifierar sig som demokrater (37%) än som republikaner (29%). Det är den största skillnaden på en generation. För fyra år sedan var det 37% mot 37%.

McCain har fört en något märklig kampanj som engagerat en krympande bas men som inte nått ut till de väljare som avgör valet. Inte ens om McCain hade nått 100% av alla republikaner hade detta räckt.

Ekonomin under Bush har utvecklats till nackdel för stora delar av medelklassen. Människor har upplevt stigande räntor, stigande bensinpriser och aktienedgång som slagit mot t ex pensionssparande. McCain saknar också trovärdighet i ekonomiska frågor och det märks att han inte tänkt igenom dessa på samma sätt som t ex utrikes- och säkerhetspolitik där han bottnar i mycket större utsträckning. En tidigare rådgivare till McCain sade till mig häromdagen att McCain är ”all over the map” när det gäller förslag för att få fart på ekonomin. Han har inte haft en tydlig egen linje att hålla fast i.

Efter konventet i St Paul så lyckades inte McCain bredda partiet. Han blåste sin bästa chans att bygga vidare på ett framgångsrikt konvent.

Hans förmåga att vara en ”game changer” och sätta agendan har gjort att han blivit för ryckig. Palin engagerade basen men skrämde mittenväljare. Initiativet att avbryta sitt kampanjande för att visa ledarskap i den ekonomiska krisen slog tillbaka när McCain inte hade någon egen tydlig agenda kring vad han ville göra med ekonomin.

Hans sista halmstrå har varit att tala om en Obama – Pelosi – Reid administration. Det finns en skepsis i USA mot att ett parti dominerar såväl kongress, senat som Vita Huset. Man gillar i grunden maktbalans. Frågan är om detta räcker hela vägen fram. Det mesta talar just nu för att det inte gör det.

Om sociala medier

Idag intervjuas bl a jag om sociala medier i Dagens Media.

Bryssel och Washington DC

Idag ska jag till Bryssel för EPP Campaign Managers Meeting. Vi brukar träffas en gång i halvåret och diskutera vad EPP ska göra eller inte göra när det gäller kampanjer. Det är också en viktig kanal för mig när det gäller att byta erfarenheter med kolleger i andra länder. T ex är jag nu rätt intresserad av vårt systerparti i Finland, Kokoomus, som hade stora framgångar i lokalvalet igår.

På torsdag åker jag till USA med tidningen Fokus som arrangerar en resa till Washington DC och Virginia. Då får vi möjligheten att följa valrörelsens slutskede såväl på fältet som bland opinionsbildare, journalister och akademiker i DC. Jag kommer försöka blogga regelbundet därifrån och ska även kommentera i några svenska mediers valvakor tisdagen den 4 november.

Röster om moderaternas remiss till valplattform inför Europavalet

Riksdag & Departement

Svenska Dagbladet

Claes Arvidsson på SvD ledarsida

Pressträff med Per Schlingmann och Anna Kinberg Batra

Pressträff om moderaternas remiss till valplattform inför Europavalet

Partisekreterarnas bloggträff

PJ Anders Linder har en viktig poäng efter gårdagens träff med Alliansens partisekreterare om satsningarna på nätet. "Men om man ska anslå en lite mer optimistisk ton: Det viktigaste är kanske inte kontakten mellan partitoppar och gräsrötter. För hur det än är, inte ens Barack Obama håller nätomröstningar om vad han ska tycka eller vilka utspel han ska göra. Någonstans beestår ändå politik i att personer begär ett förtroende för vad de själva, inte andra, tror på.Varken internet eller något annat medium kan göra varje individ till kampanjgeneral. Men internet kan göra information snabbt tillgänglig och möjlig att sprida vidare; internet gör det lätt att höra av sig med idéer, få feedback och söka kontakt med likasinnade. Det är kanske på den horisontella nivån - som forum för kontakter sympatisörer och aktivister emellan - som en riktigt bra webbplats för Alliansen kan fylla sin viktigaste funktion. "Så här gör vi." "Hur gör ni?" "Har ni tänkt på det här?" "Låt oss samla in tiotusen spänn och göra det här."Sedan kan den sortens spontana samarbeten kugga in i den mer formella kampanjen på olika sätt."

Dick Erixon är mer skeptisk i ett inlägg på Newsmill. Även Mary Jensen skriver bra från bloggträffen.

Johan Ingerö har också en intressant poäng i samma härad som PJ: "Jag påpekade dock att den amerikanska gräsrotspolitiken inte huvudsakligen bygger på relationer mellan väljare och organisationer utan snarare mellan väljare och individuella politiker."

Jag har flera gånger intervjuats kring min syn på de amerikanska kampanjerna. Jag tror att en viktig slutsats kring deras satsningar på nätet är just det som PJ är inne på, det handlar i första hand om att knyta ihop sympatisörer med varandra. Det tror jag är en viktig poäng - ibland finns en lätt naiv syn om att nätet ska förvandla politiken till en daglig opinionsundersökning där politiker alltid gör som bloggare vill. Så är det givetvis inte. Men däremot måste vi som företräder partier bli bättre på att lyssna, ha dialog och vara beredda till diskussion. Men det kommer även framgent att innebära att alla beslut inte alltid är populära.

Det ställer också krav på de som vill vara med i dialogen. Jag kan ibland bli skrämd av den närmast hatiska ton som finns på nätet och den drevmentalitet som inte står den sämsta kvällspress efter. Respekt och god ton är lika viktigt på nätet som i en valstuga eller på ett offentligt möte om man vill bli tagen på allvar.

Kan näringslivet lära något av politiken?

Ikväll utser Resumé Sveriges 101 bästa marknadschefer. Jag ska dit. Inte för att jag är nominerad utan för att Per Schlingmann är gästtalare och ska berätta hur vi jobbade med kommunikationen i valrörelsen 2006. Han kommer berätta om strategi, upplägg och visa en del av de enheter vi gjorde då.

Är det då relevant för marknadschefer i näringslivet att lyssna på hur politiska partier arbetar med kommunikation? Ja, jag tror det. Jag har själv en bakgrund som konsult (på JKL bl a) och har arbetat med såväl små som stora företag. Politiken kännetecknas av ett högt tempo, stenhård konkurrens på en begränsad marknad och 24/7 mediebevakning från alla stora och små redaktioner. Det är en utsatt miljö som få företag är i närheten av. Möjligheten till att genomföra den långsiktiga planeringen begränsas alltid av de dagliga restriktioner som allmän hantering av externa händelser medför. Det ställer stora krav på förmåga till just planering och till maximalt genomslag för de planerade insatser (kampanjer, valrörelse etc) som görs. Man måste alltid arbeta långsiktigt för att uppnå maximal handlingsfrihet på kort sikt.

Så det kan nog bli intressant ikväll för dem som är där.

LO-ekonomerna del 2 – orsakerna till den globala finansoron

LO-ekonomerna skriver också om sin analys av orsakerna till oron på finansmarknaden.

"Systemproblem – orsak till sammanbrottet?
Det är minst sex problem om än sammankopplade:

• Banksystemets avkastning är högre i varuproduktionen.
Den höga vinstnivån bör indikera en hög
risknivå.

• Myndigheternas krav på kapitaltäckning innebär
en kostnad för bankerna. Det finns starka drivkrafter
att låna ut mycket i förhållande till det egna
kapitlet, d.v.s. förlänga den finansiella hävstången,
för att öka avkastningen. Aktieägarnas ansvar, genom
det egna kapitalet i förhållande till risken,
minskar ju längre hävstången är men ökar samtidigt
avkastningen för ägarna. Andelen rörlig lön
driver systemet mot obalans.

• Investmentbanker och liknande finansiella företag,
som inte liksom det vanliga banksystemet har
regler för att skydda småsparares tillgångar, har
varit svagt reglerade.

• Ett grundläggande problem är ökningen av tillgångar
som finns utanför bankernas balansräkningar.
Det har skett en åtskillnad mellan kreditgivning
som sker via insättarbanker och investmentbanker
som köper tillgångar och säljer dem vidare. Riskerna
har ökat utan tillräcklig kunskap om den
underliggande kreditrisken. Mer av finansverksamheten
sker genom avgifter på förvaltning som inte
ger samma drivkrafter till att bevaka risktagandet i
kreditgivningen.

• Det verkar inte ha funnits adekvat information om
underliggande pappers säkerhet och därmed risker
som har möjliggjort prissättning på marknaden som
återspeglar risknivån. (Min kommentar: det är väl det grundläggande problemet med paketerade lån som subprime - transparansen är obefintlig och om de säljs vidare så är det extremt svårt att veta hur den grundläggande säkerheten ser ut)

• Regler, riskvärderingsinstrument och rating gäller
varje institut för sig och inte hela det finansiella systemet.
De externa effekterna av att en bank får problem
och det ömsesidiga beroendet mellan de finansiella
företagen och inte minst mellan länderna
underskattas. Det finns ingen global tillsynsmyndighet
eller global systemtillsyn.

Även vänsterbloggen Ekonomikommentarer bloggar om detta och om Krugman syn på finanskrisens rötter.

Även Johan Schück skriver intressant i DN idag om den svenska stabilitetsplanen. "När staten garanterar upp till 1.500 miljarder kronor i utlåning till bankerna rör det sig inte om någon utgift som läggs på skattebetalarna. Pengarna lånas upp av staten, som mot ränta förmedlar dem vidare till bankerna."

Johnny Munkhammar och Nima Sanandaji har gett ut en rapport med titeln "Finanskrisen - ett gigantiskt politikmisslyckande" där de skriver om hur statliga interventioner på bolånemarknaden ökade risken och osäkerheten: "Med kraftiga skattesubventioner i ryggen garanterade Fannie Mae och Freddie Mac bolån som utfärdades till personer som inte kvalificerade sig för vanliga lån. Regleringar hade samtidigt införts som i vissa fall tvingade banker att låna ut till låntagare med osäker ekonomi."

LO-ekonomerna om det amerikanska valet

LO-ekonomerna kom idag med sin konjunkturprognos. Den innehåller en hel del intressant läsning och också en analys av förutsättningarna inför det amerikanska valet och hur vem som vinner kan påverka världsekonomin. Så här skriver LO-ekonomerna om de båda kandidaterna: ”Fortsatta skattesänkningar, skatteincitament för sjukvårdsförsäkringar och ett större inslag av utgiftskontroll i sjukvårdsförsäkringarna, som McCain förespråkar, gör möjligen inte att de amerikanska hushållen känner sig tryggare i dagsläget. Samtidigt kan de protektionistiska strömningarna hos demokraterna innebära ett potentiellt problem för omvärlden. Här återstår att se om Obamas politik är retorik eller kommer att utgöra en stramare hållning. Republikanerna betonar i sin tur tydligt att den amerikanska ekonomin ska
göras konkurrenskraftig, bolagsskatten ska sänkas och arbetstagarna riggas för en högre produktivitetsutveckling. Slutsatsen blir ändå att när det gäller den kommande lågkonjunkturen och stabiliteten i världsekonomin är en demokratisk kandidat att föredra.
Vad som slutligen avgör valet mellan de två presidentkandidaterna bli sannolikt inte makroekonomi – utan plånboksfrågor. Hushållen ser sina fastigheter sjunka i värde samtidigt som kostnaderna för lånen ökar kraftigt. Energipriserna har stigit mycket i USA och livsmedelspriserna likaså. Vem som kan skapa förtroende för en positiv utveckling för hushållens inkomster, lånekostnader, sjukvårdsförsäkringar, och pensioner i framtiden är i det sammanhanget centralt för valets utgång.”

Röster om Alliansens möte i Varberg

PJ Anders Linder är positiv i SvD men driver tesen att Alliansen borde fördjupas ytterligare
”Då måste den övergripande Alliansen få bli både aktör och arena.”

Reidar Carlsson i Norrtelje-Tidning är dock mer återhållsam när det gäller synen på närmare samarbete och konstaterar att ”Något besked om fördjupat samarbete, till exempel i form av en valallians, kom dock inte i går. Och det finns inte heller någon anledning att diskutera detta just nu. Samarbetet mellan partierna fungerar bra i dag, och en diskussion om till exempel ett valtekniskt samarbete skulle bara riskera att skapa missnöje och stridigheter inom allianspartierna.

Dick Erixon konstaterar att Alliansen förändrat förutsättningarna i svensk politik. ”Därmed har man uppnått en annan historisk förändring av spelreglerna för svensk politik: det är inte lägre partierna som är ensamma aktörer i maktens centrum. Regeringsalternativ har blivit den nya, tunga och avgörnade aktören.”

I Luleå är Norrbottens-Kuriren inne på samma spår ”Samtidigt är förutsättningarna i svensk politik i grunden förändrade. Borgerligheten kan presentera ett sammanhållet alternativ. Det finns numera en helt annan vilja bland alla att underordna det egna partiet alliansens bästa.

Marcus Svensson i Smålandsposten skriver om hur Alliansen beskylldes för att bara vara ett sätt att vinna valet men att det i grunden alltid handlat om politik. ”Alliansen beskylldes tidigt för att vara ett pr-trick eller, för att citera dåvarande justitieminister Thomas Bodström (s), ”ett gäng muppar på utflykt”. Men politiken har alltid stått i centrum för alliansen. I Bankeryd lyftes den ekonomiska politiken fram. I Varberg deklarerades en samsyn kring uthålliga offentliga finanser, om målet att skapa en sammanhållen skattepolitik och en arbetsmarknadspolitik som gör det enklare för unga och utrikes födda att få ett arbete.”

Kort video från Alliansens pressträff i Varberg

Fredrik Reinfeldt, Maud Olofsson, Jan Björklund och Göran Hägglund.

Alliansen fördjupas i Varberg

Idag har partiledarna för Alliansen presenterat överenskommelsen En ansvarsfull agenda för framtiden. Läs mer på alliansens hemsida eller på moderaternas.

Hela överenskommelsen finns här.

MUF och mätningar

Igår talade jag på MUFs ledningsforum i Stockholm. Christoffer och Linda har bloggat. 

Noterar att moderaterna ökar i både Sifo och Synovate, vilket bekräftar mätningen som kom från Demoskop för någon vecka sedan. Man ska inte dra för mycket på enskilda undersökningar men det vore givetvis en lögn att hävda att det inte känns roligare när det går uppåt. Det känns också i partiet att det går bättre nu. Bättre stämning och en längtan efter valrörelserna 2009 och 2010.

Supervecka för Alliansen, svart vecka för Sahlin

Det var ju inte tänkt att det skulle gå så här. Mona Sahlin och hennes strateger på Sveavägen hade planerat att visa ledarskap och ta initiativet. Tillsammans med miljöpartiet skulle de redovisa ett konkret och tydligt regeringsalternativ och därmed också äntligen kunna hänga av Lars Ohly och hans stökiga vänsterparti.

Lite märklig var allt uppladdningen. Som moderaternas riksdagsledamot Sofia Arkelsten konstaterat så presenterade socialdemokraterna sin budgetmotion dagen innan de lanserade sin långa förlovning med miljöpartiet. I detta dokument nämns miljöpartiet i en tabell på sidan 18. Så sådär väldigt samkörda med miljöpartiet var de uppenbarligen inte dagen innan det skulle ske.

Men det kunde man väl möjligen ta. Det stora problemet för Sahlin var att vare sig det socialdemokratiska partiet eller fackföreningsrörelsen gjorde vågen för miljöpartiet. En hel del hade till och med fräckheten att påstå att vänsterpartiet inte alls borde uteslutas ur en kommande koalitionsregering. En av dem var Sahlins närmsta medarbetare, partisekreteraren Marita Ulvskog. Hon hävdade att Sahlin kanske hade feltolkat mandatet från partiet.

Sedan blev det inte ljusare. I den första partiledardebatten i Agenda i söndags så kunde man konstatera att det hade behövts en extra partiledardebatt. Mellan Sahlin, Wetterstrand och Ohly. Det var inte direkt några sampratade partiledare som utgjorde oppositionen i Sveriges riksdag. Stackars Ohly fick inte ens vara med när Sahlin och Wetterstrand ändå gjorde ett försök att tala sig samman inför debatten.

Det var uppenbart att vänsterpartierna inte är överens om ramverket för den ekonomiska politiken. Det enda de kan enas om är en skattechock för vanliga löntagare och att överge arbetslinjen. Försämrat jobbavdrag och höjda skatter på till exempel bensin minskar familjers köpkraft och höjd arbetsgivaravgift för ungdomar skulle höja ungdomsarbetslösheten. Detta i ett läge när vi står inför en finansiell oro och konjunkturdämpning. Thomas Östros kan inte ha varit glad hemma framför tv:n. Det är ju han som ska räkna ihop allting i slutändan.

I tisdags möttes sedan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin hos KG Bergström. Då hade Sahlin bestämt sig för att gå på offensiven och vara mer aggressiv. Problemet för Sahlin var dock att hon inte hade någon egen idé kring hur konjunkturdämpningen skulle mötas. Att vara aggressiv och fortfarande föreslå skattehöjningar och en utarmad jobbpolitik i ett läge när alla andra talar om hur vi kan skapa förutsättningar för fler jobb och skapa trygghet för familjer fungerar inte. Och återigen – detta haveri i regeringsfrågan som Sahlin inte kan ta sig ur utan att stöta sig med sin egen rörelse, vänsterpartiet eller miljöpartiet.

I partiledardebatten på onsdagen lyckades Sahlin reta upp sig på Maud Olofsson för att hon hade fräckheten att ifrågasätta att Sahlin lyfte utgiftstaken i statsbudgeten för att få råd med alla löften som socialdemokraterna ställt ut i samband med olika pr-utspel.

I dagens radiodebatt klarade inte Sahlin att ge svar vare sig på frågan om sitt regeringsalternativ eller hur hon ska kunna formulera en jobbpolitik. Sahlin kan kritisera regeringen men står handfallen när hon avkrävs svar om vad hon själv vill göra för att skapa förutsättningar för fler jobb och hur hon ska få ihop detta med miljöpartiet och vänsterpartiet.

DN:s Henrik Brors sammanfattade Sahlins läge i tisdags.”De här två veckorna skulle bli inledningen på Mona Sahlins segertåg till statsministerstolen 2010. Men hon glömde det socialdemokratiska parti som hon sagt sig älska och därför kan det i stället bli början på ett ifrågasättande av hennes förmåga att leda partiet och landet.”

Per Schlingmann följer dagens radiodebatt mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin.

Bakom kulisserna: så kan det gå till när man hamnar i TV4

Politikerbloggen och TV4 kör varje torsdag morgon ett inslag de kallar ”Hemligstämplat” med allmänt skvaller och rykten kring politiker. Två torsdagar i rad har jag nu hamnat i programmet. Idag svarar jag på den märkliga frågan om vad jag gör för att inte bli förkyld (jag tränar).

Vad gör moderaternas kommunikationschef ett sådant inslag?

Jo, Niklas Svensson är en pigg och smart reporter. Han stod helt enkelt utanför Riksdagen för två veckor sedan med sin kameraman när jag och Per Schlingmann kom gående. När de kommer gående med kamera i hand är det inte läge att köra ”inga kommentarer”. Det skulle ge ett oehört besynnerligt intryck. Man har ju ingen aning om vad de vill fråga om.

Istället får man glatt ställa upp och svara på alla möjliga frågor. Sedan har Niklas material som han kan klippa ur och använda ett tag.

Billig tv, smart av Niklas och förklaringen till varför jag och Margareta Winberg är med i samma inslag.

Synpunkter på nya moderat.se

Mary Jensen gillar det mesta men efterlyser ” Det som saknas just nu är väl en funktion där man kan ge lite kampanjbidrag via kreditkortet.” Det har hon ju alldeles rätt i. Vi tittar på det till nästa utvecklingsfas – det handlar i grunden om att backoffice med betalningssystem måste fungera fullt ut. Men det är inte bortglömt.

Mary har också en bra poäng. ” Vad jag vill säga nu är att det är dags för partierna att ta vara på frifräsarna också, ty där finns mycket positiv kraft. Det gäller att se till helheter och inte fastna i detaljerna nu. Att vara glad för engagemang istället för att tycka att det stör de uppdragna riktlinjerna.”

Nikke Lindqvist har varit vänlig nog att recensera sajten. Han går in på teknik som är bortom min kompetens. Men jag har sett till att våra utvecklare fått hans – som jag kan se – kloka synpunkter.

Även Mårtensson skriver om nya sajten och påpekar risken för att varumärket urvattnas: "Det moderata varumärket ska tillåtas ha många fler betydelser. En varumärkesexpert skulle säga att man urvattnar varumärket. Det är inte säkert att det är klokt. Förmodligen skulle moderaterna i stället lanserat nya varumärken, för debatt och analys laddade med annat innehåll. Nu finns risken att moderaterna väcker intresse hos många, men väljs av få."

Jag förstår hans resonemang men är inte så rädd för det. Moderaternas varumärke är starkt men det är också alltid så att det i grunden är våra förtroendevalda och företrädare som bär upp och utvecklar varumärket. Det innebär också att det kan se lite olika ut beroende på hur människors relationer till moderata företrädare är. Det är något jag tror vi får leva med. För trots allt - det är människor som övertygar människor.

Moderat.se - nu live

Idag har vi lanserat nya moderat.se. Det är en strategisk investering inför valrörelserna 2009 och 2010. Även om vi går live idag så innebär det bara starten på ett fortsatt utvecklinsarbete. Håll utkik – många nya funktioner och innehåll kommer under höst och vår att lanseras på plattformen.

Bakgrunden är att vi ser – inte minst i de amerikanska valrörelserna – hur viktigt det är att låta nätet vara navet i valrörelserna. Lärdomen från de framgångsrika amerikanska kampanjerna är att om man menar allvar med att arbeta med nätet så är webbplatsen/platserna utmärkta för att vara navet i valrörelsen. Där kan man samla allt material, distributionskostnaden är nära noll och man kan nå alla kampanjarbetare med information och kampanjmaterial lika snabbt som detta når partiledningen. Vi jobbade en del med detta (kampanjblogg t ex) under valrörelsen 2006 och kommer jobba ännu mer med det framöver. Vi tror t ex att 2009 och definitivt 2010 så kommer mobiltelefonen ännu tydligare vara den viktigaste plattformen för snabba nyheter.

Det innebär inte att andra kanaler är irrelevanta men nätet kan utgöra navet för kampanjen.

Det handlar också om integration mellan den analoga och den digitala världen. Ett exempel från Obamas primärvalskampanj: till skillnad från andra kandidater så var det gratis att gå på hans tal. Däremot fick man skriva upp e-post och ev mobiltelefon. När man kom hem efter mötet låg ett mail med uppmaning att aktivera sig och att donera pengar.

Ska man finnas i digitala miljöer måste man acceptera att man inte kan ha 100 procent kontroll över hur varumärket används. Man måste våga släppa varumärket i högre grad än vad som tidigare varit fallet. Värdet av att många människor gör bra saker är större än risken för att några få gör fel saker.Man kan lättare nå en kritisk massa av kreativitet och engagemang om man är beredd att låta andra vara med och utforma kampanjen på nätet. Nätet ställer också krav på självdistans och interaktivitet.

Ska man vara i digitala miljöer så ska man dock vara lika seriös i sitt engagemang där som ute på gator och torg. Det är inte bara att sätta upp närvaro t ex i en community. Det krävs underhåll, ständigt nytt innehåll, interaktivitet och förmåga att fånga upp det som andra gör och som ska födas in i kampanjen. Frågor måste få svar och människor känna att det är på allvar. Nätet är ingen lek.

Man kan inte bara ta analogt innehålla och publicera det i nya kanaler. Nätet ställer delvis annorlunda krav t ex när det gäller kreativitet och humor. En avgörande skillnad är också förväntan på interaktivitet. Lyssnar man på något, läser något eller ser en video på nätet så vill man kunna göra något själv eller dela informationen. Det ställer krav på gamla tröga organisationer som partier ofta är.

Det märks också när det gäller opinionsbildning. Man bör svara på e-brev inom 24 timmar – och helst snabbare. Man måste vara beredd på en dialog med väljarna – det ställer krav på såväl förtroendevalda som tjänstemän. Digitala miljöer måste därför prioriteras och leda till förändringar. Man måste gå in i detta med öppet sinne och med en aktiv vilja att använda alla fördelar och möjligheter som tekniken ger. Det är bakgrunden till att vi först nu varit beredda att på allvar lansera ny webbplattform och nytt medlemssystem. Det är inte bara två plattformar – vi har också tillsatt en enhet för nya medier som är lika många personer som vår pressavdelning.

Vi kommer också att satsa på utveckling av kreativ höjd och självdistans. Nätet ger möjlighet för fler att delta och komma med synpunkter. Men det är ett oerhört brus och om man som parti vill få genomslag måste man våga kommunicera med kreativitet och självdistans. Politik är på allvar men uttryckssätten måste ibland vara humoristiska och visa på att vi också vågar ha distans till oss själva och politiken. Sarkozys sajt i presidentvalet är ett exempel. Våra webbfilmer i valrörelsen 2006 med bl a Mahogny-Mats är ett annat.

Redan i den version som lanseras idag finns en del nyheter.

1. Kampanjmotorn, alla som vill får göra material - fokus på engagemang o släppa varumärket. Detta kommer att utvecklas med fler produkter än vad som finns där idag.

2. Integrerar webb och medlemssystem så att medlemmar enkelt ska kunna kanalisera sitt engagemang och kunna få den information som är relevant just för dig, där just där du bor och är aktiv.

3. Bloggare som nyhetsflöde. Vi samlar M-bloggar i ett nätverk. På förstasidan är det bloggarna som står för nyhetsflödet (i tickern). Det speglar moderaterna i hela Sverige.

4. Vi går från redaktionellt fokus och ska mer titta på engagemang och sakfrågor. Vi vill spegla hela moderaterna - inte bara det som hänt den senaste tiden. Budskap kan ligga över längre tid. Det är något vi sett framgångsrikt på de amerikanska sajterna.

5. Två nya nyhetsbrev. Per Schlingmanns nyhetsbrev (som tidigare bara skickades internt) finns nu att prenumerera på och om någon dag så släpper vi också det första Europanyhetsbrevet inför valet till Europaparlamentet den 7 juni.

Medierapportering: SvD skriver här.

Debattanalys - Tung vecka för Sahlin

Så här ser jag på förra veckans händelseutveckling och på debatten i Agenda igår kväll.

Det är inte utan att jag faktiskt tycker lite synd om Mona Sahlin. Här gör hon vad jag tror var ett ärligt och seriöst försök att lansera ett regeringsalternativ tillsammans med miljöpartiet. Dagen efter sågas det av den egna partisekreteraren – som iofs strax ska till exilen i Bryssel. Sedan kommer Lars Ohly och hävdar att han visst ska vara med. Full pudel från Sahlin strax innan partiledarutfrågningen och den som såg diskussionen igår noterade ju att s-mp-v kunde ha haft en egen partiledardebatt.

Det är inte utan att man undrar hur väl förankrad Sahlin är i socialdemokraterna och hur väl hon hade förberett marken för samarbetet med miljöpartiet. När hon och partisekreteraren inte ens har samma uppfattning kring det kanske viktigaste beslut som socialdemokraterna fattat på bra många år så borde det vara ett oroande tecken för socialdemokraterna.

Ur miljöpartiets perspektiv kan man också fundera över hur de ska kunna lita på att det Sahlin säger under de kommande förhandlingarna gäller. Har hon mandat eller måste allt förankras bakåt mot Östros, riksdagsgruppen och partisekreteraren? När har facket vetorätt?

Hon öppnar också en gigantisk vänsterflank för Lars Ohly. Vänsterledaren kan - om han sköter sina kort rätt - sitta och plocka röster från socialdemokraterna och sedan ändå veta att s-mp är beroende av honom ifall de vill bilda regering.

Sahlins inviter om samarbete kring finansoron är också taktiskt förståeliga men lite märkliga när man ser till vad hon egentligen säger. Finansutskottet har haft extra sammanträden och det är lite svårt att se vad ett samarbete med ett parti som säger nej och skäller som en bandhund även när det är marginella skillnader mellan regeringens politik och de egna förslagen skulle ge. Jag tvivlar inte alls på att Ingvar Carlsson och Mona Sahlin bidrog konstruktivt i de förhandlingar som var under kronkrisen hösten 1992. Sahlin har dock fel i att det skulle vara samma läge då som nu.

Den här finansoron är ju inte skapad i Sverige och regeringen har majoritet i riksdagen. Hittills har regeringen agerat klokt och fattat snabba beslut när det behövts utan att det ställt till någon onödig oro. Statsfinanserna är starka och det är ordning och reda i ekonomin. Jag är rätt övertygad om att det är rätt väg att gå. Socialdemokraterna får ju löpande all info de behöver via arbetet i riksdagen. Idag har ju också Anders Borg och Fredrik Reinfeldt sagt att socialdemokraterna kommer få information kring de förändringar som krävs med anledning av att EU nu beslutat sig för gemensamma åtgärder.

Det känns lite som om Sahlin så gärna vill ta sig in i debatten men saknar kraft att göra detta. Vad är hennes alternativ? Vad är det de vill göra som regeringen inte redan gör? Och hur ska hon få med miljöpartiet och vänsterpartiet på det? Sahlin påminner om John McCain som säger saker om ekonomin och strör löften kring sig utan att sätta dem i en helhet eller kunna förklara hur just detta skulle innebära förbättringar jämfört med den politik som redan förs.

Primal Scream

Igår spelade ett av världens bästa band, Primal Scream, på Berns i Stockholm. Första gången jag såg Primal Scream live var 1992 på Sahara-scenen på Hultsfredsfestivalen. Det var strax efter att de släppt den magnifika Screamadelica - som fortfarande är en oerhört bra skiva. Det är fortfarande en av de bästa konserter jag sett i mitt liv. 

Styrkan med Primal Scream är att de fortfarande försöker spela världens bästa rocknroll. Lite äldre men med samma känsla och ambition. Igår tycker jag de såg piggare ut än på länge och var rejält taggade. 

Samarbete mellan jämnställda parter..?

Sofia Arkelsten har ägnat sig åt lite underhållande textanalys av socialdemokraternas budgetmotion. Den presenterades dagen innan de bestämde sig för att slå på stora pr-trumman och inleda ett förhållande med miljöpartiet.

"Sjuttiotre gånger har socialdemokraterna skrivit "vi socialdemokrater"i sin skuggbudget på 185 sidor."

"Ordet Miljöpartiet finns i en tabell på sidan 18. "

McCain måste ge väljarna skäl att rösta

Karl Rove - som ju vunnit ett och annat amerikanskt val - har en bra poäng i sin krönika i Newsweek idag. John McCain och Sarah Palin kan inte vinna bara på att angripa Barack Obama utan måste också ge ett skäl för varför väljarna ska välja McCain: "But the duo must also give voters reasons to support them. They must crystallize a positive, forward-looking vision so people who see Obama as unqualified have something to hang on to. It can't be a laundry list of positions. McCain-Palin must offer a narrative about what they will do to help America see better days, especially on kitchen-table concerns."

Det är detta som är McCain och Palins största svaghet hittills. Oförmågan att hitta ett eget budskap - inte minst i ekonomiska frågor - som ger svar på de frågor som väljarna funderar över. Det räcker inte med att få dem tveksamma till Obama, väljarna måste också få en bild av var McCain vill leda USA.

Den ekonomiska krisen gör Obama till vinnare

Jag har rest en hel del de senaste veckorna och förankrat vår valplan inför Europavalet 2009 i våra länsförbund. Det finns - inte minst efter regeringens budgetproposition och det pågående haveriet mellan s-mp-v - ett betydande engagemang för att återigen gå in i en viktig valrörelse där vi får tillfälle att markera skillnaderna mellan ansvar för hela Sverige och ansvar för ett enskilt maktparti. 

Har dock haft tillfälle att se debatten mellan Joe Biden och Sarah Palin. Min bedömning är att båda kandidaterna klarade sig väl utifrån sina förväntningar men att tittarna sannolikt somnade. Både Palin och Biden spelade säkert och talade till sina respektive kärnväljare. Jag tror inte att debatten kommer ha någon nämnvärd påverkan på opinionen. 

Så länge ekonomin är i fokus så talar allt för att det förstärker den positiva trenden för demokraterna och därmed Barack Obama. John McCain har försökt förändra spelplanen genom att göra ett uppehåll i kampanjen men han har inte lyckats framstå som en ledare för republikanerna. Snarare är risken nu att han klumpas ihop men den rätt valhänta hantering av den finansiella krisen som vi sett den senaste veckan. Jag tror - återigen - att det är ett misstag av McCain att inte vara tydligare med en egen idé kring vad han vill göra för att få fart på den amerikanska ekonomin. Det är ekonomin som valet handlar om. 

Sammantaget: om det inte händer något som förändrar förutsättningarna för kampanjerna så kommer Barack Obama att vinna den 4 november. John McCains hopp står till de två återstående debatterna med Obama och till att han kan finna ett sätt att tala kring ekonomin som bryter igenom i breda väljargrupper. Det är en rätt brant uppförsbacke. 

Fredagens debatt mellan McCain och Obama

Bob Shrum (demokratisk konsult som bl a jobbat med Kerry, Gore och Edward Kennedy) skriver i The Week om fredagens debatt mellan Obama och McCain. Han noterar bl a att debatterna kan vara McCains räddning. När huvudfrågan är ekonomin och McCain inte är tillräckligt klar och tydlig i sina budskap så kan fredagens debatt om utrikes- och säkerhetspolitik bli en livboj för att förhindra att han fortsätter att sjunka i opinionen.

"The real irony is that it was the Obama forces that gave McCain the chance to find temporary sanctuary there. They negotiated to move the first debate from domestic to international issues. McCain now has something of a breakwater from the economic questions where he seems constantly, dangerously at sea."

Kanske, kanske säger jag. Jag tror visserligen debatten kommer få en hel de uppmärksamhet. Men samtidigt är den ekonomiska krisen det som totalt dominerar i USA och den påverkar väljarna direkt i vardagen, här och nu. McCain kan inte bara vinna på ledarskap i utrikesfrågor. Han måste finna fotfästet i debatten om ekonomin.

Läsvärt inlägg om rykten och kommentarer

Andreas Ekström på Sydsvenskan har på sin blogg en rätt kul artikel om hur det kan gå till när ryktena börjar spridas i branschmedia om att någon ska byta jobb.

"Men kanske borde jag inte bli förvånad. Massmedierna har en bit kvar. För en tid sedan publicerades rubriken ”Kvinna blir chef för DN:s ledarredaktion” när vår medarbetare Heidi Avellan värvades dit. 1950-talet ringde och ville ha tillbaka sin rubriksättare, hörni."

Höstoffensiv från Allians för Sverige

Dagens Media intervjuar mig ang den allianskampanj som genomförs i veckan i samband med att regeringen presenterar sin budget. Bland annat har vi tagit fram ett första nummer av en gemensam tidning för Allians för Sverige, fräschat upp hemsidan och gjort det möjligt att prenumerera på ett nyhetsbrev som kommer komma ut regelbundet.

Även PJ Anders Linder har uppmärksammat detta.

Tidningen finns att läsa som pdf-fil här och anmäla sig för nyhetsbrevet kan man göra här.

Mer kommer från alliansen!

Rove om Obamas balansgång

Karl Rove skriver i Wall Street Journal om det amerikanska valet och påpekar det som jag tidigare skrivit om i denna blogg. Valet handlar inte om John McCain utan om väljarna är tillräckligt trygga med att rösta på Barack Obama. "This election is not fundamentally about Mr. McCain. It is much more about people's persistent doubts concerning Mr. Obama. The only way to reassure them is to provide a compelling, forward-looking agenda. That sounds obvious, but the Obama campaign seems to be betting on making Mr. McCain an unacceptable choice by striking at his character. Mr. McCain has absorbed many harder blows than anything the Obama campaign can throw his way."

Min bedömning är att Rove har rätt i sin bedömning. Detta handlar om Obama. Förutsättningarna i form av högre förtroende för demokraterna och fler väljare som identifierar sig som demokrater gör att McCain bara kan vinna ifall han får väljare att tvivla på om Obama verkligen är rätt person att leda landet.

Barack Obama måste å andra sidan fortsätta att visa att hans förändringsagenda är en agenda som det amerikanska folket vill ha. Kampanjmässigt finns en balansgång här för Obama - han ska både mobilisera sin bas av aktivister som står relativt sett längre till vänster samtidigt som han ska övertyga mittenväljare (som t ex röstade på Bush i förra valet) att han nu är det trygga alternativet.

Ekonomin skapar problem för McCain

Problemen på den amerikanska finansmarknaden förändrar nu förutsättningarna för John McCain och Barack Obama. Den naturliga slutsatsen är att det parti som inte haft makten (dvs demokraterna) tjänar mest på en diskussion om problem i ekonomin. Det är dock inte alldeles självklart att så blir fallet nu. Demokraterna har majoriteten i kongressen (som har mycket låga förtroendesiffror) samtidigt som Obama inte är känd som någon stor ekonom. 

PJ Anders Linder tror t ex i SvD blogg att McCain har möjlighet att klara detta. Jag är inte riktigt lika övertygad. Opinonssiffrorna tyder nu på att Obama tar in på det försprång som McCain fick efter valet av Palin och det republikanska konventet. Det är inte osannolikt att anta att detta till stor del beror på den förnyade och mer intensiva diskussionen kring var ekonomin är på väg. McCain har också haft det svårt att hitta rätt i kommentarerna hittills. 

Jag tror att detta kan bli bökigt för McCain. Inte bara för att hans kommentarer verkar lite spretiga utan framförallt just för att han ägnar sig åt att kommentera. McCain saknar en genomtänkt ekonomisk politik som är något annat än den som Bush drivit under snart åtta år. Det var tydligt när jag häromveckan besökte republikanernas konvent. Ekonomisk politik där handlade där främst om att permanenta Bush skattesänkningar och att sänka bensinpriset genom att borra mer efter inhemsk olja och gas. 

Jag tror att det är alldeles för defensivt ifall McCain ska få grepp om en fråga som alltfler amerikaner anser vara den viktigaste i valet. Hade jag suttit i McCains kampanjstab hade jag drivit tesen att McCain nu måste göra vad Bill Clinton gjorde i valet 1992. Då insåg Clinton att han måste sätta agendan i diskussionen kring ekonomin och tog därför fram ett antal rejält seriösa ekonomiska rapporter och förslag som sedan användes som underlag för längre tal och utspel. Det gav trovärdighet åt en då relativt okänd guvernör och gjorde att han kunde matcha upp mot dåvarande presidenten George Bush som ansågs okänslig för den ekonomiska utvecklingen i USA. John McCain behöver på samma sätt presentera en egen agenda - vad vill han konkret göra för att få ordning på ekonomin och skapa förutsättningar för fler jobb. 

Dessa frågor ställs givetvis till Obama men han kan än så länge klara det genom att koppla McCain till Bush när det gäller ekonomisk politik och genom att påpeka att han i alla fall står för en alternativ ekonomisk politik. 

USA, Jönköping och Göteborg

Joe Trippi, som har lång erfarenhet av att arbeta med demokrater i USA, skriver intressant om McCain och Obama. Bland annat konstaterar Trippi att McCain lyckats förändra hela spelfältet inför valet i november och att avgörande för Obama nu är om han kan förmå sin kampanj att anpassa sig till detta. "There is no question that John McCain’s pick of Alaska Governor Sarah Palin has changed the dynamic of the 2008 Presidential campaign, moved the current wave of polling to the GOP’s favor, and altered the terrain the rest of the election will likely be fought on.
The Obama campaign’s ability to recognize the shifting ground, understand that it is real, and adjust accordingly will determine the outcome. And the outcome, for the first time, is in doubt."

Trippi konstaterar att Obama nu måste byta spår och förnya sitt budskap om förändring. "Now the Obama campaign and its allies need to understand that in arguing that John McCain represents a third term of George Bush and the GOP agenda it is the Obama campaign that risks sounding partisan in a country that yearns for the post-partisanship of “country first” and “shaking things up in Washington”."

Själv ägnade jag förra veckan åt att åka till Jönköping och Göteborg för att förankra vår strategi och planering inför Europavalet den 7 juni nästa år. Det kan tyckas lång tid tills dess men det är mycket att göra och för egen del känns det bra att vi i princip är klara med de förberedelser som krävs och att det finns ett brett engagemang för att återigen möta väljarna och diskutera politik. Normalt brukar ju inte valet till Europaparlamentet engagera i någon större utsträckning om man ska vara helt ärlig. Lågt valdeltagande och få platser på spel är väl en rimlig förklaring, i kombination med att det är rätt svårt att förstå parlamentets roll och vikt om man själv inte är engagerad i EU-frågor. Jag tror dock det kan bli lite annorlunda nästa år. Två saker är nya och påverkar. För det första så övertar Sverige ordförandeskapet i EU omedelbart efter valet. Det gör rimligen att media kommer skriva mer om EU och Europa redan under våren vilket borde leda till ökat intresse även för valet till parlamentet. För det andra är det ju det första val där Mona Sahlin möter väljarna som partiordförande. Hon måste visa att det stöd hon nu har i opinionsmätningarna håller också i ett val.

McCain leder i opinionen men debatterna kommer att avgöra

Med valet av Sarah Palin har John McCain signalerat förnyelse och förra veckans konvent i Minneapolis-St Paul markerade en brytning med George Bush. Det var nästan komiskt hur frånvarande den nuvarande presidenten var på konventet. Han fick hålla ett kort – och rätt innehållslöst tal – via videolänk från Vita Huset. Dick Cheney var helt frånvarande och nästan inga talare refererade överhuvudtaget till Bushs åtta år i Vita Huset. I McCains eget tal nämnde han inte ens Bush vid namn utan tackade i en enda mening ”presidenten” för att han lett landet under svåra år.

Republikanernas konvent var mästerligt regisserat och återbekräftade att John McCain är sin egen man och beredd att ta politiska risker när han behöver det. The Economist skrev för någon vecka sedan på sitt omslag att ”Bring back the old McCain”. Och det var precis vad McCain levererade i hockeyarenan i St Paul. Genom valet av Palin och bekräftelsen att han vågar utmana sitt eget parti gör han frågan till förnyelse bredare. Nu handlar det inte bara om förnyelse i allmänhet utan också om vem som har kraften att genomföra förnyelse, i strid med motståndare både inom och utom det egna partiet. Det är en betydligt bättre debatt för McCain i och med att han är en av de få som faktiskt har en lång historia av att gå sin egen väg och ta strider när det är nödvändigt.

Det är dock viktigt att komma ihåg att alla underliggande faktorer fortfarande talar för att Obama vinner. Dick Morris konstaterar i sin senaste krönika att valet fortfarande handlar om att Barack Obama vinner eller förlorar ” The key point is that this race is now not about Bush or McCain or Bill Clinton or Palin. It's all about Obama.” Se också mitt eget inlägg från 13 augusti.

Demokraterna kommer att vinna i valen till kongressen och senaten och det är enbart genom att gå sin egen väg och markera avstånd till republikanerna samtidigt som Sarah Palin får engagera aktivisterna som John McCain kan vinna som republikansk kandidat. Det finns helt enkelt alldeles för få republikaner i USA i detta val och McCain måste därför vinna mittenväljare samtidigt som Obama misslyckas med att engagera tillräckligt många demokrater att gå och rösta.

Precis som jag konstaterade den 21 augusti så har nu John McCain gått om Obama i den allmänna opinionen. Men även om John McCain nu leder i de mätningar som presenterats efter konventen är det också viktigt att minnas (det gör Al Gore) att valet i USA inte avgörs på nationell nivå utan via elektorsröster från varje enskild delstat. Andrew Romano har en viktig poäng i Newsweek: ”Presidential election are fought on a state-by-state basis--not in the national polls. Here, the picture doesn't look quite as rosy for McCain. According to Real Clear Politics, Obama currently leads in each of John Kerry's 2004 states, including top McCain targets Michigan (+4.3 percent), New Hampshire (+0.3 percent), Pennsylvania (+5.0 percent) and Wisconsin (+7.2 percent). He also leads by healthy margins in a pair of Bush states: New Mexico (+4.3 percent) and Iowa (+9.0 percent). If Obama can hold these advantages until Election Day, he'll wind up with at least 263 electoral votes--seven shy of victory. That's where the red states of Virginia and Colorado come in. At this point, Obama's leading in the latter (+0.4 percent) and tied in the former. Win either one and the White House is his. At this point, RCP gives the Democrat 273 EVs (Colorado, no Virginia) to McCain's 265; the prediction whizzes at FiveThirtyEight.com are even more optimistic, projecting additional Obama victories in Virginia and Ohio for a final score of 304 to 234. Which means that while McCain is "winning" nationally, Obama is ahead in the electoral college.”

Min egen bedömning är att presidentvalsdebatterna mellan Obama och McCain kommer att avgöra det här.

Bakom Palins och McCains tal

Sarah Palins tal igår kväll har generellt mottagits mycket väl i USA. Palin lyckades med att vara både personlig och offensiv. Här på konventet är delegaterna närmast i extas. Idag har jag också haft möjligheten och privilegiet att träffa seniora medarbetare till John McCain och Sarah Palin.

Sarah Palins tal skrevs i huvudsak sent måndag eftermiddag/kväll och färdigställdes under tisdagen. Det var först på tisdag kväll - mindre än 24 timmar innan hon höll talet - som hon testade det med teleprompter. Talet skrevs på hennes hotellrum och hon arbetade i huvudsak med fem rådgivare som bollplank under processen.

I kvällens tal kommer John McCain att fokusera på att skildra skillnaden mellan förändring med Obama och förändring med John McCain med särskild tonvikt på ekonomin. Han lär också lyfta frågor om säkerhetspolitik och jämföra sig själv med Obama. Det är - medger McCains rådgivare - en svår balansgång att kontrastera gentemot Obama samtidigt som man inte vill slå över till att bli negativ.

John McCain jobbar framförallt med Mark Salter kring talet. Salter har ju varit medförfattare till McCains tre böcker och känner honom väl. Salter samtalar med McCain och skriver sedan ett utkast till tal som McCain dock ändrar fram till sista stund. John McCain är också obekväm med skriftliga tal eller teleprompter och föredrar att tala fritt. Inför kvällens tal lär han ha övat ordentligt och förhoppningarna är högt ställda här i St Paul på vad han kommer att säga och hur han gör det.

Sarah Palin i offensivt tal

För några timmar sedan avslutade Sarah Palin sitt anförande inför konventet. Jag var på plats och det gör att jag har svårt att bedöma det på samma sätt som tv-publiken runt om i USA - och det är ju de som avgör valet. Men på plats kändes det som om hon blåste taket av arenan. Man kan givetvis ha olika åsikter om innehållet i talet men för mig står det klart att Joe Biden har fått en värdig motståndare i kommande debatt. Sarah Palin är inte en lättuggad motståndare och hon tvekar inte att gå på offensiven. Hon är kaxig och hon tar för sig. Det kan bli en rejäl utmaning för Obamas kampanj.

I och med att hon är relativt ny i den nationella politiken är hon givetvis också en stor risk för John McCain. Men uppenbart är att hon tillfört energi och förändrat momentum i valrörelsen. Det var nog ungefär det han maximalt kunde räkna med att få ut av en vicepresidentkandidat. John McCain själv kom upp på scenen som överraskning när Palin var klar med sitt tal och han såg inte oväntat mycket nöjd ut med att ha henne som partner i valrörelsen. Det ska bli mycket intressant att se under de kommande dagarna hur Obama och Biden nu hanterar Palins attacker.

Palin populär i St Paul

Igår drog konventet igång på allvar och bl a Fred Thompson och Joe Liebermann talade. Personligen tycker jag Liebermann gav ett väldigt bra intryck och lyckades tala som demokrat på republikanernas konvent utan att låta alltför arg över sina gamla partikamrater.

Ikväll lär det blir enormt fokus på vicepresidentkandidaten Sarah Palin som verkar vara den mest populära personen här bland republikanerna i St Paul.

På plats i St Paul

På plats i Minnesota-St Paul så väntar vi på att republikanernas konvent idag ska dra igång på allvar. Igår var det mest formalia med hänsyn till stormen Gustav. Vi träffade lite folk bilateralt och var över i Xcel Center och såg hur de arbetade med pressrum etc. Det var imponerande att se och få möjlighet att tala med dem som sköter konventet kring hur de så snabbt lyckats ställa om programmet för ett event med tiotusentals deltagare. Idag blir det ett normalt program och bl a ska Liebermann och Thompson tala ikväll.

Republikanernas internationella avdelning har satt ihop ett bra program för de ca 100 internationella gäster som är här. Igår träffade vi bl a handelsminister Charles Gutierrez och idag är det möten med bl a tidigare nationella säkerhetsrådgivaren Brent Scowcroft, fd utrikesminister Lawrence Eagleburger och Richard Williamsson, tidigare FN-ambassadör.

Det är god stämning här och uppgifterna kring Sarah Palins dotter tas mest som en privat fråga och få tror att det kommer att påverka politiken eller väljarna i någon större utsträckning.

Förnyelse och förändring i Botkyrka och på nätet

Igår var jag och talade om moderaternas väg mot valen 2009 och 2010 för våra medlemmar i Botkyrka. Ett 40-tal medlemmar kom och deltog i en bra diskussion kring hur vi ska vinna 2009 och 2010. Även om det kan kännas avlägset så är det inte sådär väldigt lång tid kvar innan valrörelsen drar igång inför valet till Europaparlamentet den 7 juni nästa år. Det blir ett viktigt val och ett bra tillfälle att möta väljare och diskutera politik över hela Sverige.

Jag intervjuades också av TV4 Nyheterna angående moderaternas satsning på nätet och vad vi drar för lärdomar av de amerikanska kampanjerna. Se inslaget här.




Vi är just nu i slutfasen av ett omfattande arbete och vi kommer under hösten att lansera en ny webbplattform som kommer ge oss mycket större möjligheter att göra saker på nätet och som gör det möjligt för fler att bli delaktiga och engagerade i politiken.

Jag tror nätets styrka i hög grad handlar om att det rätt använt kan göra politiken tillgänglig för människor när de vill och via den plattform och kanal som de själva väljer. För oss som parti är det också ett utmärkt nav att bygga våra kampanjer och valrörelser kring.

Lyssna på Sofia Talvik

Veckans skivtips är begåvade Sofia Talvik med "Jonestown". Köp skivan här. Sofia bloggar också här. Fantastiskt bra skiva som är väl värd en större publik än vad hon kanske nått hittills. 

Valet av Biden handlar om tiden efter konventet

Den senaste Gallupmätningen visar att både Barack Obama och John McCain nu får 45 procent i opinionen. Den är gjord efter valet av Joe Biden som Obamas kandidat till vicepresident. Gallup konstaterar själva att valet av Biden inte gett någon effekt i opinionen. "The latest update includes two days of interviewing following Obama's selection of Sen. Joe Biden as his vice presidential running mate, and neither day showed an improved performance for Obama. Thus, Obama does not appear to have gotten the same type of immediate "vice presidential bounce" as have presidential candidates in recent years. That could reflect a somewhat muted national response to the Biden selection, or competition for the nation's attention with the Olympics. "

Jag tror inte att Obama valde Biden för att nå kortsiktiga framgångar i opinionen eller för att Biden förväntas slå igenom brett på det pågående konventet i Denver. Snarare valdes Biden för att han tillför två viktiga saker inför höstens kampanj: för det första bred utrikespolitisk erfarenhet som kan matcha McCain i ett läge där de utrikes- och säkerhetspolitiska frågorna kan komma högt upp på väljarnas agenda.

För det andra - och kanske det viktigaste - så ger Biden demokraterna något de saknat i de senaste valen (ända sedan Al Gore var Clintons vice president) nämligen en ledande företrädare som kan ta den hårda debatten och attackera republikanerna och John McCain. Biden är i någon mån en "loose cannon" men han har en förmåga att gå igenom och räds inte att ta en fight - något som republikanerna varit överlägsna demokraterna i de senaste presidentvalrörelserna. Jag tror lärdomarna från John Kerrys misslyckade kampanj där demokraterna spelade alltför defensivt varit viktiga i valet av Joe Biden.

Det är i debatterna och i den dagliga kampen om agendasättandet i media som Joe Biden ska spela en avgörande roll för Obama.