Debattanalys - Tung vecka för Sahlin

Så här ser jag på förra veckans händelseutveckling och på debatten i Agenda igår kväll.

Det är inte utan att jag faktiskt tycker lite synd om Mona Sahlin. Här gör hon vad jag tror var ett ärligt och seriöst försök att lansera ett regeringsalternativ tillsammans med miljöpartiet. Dagen efter sågas det av den egna partisekreteraren – som iofs strax ska till exilen i Bryssel. Sedan kommer Lars Ohly och hävdar att han visst ska vara med. Full pudel från Sahlin strax innan partiledarutfrågningen och den som såg diskussionen igår noterade ju att s-mp-v kunde ha haft en egen partiledardebatt.

Det är inte utan att man undrar hur väl förankrad Sahlin är i socialdemokraterna och hur väl hon hade förberett marken för samarbetet med miljöpartiet. När hon och partisekreteraren inte ens har samma uppfattning kring det kanske viktigaste beslut som socialdemokraterna fattat på bra många år så borde det vara ett oroande tecken för socialdemokraterna.

Ur miljöpartiets perspektiv kan man också fundera över hur de ska kunna lita på att det Sahlin säger under de kommande förhandlingarna gäller. Har hon mandat eller måste allt förankras bakåt mot Östros, riksdagsgruppen och partisekreteraren? När har facket vetorätt?

Hon öppnar också en gigantisk vänsterflank för Lars Ohly. Vänsterledaren kan - om han sköter sina kort rätt - sitta och plocka röster från socialdemokraterna och sedan ändå veta att s-mp är beroende av honom ifall de vill bilda regering.

Sahlins inviter om samarbete kring finansoron är också taktiskt förståeliga men lite märkliga när man ser till vad hon egentligen säger. Finansutskottet har haft extra sammanträden och det är lite svårt att se vad ett samarbete med ett parti som säger nej och skäller som en bandhund även när det är marginella skillnader mellan regeringens politik och de egna förslagen skulle ge. Jag tvivlar inte alls på att Ingvar Carlsson och Mona Sahlin bidrog konstruktivt i de förhandlingar som var under kronkrisen hösten 1992. Sahlin har dock fel i att det skulle vara samma läge då som nu.

Den här finansoron är ju inte skapad i Sverige och regeringen har majoritet i riksdagen. Hittills har regeringen agerat klokt och fattat snabba beslut när det behövts utan att det ställt till någon onödig oro. Statsfinanserna är starka och det är ordning och reda i ekonomin. Jag är rätt övertygad om att det är rätt väg att gå. Socialdemokraterna får ju löpande all info de behöver via arbetet i riksdagen. Idag har ju också Anders Borg och Fredrik Reinfeldt sagt att socialdemokraterna kommer få information kring de förändringar som krävs med anledning av att EU nu beslutat sig för gemensamma åtgärder.

Det känns lite som om Sahlin så gärna vill ta sig in i debatten men saknar kraft att göra detta. Vad är hennes alternativ? Vad är det de vill göra som regeringen inte redan gör? Och hur ska hon få med miljöpartiet och vänsterpartiet på det? Sahlin påminner om John McCain som säger saker om ekonomin och strör löften kring sig utan att sätta dem i en helhet eller kunna förklara hur just detta skulle innebära förbättringar jämfört med den politik som redan förs.