LO-ekonomerna del 2 – orsakerna till den globala finansoron

LO-ekonomerna skriver också om sin analys av orsakerna till oron på finansmarknaden.

"Systemproblem – orsak till sammanbrottet?
Det är minst sex problem om än sammankopplade:

• Banksystemets avkastning är högre i varuproduktionen.
Den höga vinstnivån bör indikera en hög
risknivå.

• Myndigheternas krav på kapitaltäckning innebär
en kostnad för bankerna. Det finns starka drivkrafter
att låna ut mycket i förhållande till det egna
kapitlet, d.v.s. förlänga den finansiella hävstången,
för att öka avkastningen. Aktieägarnas ansvar, genom
det egna kapitalet i förhållande till risken,
minskar ju längre hävstången är men ökar samtidigt
avkastningen för ägarna. Andelen rörlig lön
driver systemet mot obalans.

• Investmentbanker och liknande finansiella företag,
som inte liksom det vanliga banksystemet har
regler för att skydda småsparares tillgångar, har
varit svagt reglerade.

• Ett grundläggande problem är ökningen av tillgångar
som finns utanför bankernas balansräkningar.
Det har skett en åtskillnad mellan kreditgivning
som sker via insättarbanker och investmentbanker
som köper tillgångar och säljer dem vidare. Riskerna
har ökat utan tillräcklig kunskap om den
underliggande kreditrisken. Mer av finansverksamheten
sker genom avgifter på förvaltning som inte
ger samma drivkrafter till att bevaka risktagandet i
kreditgivningen.

• Det verkar inte ha funnits adekvat information om
underliggande pappers säkerhet och därmed risker
som har möjliggjort prissättning på marknaden som
återspeglar risknivån. (Min kommentar: det är väl det grundläggande problemet med paketerade lån som subprime - transparansen är obefintlig och om de säljs vidare så är det extremt svårt att veta hur den grundläggande säkerheten ser ut)

• Regler, riskvärderingsinstrument och rating gäller
varje institut för sig och inte hela det finansiella systemet.
De externa effekterna av att en bank får problem
och det ömsesidiga beroendet mellan de finansiella
företagen och inte minst mellan länderna
underskattas. Det finns ingen global tillsynsmyndighet
eller global systemtillsyn.

Även vänsterbloggen Ekonomikommentarer bloggar om detta och om Krugman syn på finanskrisens rötter.

Även Johan Schück skriver intressant i DN idag om den svenska stabilitetsplanen. "När staten garanterar upp till 1.500 miljarder kronor i utlåning till bankerna rör det sig inte om någon utgift som läggs på skattebetalarna. Pengarna lånas upp av staten, som mot ränta förmedlar dem vidare till bankerna."

Johnny Munkhammar och Nima Sanandaji har gett ut en rapport med titeln "Finanskrisen - ett gigantiskt politikmisslyckande" där de skriver om hur statliga interventioner på bolånemarknaden ökade risken och osäkerheten: "Med kraftiga skattesubventioner i ryggen garanterade Fannie Mae och Freddie Mac bolån som utfärdades till personer som inte kvalificerade sig för vanliga lån. Regleringar hade samtidigt införts som i vissa fall tvingade banker att låna ut till låntagare med osäker ekonomi."