Vi glömmer den ledaren

Normalt gillar jag Smålandspostens ledare. De brukar vara välskrivna, vassa och med egna perspektiv.

Idag har dock begåvade Marcus Svensson lyckats skriva något riktigt korkat.

Han går till attack på bloggare och lyckas hamna i samma nostalgiska ”allt-var-bättre-förr-när-riktiga-journalister-bestämde-dagordningen-fack” som nya PO Yrsa Stenius uppenbarligen sitter och dagdrömmer om. Att borgerliga och liberala bloggare träffats hos Fredrik Andersson på Prime är ett problem enligt Smålandsposten.

Jag var själv tillsammans med mina kolleger i Allianspartierna och besökte den nämnda gruppen av bloggare för någon månad sedan vilket jag själv skrev om och vilket flera av bloggarna också redovisade. Dick Erixon gjorde till och med en podcast av det hela.

Låt mig avslöja något. Jag har varit med – under många år och på ett flertal olika arbetsplatser – om betydligt fler möten bakom stängda dörrar med ledarskribenter och redaktioner. Jag tycker inte det är något stort problem men jag är nog mer skeptisk mot dessa möten än mot att träffa bloggare.

Att träffa bloggare innebär per definition att mötena är öppna till sin karaktär. Allt som sägs kan det skrivas om och i det specifika fall som Svensson refererar till så uppmanar till och med Fredrik Andersson inbjudna bloggare att ta med nya personer som kan tänkas vara intresserade. Och det är vi som går dit för att träffa dem självfallet medvetna om. Jag förväntar mig inget annat än allt jag säger kan rapporteras och det tror jag generellt är något som gäller i allt fler sammanhang. Bloggare, digitala miljöer, trenden mot användargenererat material och konvergens mellan nät och mobiltelefoner gör att som företrädare för en publik verksamhet så får man alltid räkna med att allt man gör kan skildras av någon annan.

Läs också Dick Erixon och Johan Ingerö i samma ämne.