Jobbig men givande vecka

Den här veckan har jag mer eller mindre bott på kontoret. Det i kombination med en rejäl förkylning har inte varit helt optimalt men det har ändå varit en väldigt rolig vecka med många olika inslag.

Veckan har i hög grad gått i kommunikationens tecken. I tisdags träffade jag och kollegerna i Alliansen ett 30-tal borgerliga/liberala bloggare för att diskutera Allians för Sverige, partierna och regeringen. Rapporter här, här, här och här (bl a). Fredag och lördag har vi haft Kampanjdagar ute i Sollentuna. De är en ny mötesform i moderaterna. Vi har massor med olika arrangemang för olika grupper i partiet men har fram till nu saknat ett arrangemang för just de som är intresserade av kommunikation och kampanj. Drygt 250 moderater från hela Sverige diskuterade kommunikation och fick lyssna till intressanta talare. Bl a hade vi talare från våra vänner i Finland och Norge. Mer finns att läsa på moderaternas kampanjblogg som nu är nylanserad.

Vi fick ju också en ny handelsminister i onsdags och i torsdags presenterades Alliansregeringens stora sjukförsäkringsreform. En viktig och riktig reform. Det är inte rimligt att vi har drygt 500 000 personer som är förtidspensionerade. Det är inte rättvist gentemot dem som i unga år kan bli dömda till livsvarigt utanförskap och det är inte bra för Sverige. Allians för Sverige tar nu tag i ett problem som tidigare s-regeringar blundat för och genomför reformer som syftar till att stödja människor att komma tillbaka till arbetsmarknaden efter sina individuella förutsättningar.

Kommande vecka blir fokus på Allians för Sverige (hemsidan nylanseras på måndag). Under veckan kommer vi att ha ett flertal gemensamma aktiviteter och på torsdag presenteras ju höstbudgeten. Kom gärna till Norrmalmstorg i Stockholm kl 12.00 på måndag - då uppträder partiledarna tillsammans. Liknande arrangemang sker också på många andra håll i landet.

Två läsvärda böcker om amerikansk politik

Nu är jag tillbaks efter en vecka i New York och Washington. En mycket bra resa. Även om det var privat kunde jag inte undvika att följa den politiska rapporteringen och köpa en hel del böcker och tidningar.

Det var slående hur primärvalspositioneringarna tar plats i media men än så länge verkar medborgarna (jag var bara i NYC och Washington DC) inte vara så engagerade. Inga kampanjknappar eller liknande. Såg inte en enda anti-bush knapp i New York. En demonstration på Union Square mot kriget hade samlat en högst begränsad skara anhängare och utanför Vita Huset stod en ensam demonstrant.

Men den politiska temperaturen lär höjas efterhand och jag ska försöka åka över och följa valrörelserna senare i höst och även under nästa år. Har köpt och läst Joe Kleins "Politics Lost" och Bob Woodwards "State in Denial". Båda läsvärda. Woodward är ju alltid underhållande och med förträffliga källor. Detta är ju tredje delen i hans svit om Bushs presidentskap. Och inte lika positiv som de två tidigare.

Joe Klein imponerade dock rejält. Jag har läst honom i Washington Post och även läst hans två romaner. Men detta var riktigt läsvärt - han skildrar alla presidentvalskampanjer sedan 60-talet och tolkar vad som fungerar i relation till väljarna och vad - som enligt honom - gått snett i amerikansk politik. Även om man inte delar hans slutsatser så är det träffsäkra analyser och tidvis bildande.

Bloggpaus till 3 september

Fram till den 3 september kommer jag vara i New York och inte uppdatera bloggen.



Under tiden kan jag rekommendera läsning av de som just nu är mina fyra favoritbloggare:



Jonas Morian

Katrine Kielos

Anna König Jerlmyr

Martin Lindvall

Jag gillar kristdemokraterna

Några kristdemokrater skriver idag en artikel på Brännpunkt som innehåller kritik mot moderaterna.

Det viktigaste är att konstatera att detta i huvudsak är en intern diskussion inom kristdemokraterna. Jag kan se att vi har ett bra samarbete med kristdemokraterna i regeringen, riksdagen och i många kommuner och landsting. Det är det goda samarbetet vi ska fokusera på. Att det finns olika åsikter i ett parti - tja det gäller nog alla partier.

I sak gäller ju också följande:

För det första kan vi konstatera att det inte i huvudsak är moderaterna som förlorat väljare till socialdemokraterna sedan valet. För att citera från senaste SIFO (21/8) "Sett i relation till partiernas väljare i valet 2006 har moderaterna förlorat 8 procent av sina väljare till oppositionen. Folkpartiet har förlorat 18 procent. Centern 9,7 procent, kristdemokraterna 13,9 procent.".

För det andra så är det knappast så att de väljare som valde något av Alliansens partier i valet 2006 men som nu rör sig (tillbaka) till socialdemokraterna gör detta för att de uppfattar att regeringen för en vänsterpolitik.

Nätet kräver personligt engagemang

Har varit otroligt mycket jobb på sistone. Inför, under och efter partistyrelsemöte i helgen samtidigt som allt annat sker samtidigt - planering inför budget, egna interna höstmöten, partistämman i höst och diverse kampanjer och kanalöversyner. Men det är väl bra att det händer saker även IRL...

Noterar att socialdemokraterna tror att de är först på Facebook. Tja, om man med det menar att registrera en grupp (tar ca 20 sekunder). Men jag kan nog lova att det finns flest tunga moderater där. Säkert ett tiotal riksdagsledamöter, vår partisekreterare Per Schlingmann, undertecknad och massor av förtroendevalda och tjänstemän från hela landet. Och de använder och driver personligen sina profiler. Och det är ju faktiskt det som räknas - vad man gör i den digitala miljön. Inte att man sätter en flagga där - det påminner mer om ryssarnas försök att lägga beslag på kontinentalsocknen under Nordpolen genom att låta en ubåt plantera en flagga. Symbolpolitik men knappast på riktigt...

Jag är övertygad om att man måste vara lika seriös i digitala miljöer som IRL. För oss är det självklart att pröva om vi ska finnas i alla digitala miljöer. Men det måste vara relevant och vi måste kunna leva upp till närvaron. Ett tomt torgmöte är ett tomt torgmöte, oavsett om det sker utanför ICA-butiken eller på nätet.

Moderaterna ska vara närvarande men inte påträngande. Därför måste det bygga på det personliga engagemanget från dem som är aktiva. Det är uppenbart att Facebook och andra communities kräver personlig närvaro både i nuet men också en närvaro som håller över tid. Det är det som betyder något och det är det som drar läsare, aktivister, sympatisörer och skapar intresse.

Vems ärenden går media?

Ann-Charlotte Marteus har en briljant krönika i Expressen idag med anledningen av debatten kring Socialstyrelsen och utmattningssyndrom.

Alliansdag den 17 september

Som jag nämt tidigare kommer Alliansen att göra saker tillsammans när det är relevant. Snart infaller ett sådant tillfälle - nämligen ett år efter att vi fick väljarnas förtroende.Måndagen den 17 september firar vi det år som gått och blickar framåt.Kom till Norrmalmstorg i Stockholm kl 12.00 och lyssna till partiledarna för Allians för Sverige.