Årets planerade löptävlingar

I år blir det åtta tävlingslopp. Hittills ser planeringen ut som följer. Möjligen ska jag lägga till något lopp. Funderar på Kungsholmens halvmara i maj och kanske ytterligare något lopp i höst.

24 mars Premiärmilen (anmäld) (körs som träningslopp)

28 april Düsseldorf Marathon (anmäld)
1 juni Stockholm Marathon (anmäld)
17 augusti Helsingfors Marathon (anmäld)
31 augusti Kistaloppet (anmäld)
14 sept Stockholm Halvmarathon (anmäld)
28 september Lidingöloppet (anmäld)
13 oktober Hässelbyloppet

Målen i år är milen på sub 44 min, marathon på 3.45, halvmarathon på 1.35 och Lidingöloppet under 2.40.

Reflektioner kring partiledardebatten i Agenda

Partiledardebatten igår kväll var piggare än någon motsvarande debatt två år före valet under förra mandatperioden. I sak spelar givetvis en debatt två år före valet ingen större roll. Få väljare tar ställning i sakfrågor nu. Däremot är den viktig för agendasättning och som en temperaturmätning på partiledarna och de olika regeringsalternativen.

Det märks att Håkan Juholt är borta. Med Stefan Löfven förflyttas debattens centrum mycket mer mot mitten i svensk politik. Jonas Sjöstedt får själv stå isolerad för de riktiga vänstersvängarna och Löfven utgår i det stora hela från Alliansen och Fredrik Reinfeldt i sina resonemang. I den meningen vann Alliansen matchen om agendasättningen.

Stefan Löfven klarade debuten väl. Kanske lite för lågmäld, fram emot valrörelsen behöver han kunna utnyttja tv till agendasättning, igår var han väldigt följsam gentemot framför allt Reinfeldt och under stora delar av debatten var han tyst och frånvarande. Sannolikt var strategin att inte göra bort sig och framstå som lugn och resonlig. Ett rimligt val av strategi nu men räcker inte för att vinna val – han måste agendasätta bättre för att Socialdemokraterna ska kunna ha en chans i valrörelsen. Socialdemokraterna bör inse att väljarna som gått till S under våren lika snabbt kan gå åt andra håll när partiet börjar ställas inför krav att redovisa tydligare politik och regeringsalternativ.

Alliansen var piggare än på länge även om det är uppenbart att framförallt Annie Lööf och Göran Hägglund har svårt att bryta igenom. De tvingas förhålla sig till andras frågeställningar och gör inte bort sig men vinner inte heller vare sig ny mark eller nya väljare. Jan Björklund var i god form och är trygg i sin roll som lite slängig men träffsäker debattör. Fredrik Reinfeldt samlade Alliansen och lyckades delvis med sin bästa gren – att framstå som en oberoende recensent av de andra debattörerna. Framåt valet behöver dock även han bli mer offensiv när det gäller den egna politiken för att inte riskera att landa för mycket i statsministerrollen (lex Persson 06).

Gustav Fridolin är trygg som debattör men Miljöpartiet har svårt att hitta position i förhållande till de andra partierna och lyckades inte riktigt lyfta någon av Miljöpartiets profilfrågor. Möjligen bör han göra mer som Björklund, dvs välja tydliga frågor och hålla fast i dem genom debatten. Det finns en uppenbar risk att Miljöpartiet försöker bredda sig för snabbt och därmed blir otydliga.

Jimmie Åkesson har svårt att få plats när fokus är på frågor som inte här hans och när intresset är på de nya partiledarna.

 

 

 

Tillbaka på nätet

Tänkte återstarta den här bloggen efter att den varit vilande sedan jag slutade som kommunikationschef på moderaterna. Har varit rätt skönt att ta en paus.

Nu har jag tänkt skriva om den givna blandningen kommunikation, löpning och kultur. Det är nämligen det som fyller mitt liv mestadels. Så det blir en del reflektioner kring kommunikation och opinionsbildning, ett och annat inlägg om löpning (även om jag för tillfället är skadad) och bra boktips.

För att börja med boktipsen så vill jag gärna tipsa om Mike Allen och Evan Thomas (från Politico) som gett ut två stycken e-böcker om den republikanska primärvalrörelsen. The Right Fights Back och Inside the Circus.

Båda böckerna – som finns att köpa på iTunes bl a – är bra sammanfattningar av hur den republikanska primärvalrörelsen har utvecklats. Det är lite som jättelånga Fokus-texter om man ska översätta dem till en svensk kontext. Inte alltid så djupt och välanalyserat men de fångar dagsaktuella skeenden och sätter dem i ett lite längre perspektiv än bara den dagliga rapporteringen. Klart läsvärda.

Förhoppningsvis gör någon – kanske Fokus? – något liknande projekt inför den svenska valrörelsen 2014. Snabbt producerade e-böcker som fångar samtiden och sätter skeenden i sammanhang.

Ok, idag har jag gjort min sista dag på moderaterna

Fredrik intervjuas om Irland

Fredrik Reinfeldt intervjuas av CNN om krisen på Irland

Jag lämnar Moderaterna

Idag har vi meddelat medarbetarna att jag kommer att lämna Moderaterna. Det var inte ett lätt beslut men det har mognat fram under tiden efter valet. Jag har varit kommunikationschef under fyra år och arbetade också i valrörelsen 2006. Det är en lång tid och det är fyra långa år kvar till nästa valrörelse.

Jag har alltid sagt att jag har världens bästa jobb. Det tycker jag även idag, men jag är inte lika säker på att jag kommer att tycka det om ett, två eller tre år. Då tycker jag att det är rätt och rimligt att lämna tidigt i mandatperioden så att en ny person kan komma på plats och få bra förutsättningar inför valen 2014.

De senaste fyra åren har varit otroligt roliga och jag lämnar stolt över att ha varit med på en resa där vi gått från 15 procent i valet 2002 till dryga 30 procent i höstens val. Ca en miljon fler väljare valde att rösta på Moderaterna i valet 2010 jämfört med 2002. Det är unika siffror i svensk politisk historia.

Vi har också förändrat såväl vår politik som väljarnas bild av Moderaterna. Vi är idag ett mycket bredare och öppnare parti än tidigare och vi har en stark yngre generation som nu börjar få tunga och inflytelserika poster såväl nationellt som regionalt och lokalt.

Moderaternas förnyelse går nu vidare med full kraft och jag är övertygad om att fortsatt förnyelse av politik, organisation, arbetsformer och kommunikation är en förutsättning för att Moderaterna ska vinna ännu fler väljare (och på fler håll i landet) nästa val.

Jag jobbar november ut för att säkerställa en bra överlämning. Därefter ska jag vara ledig en period. Vad jag ska göra efter årsskiftet kommer jag att återkomma kring.

Om mediedrev och granskning

Idag är jag intervjuad i Dagens Media, bland annat om den artikel som Expressen har om Sofia Arkelsten i dagens tidning. Jag är nu inte - som tur är - ansvarig utgivare på Expressen och jag har inga synpunkter på deras publiceringsbeslut. Det får man diskutera med Thomas Mattson ifall man känner för det.

Men jag tycker att precis som det är viktigt att diskutera gränsdragningsfrågor kring politiska företrädares relationer till omvärlden så är det viktigt att diskutera var gränsen går kring offentliga personers privatliv och hur mediedrevets logik sätter normala begrepp som rimlighet och proportioner ur spel. För den som är intresserad av drevlogik rekommenderas Anders Pihlblads utmärkta bok "Drevet går".

Man kan givetvis har synpunkter (Staffan Dopping har det) på hur Moderaterna har skött medierelationerna under denna vecka. Men jag kan konstatera och det tror jag även den erfarne Dopping håller med om att det är lättare att sitta på utsidan och ge goda råd när facit finns än att i realtid hantera den storm med ett flöde av information som uppstår när mediatrycket är som tuffast.

Det handlar i vårt fall inte om att "gömma" eller "hålla sig undan" utan om att vi vill ge så god service till journalister som möjligt. Då vill vi ha på fötterna innan vi börjar kommentera och vi vill säkerställa så långt det går att det våra företrädare säger är korrekt och att det även håller timme tre eller dag fyra. Ofta handlar det helt enkelt om att media frågar om detaljer kring saker som hände för flera år sedan. Då måste vi hinna kontrollera detta och säkerställa att vi kan ge ett bra svar. Det händer också flera journalister från samma redaktion ringer samtidigt. Då måste vi stämma av kring vem vi ska prata om vad med. Ibland har vi fler företrädare som ska kommentera samma sak och då kan de vilja stämma av med varandra. Osv. Bara som exempel.

Nåväl. Vi hade givetvis hellre ägnat veckan åt att tala om politik. Men så här är livet ibland. Fler som skriver om detta är t ex Carl B Hamilton, Widar Andersson, Nina Larsson, Thomas Hartman, Hanif Bali, Mary X Jensen, Magnus Andersson.

Forskningsseminarium om valrörelsen

Den 27 oktober anordnar Demokratiinstitutet och Sällskapet riksdagsledamöter och forskare (Rifo) ett seminarium i riksdagen om valrörelsen 2010, där en rad färska forskningsresultat kommer att presenteras. Bl a medverkar Jesper Strömbäck och Marie Grusell som håller på med forskningsprojekt kring valet. Jag och Ardalan Shekarabi från Socialdemokraterna medverkar och kommenterar.

Program och anmälan hittar man här.

Gladwell skriver klokt om sociala medier

Malcolm Gladwell (författare till bl a Tipping Point, Outliers och Blink) skriver en intressant artikel i The New Yorker om sociala medier och aktivism. Den är läsvärd - inte minst för dem som tror att hög aktivitet i sociala medier med automatik innebär djupt engagemang eller går att översätta till personligt engagemang IRL.

"The kind of activism associated with social media isn’t like this at all. The platforms of social media are built around weak ties. Twitter is a way of following (or being followed by) people you may never have met. Facebook is a tool for efficiently managing your acquaintances, for keeping up with the people you would not otherwise be able to stay in touch with. That’s why you can have a thousand “friends” on Facebook, as you never could in real life.This is in many ways a wonderful thing. There is strength in weak ties, as the sociologist Mark Granovetter has observed. Our acquaintances—not our friends—are our greatest source of new ideas and information. The Internet lets us exploit the power of these kinds of distant connections with marvellous efficiency. It’s terrific at the diffusion of innovation, interdisciplinary collaboration, seamlessly matching up buyers and sellers, and the logistical functions of the dating world. But weak ties seldom lead to high-risk activism."

Tidsbegränsning för politiska uppdrag är en dålig idé

SSU har väckt liv i den med regelbundenhet uppdykande frågan om tidsbegränsningar av politiska uppdrag. Den här gången vill de att riksdagsledamöter ska få sitta max tre mandatperioder. Syftet är att skapa större omsättning och få in nya – och yngre misstänker jag – människor.

Jag tror att det är en dålig idé. Det är ett försök att skapa en lätt lösning på ett problem som snarare handlar om att partierna måste bli öppnare och det politiska systemet mer tillåtande för att människor rör sig in och ut ur politiken under olika delar av sitt liv. Jag tror inte man löser det genom ett beslut. Det handlar om att i grunden förändra partiernas kultur och se till att det politiska systemet är smidigare när det gäller t ex möjligheten att bo i en annan kommun än där man har sitt politiska uppdrag (i framförallt storstadsområdena är ju kommungränserna rätt flytande i det vardagliga livet).

Utan att ha några djupare kunskaper om detta så är jag också övertygad om att långkörare som Edward Kennedy och John McCain har betytt mycket i den amerikanska senaten för att kunna lösa upp frågor och ta ansvar över tid. Med SSUs förslag skulle Mona Sahlin också varit tvungen att avgå inför valet 1991. Det tror jag hade varit dåligt för såväl Socialdemokraterna som Sveriges riksdag. Vi behöver en blandning av både nya och gamla. Socialdemokraternas oförmåga till förnyelse (att Luciano Astudillo får lämna riksdagen är t ex bara att beklaga) men det handlar ju om att Socialdemokraterna internt inte har nominerings- och rekryteringsprocesser som ger en bra blandning av erfarenhet och förnyelse.

Jag är alltid skeptisk mot en tro på att om man skruvar på system och regler så ska alla problem lösas. Det handlar snarare om kulturförändringar, attityder och hur vi som individer och i grupp beter oss mot varandra. Det är människor vi har att göra med. Alla människor utvecklas individuellt och för många – inklusive förtroendevalda – skulle det utan tvekan vara bra att byta jobb/uppdrag oftare. Men jag kan bli lika stolt över när jag ser förtroendevalda som gnetat på i fullmäktige, nämnder eller riksdag år efter år. Oftast utan någon större uppmärksamhet eller belöning. Den erfarenheten och kunskapen om hur beslutande församlingar fungerar bör inte slängas överbord med automatik.

I riksdagen är knappast heller problemet att vi har för få unga. Om man ser på moderaternas nya riksdagsgrupp med 107 ledamöter finns det gott om unga och lovande namn. Snarare är det nästan ett problem att det är för få som är äldre. Det betyder givetvis inte att man måste ha suttit länge i riksdagen men såväl unga som äldre måste få lättare att gå in och ur politiken. Det är ett uppdrag för de politiska partierna som inte löses med snäva tidsgränser som inte tar hänsyn till de individuella erfarenheterna och förutsättningarna.

Intervju med Fredrik Reinfeldt om den kommande mandatperioden

Sveriges nya regering

Statsminister Fredrik Reinfeldt

EU-minister Birgitta Ohlsson

Justitieminister Beatrice Ask

Migrationsminister Tobias Billström

Utrikesminister Carl Bildt

Biståndsminister Gunilla Carlsson

Handelsminister Ewa Björling

Försvarsminister Sten Tolgfors

Socialminister Göran Hägglund

Barn- och Äldreminister Maria Larsson

Civil- och Bostadsminister Stefan Attefall

Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson

Finansminister Anders Borg

Finansmarknadsminister Peter Norman

Utbildningsminister och vice Statsminister Jan Björklund

Jämställdhetsminister (bitr Utbildningsminister) Nyamko Sabuni

Landsbygdsminister Eskil Erlandsson

Miljöminister Andreas Carlgren

Närings- och energiminister Maud Olofsson

IT- och Regionminister (bitr Näringsminister) Anna-Karin Hatt

Infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd

Kultur- och Idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth

Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström

Integrationsminister (bitr Arbetsmarknadsminister) Erik Ullenhag

Sofia Arkelsten och Gunilla Sjöberg tar över

Idag har vi presenterat Sofia Arkelsten som ny partisekreterare i moderaterna och Gunilla Sjöberg som ny biträdande partisekreterare. Det är två fantastiska personer som nu får viktiga roller i arbetet med att fortsätta förnya och utveckla moderaterna. För även om vi gjorde ett riktigt bra val i år så måste vi fortsätta att utvecklas ifall vi ska kunna vinna även 2014.

Och för de som undrar så har jag världens roligaste kommunikationschefsjobb och jag ser fram emot att få arbeta med två av mina favoriter - Sofia och Gunilla.

Reflektion över valvinnande strategi i Sverige

Moderaterna kommer nu att göra en gedigen och sammanhållande valanalys. Den kommer publiceras senare. Men spontant tror jag personligen att följande strategi gäller ifall man vill vinna val i Sverige. Punkterna är utan inbördes ordning.

- Politik som adresserar de samhällsproblem som väljarna ser i vardagen och som är relevant för breda väljargrupper. Vi har t ex under mandatperioden genomfört projekt som Välkommmen till verkligheten där vi gjort tusentals strukturerade besök hos medarbetare i främst offentlig sektor. Fredrik själv har under hela mandatperioden rest en dag i veckan. Detta har gett ovärderlig kunskap om hur människor ser på samhället som inte går att läsa sig till i undersökningar eller media.

- Agerar man som regeringsalternativ så måste man visa att man är redo att ta ansvar för Sverige. I vårt fall visar förtroendesiffrorna för t ex Fredrik Reinfeldt och Anders Borg att breda grupper har uppskattat det ansvarstagande vi har visat genom den ekonomiska krisen. Alliansens samarbete har fungerat väl och våra fyra partier trivs ihop och har förmåga att både fatta beslut och kommunicera tillsammans.

- Tonträff med människors syn på samhällets utveckling. Detta kräver att man frigör sig ifrån sina egna uppfattningar. Kombinationen av att tunga s-företrädare ägnat fyra år att veva på i riksdagen mot statsråd och tron att det gamla bekanta högerspöket var huvudmotståndaren gjorde att väljarna inte kände igen sig i S kommunikation och kampanj. Se också första punkten.

- Politiska förslag och en kommunikation som har en rörelse mot framtiden. Både i Alliansens kommunikation (Framåt/Bakåt) och Moderaternas (Föregångslandet och Framåt tillsammans) ville vi signalera att vi har idéer och politiska förslag för framtiden.

- Tydlig kontrast mot oppositionen (som då helst ska upplevas stå för det förgångna). Alliansens kommunikationskoncept ”Bakåt eller framåt” med pilarna är ett exempel på hur detta kan tas ut. Arbetslinjen mot bidragspolitik och fortsatt tillväxt för RUT-företag mot avveckling av en växande tjänstesektor är andra exempel.

- Realistisk och seriös analys av motståndarens styrkor och svagheter. Det farligaste man som parti kan göra är att börja tro att man själv har sett ljuset och att alla andra snart nog kommer att göra det. S-kampanjen (såväl nu som 06) är exempel. De har slagits mot högerspöken som vi inte ens har kvar i källaren på Schönfeldts gränd. Vi har stor respekt för de rödgröna partierna och jag lever inte i någon illusion om att vi alltid har 100 procent rätt om allting.

- Konsekvent kommunikation som bygger en berättelse som kan dominera dagordningen (vad handlar det här valet om?). Då slipper man att slåss om enstaka nyhetscykler och komma med konstiga sympbolutspel (butlers, clowner etc). Vi har pratat jobb och ekonomiskt ansvarstagande hela mandatperioden och döpte också vårt valmanifest till just Jobbmanifestet.

- Snabb och fungerande ledningsstruktur som både beslutar och tar ansvar. Alla måste förstå och köpa in i strategin och sedan ta fullt ansvar för genomförande inom sitt respektive ansvarsområde. Ledningen måste snabbt kunna agera när oförutsedda händelser inträffar eller när nya möjligheter till kommunikation uppstår under kampanjen.

- Se till att övriga delar av organisationen har de redskap och den kunskap de behöver för att kunna bedriva valrörelsen effektivt. Det som glatt mig mest i denna valrörelse är att se alla de regionala och lokala initiativ till egna kampanjer och aktiviteter som tagits. Många runt om i landet har gjort egna smarta kampanjer och snabbt varit på bollen när nya möjligheter uppstått.

- Vara beredd att göra prioriteringar. Man kan inte göra allt. En del måste väljas bort även i en valrörelse. Du kan inte annonsera överallt eller finnas i alla kanaler. Det gäller att våga prioritera och hela tiden hålla ögonen på bollen - var får vi mest ROI. Eller enklare uttryckt: prioritera de insatser som verkligen avgör att partiet kan få fler väljare.

Partiledarna på lördagsturné

Lördagen den 18 september, med mindre än 36 timmar kvar till att vallokalerna stänger, åker Alliansens partiledare på slutspurtsturné.

Fredrik Reinfeldt, Maud Olofsson, Jan Björklund och Göran Hägglund kommer tillsammans att resa runt i Sverige för att spurtkampanja i valrörelsens slutskede, med nedslag i Malmö, Göteborg och Stockholm.

Program
09.30 Möte med väljare och partiaktiva, Träffpunkt Allians, Norra Vallgatan 64B, Malmö.
12.30 Torgmöte, Nordstan, Göteborg.
16.00 Torgmöte, Åhlénshuset, Drottninggatan, Stockholm.

Fredrik Reinfeldt inviger nedräkningsklocka och förtidsröstningskampanj

Hötorget i Stockholm kl 07.00 den 1 september

Moderaternas valfilm

Idag börjar moderaternas reklamfilmer visas i TV4. Snart kommer de också på biografer runt om i hela Sverige. Jag är väldigt nöjd med dem - vi håller fokus på jobbpolitiken men använder ett tilltal som visar att jobb inte bara handlar om lön eller samhällsekonomi. Att ha ett jobb har också andra värden för oss som människor.

Socialdemokraternas valaffisch inaktuell efter 14 dagar. Vi har uppdaterat den.

När socialdemokraterna den 12 augusti presenterade sina valaffischer byggde de på den arbetsmarknadsstatistik som då fanns tillgänglig. En av deras affischer bar rubriken "466.000 arbetslösa vill inget hellre än att rycka in".

Deras affisch byggde på den arbetsmarknadsstatistik som då var tillgänglig från SCB:s arbetskraftsundersökningar (AKU). Men statistiken – och därmed socialdemokraternas valaffisch – är redan inaktuell. Igår kom ny statistik som visar att arbetsmarknaden förstärks och sysselsättningen ökar. Rätt siffra är nu 415.000, vilket innebär en minskning med 51.000 personer.

Därför presenterar vi idag en ny affisch som markerar detta. Den visar på den starka utveckling vi nu ser på arbetsmarknaden, men också hur viktigt det är att uppgången vårdas med rätt politik. Vi är inte nöjda med arbetslösheten och vi kommer inte att ge upp. Tvärtom. Vi prioriterar jobben även under kommande mandatperiod.

Igår presenterade vi vårt Jobbmanifest som bygger på fem delar:
En ansvarsfull ekonomi som prioriterar välfärdens kärna
Det ska löna sig att arbeta
Fler och växande företag
Utbildning som rustar för framtiden
En aktiv arbetsmarknadspolitik för jobb

Affischen presenterades idag av Per Schlingmann och Anders Borg i Expressens valstuga.

Alliansens valmanifest

Alliansens valmanifest - Jobbmanifestet - finns nu att ladda ner eller läsa här.

Imorgon invigs Träffpunkt Allians i Stockholm, Göteborg och Malmö

Imorgon, torsdag den 19 augusti, en månad innan valdagen, inviger Alliansens partisekreterare Per Schlingmann (M), Anders Flanking (C), Erik Ullenhag (FP) och Lennart Sjögren (KD) Träffpunkt Allians i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Träffpunkt Allians kommer att vara Alliansens gemensamma mötesplatser i valrörelsen och är öppna fram till valdagen. Politiker, nyfikna väljare och kampanjarbetare kan diskutera valrörelsen över en kopp kaffe. Träffpunkterna är också tänkta att användas för seminarier, Alliansträffar, debatter och liknande.

Träffpunkt Allians i Stockholm
Tid: Kl 08.00
Plats: Café Kofi, Drottninggatan 33

Träffpunkt Allians i Göteborg
Tid: Kl 12.45
Plats: Avenyn 31-35

Träffpunkt Allians i Malmö
Tid: Kl 17.00
Plats: Norra Vallgatan 64B