Såg Eurovision Song Contest igår för första gången på flera år. Tävlingen speglar väl hur Europa har förändrats sedan Sovjetunionens järngrepp över östra Europa har lossnat. Många länder och många olika kulturer. Själv tycker jag det är en fantastisk utveckling. Men det är lite oroande att höra kommentarerna kring ESC - det tyder på att det bubblar saker under ytan som inte är nyttiga för ett Sverige som är beroende av internationell öppenhet och samarbete.
Det som stör mig något är den protektionistiska och lite töntigt nationalistiska yra som rätt många ger uttryck för när det gäller att kritisera Europa för att de inte förstod storheten i The Ark. OK – jag gillar The Ark och kan uppskatta det mesta av vad de gjort. Men inte var The worrying kind någon av deras starkare låtare? Och de som tycker att man ska uppskatta The Ark men vara skeptisk mot mer spektakulära band från Östeuropa – hur får de ihop det? För den som inte har någon koll på The Ark – och det får vi väl förutsätta att större delen av Europa inte har – kan ju de också rätt lätt framstå som ett skoj plojband med en rolig scenshow.
Att länder stödröstar på varandra är ju ingen nyhet. Det har ju Sverige och grannländerna gjort i alla tider. Så att bli upprörd över att de nya länderna i Östeuropa också gör det tyder knappast på någon större moralisk resning.
Man kan också konstatera att de två absolut mest töntiga bidragen som knappast hade något med musik att göra kom från – Frankrike och Storbritannien. Så den som vill skilja ut fåniga bidrag från öst får nog räkna med en hel del västeuropeiska länder i så fall också…
Historikern Peter Englund skriver väl om detta ” Vissa mediafenomen är ett slags blandning av de två. Att se rubrikerna efter gårdagens melodischlagerfestival påminner mig om den där Monty Python-sketchen där folk tävlade i att bli uppätna av jättelika reptiler, och “where todays champion is tomorrow’s crocodile-shit”. Först kommer det kolossala hajpen, och sedan, när det visar sig att alla de inbillade framgångarna av någon outgrundlig anledning vägrar infria sig, kommer den bottenlösa vreden. Båda skoven gör utmärkt spaltfyllnad. Och ofta finns någon vagt krypto-nationalistisk tankefigur i botten.”
Även Jonas Morian har skrivit bra om medias förmåga att piska upp och sälja lösnummer på inskränktheten i samhället.
Nåväl, jag tillhör inte schlagermusikens vänner i grunden. Men de som gillar ESC får nog räkna med att verkligheten förändrar tävlingen och att det inte är Sverige som definierar vad som är bra underhållning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar