(S)amarbete - men kring vad?

Socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet har nu träffats för att planera sitt framtida samarbete. Gott så. Sverige mår bra av tydliga alternativ och att det finns trovärdiga regeringsalternativ som väljarna kan ta ställning till. Mona Sahlins kontakter med de andra partierna innebär ju också att hon bryter med Göran Perssons tradition av att tro att socialdemokraterna är givna att styra Sverige och att följdaktligen behandla miljöpartiet och vänsterpartiet som något som katten släpat in.

Men däremot kan man ju bli lite konfunderad över ingångsvärdena i samarbetetet. Lars Ohly säger till Svenska Dagbladet att ”Stämningen var ganska avslappnad, kanske också beroende på att vi inte hade någon dagordning, inte några frågor som måste lösas.”

Kanske borde man inte ge andra politiska partier några tips. Men en av framgångsfaktorerna bakom Allians för Sverige var att vi faktiskt hade en tydliga agenda och att vi vågade diskutera svåra politiska frågor – och då även när det fanns skillnader mellan de fyra partierna. Gör man inte det kommer samarbetet knappast att räcka längre än till några gemensamma protester mot regeringen. Och det kanske räcker med tanke på den splittrade ambitionsnivå många i de tre partierna säkert har när det gäller samarbete i just den konstellationen. Men det är knappast en sådan vänsterallians som vinner valet 2010.