Varför Obamas kampanj är bättre än Clintons

Frank Rich skriver idag i New York Times om Clintons och Obamas kampanjer. En intressant genomgång av varför Clintons kampanj inte är den formidabla maskin som myten gjort gällande. "But it’s the Clinton strategists, not the Obama voters, who drank the Kool-Aid. The Obama campaign is not a vaporous cult; it’s a lean and mean political machine that gets the job done. The Clinton camp has been the slacker in this race, more words than action, and its candidate’s message, for all its purported high-mindedness, was and is self-immolating."

Läsvärd intervju

Idag är det en bra intervju med Carl Bildt i Svenska Dagbladet om framförallt Mellanöstern.

Alliansbyggande i Uganda

Har under förmiddagen talat för en grupp företrädare för oppositionen i Uganda. De var här som gäster i det projekt som Kristdemokratiskt Internationellt Center (KIC), Jarl Hjalmarson Stiftelsen (JHS), Centerns Internationella Stiftelse (CIS), och Svenskt internationellt liberalt center (Silc) bedriver i Uganda med samarbetspartnern National Democratic Institute (NDI).

Uganda är ju ett land med stor potential och som har en vacklande utveckling mot demokrati och mänskliga fri- och rättigheter. Nästa val är 2011 och jag talade om hur vi i Sverige byggde upp Allians för Sverige som en plattform för oppositionen och hur vi löste svåra politiska frågor mellan våra olika partier.

Förberedelser inför Göteborg

Nu är det förberedelser inför moderaternas kommunala rikskonferens i Göteborg den 7 - 8 mars. Totalt samlar vi 1600 personer från hela Sverige. Det ska bli kul och det kommer hända en hel del i samband med konferensen.

I fredags var jag och talade för Timbro. Det är nyttigt att komma ut och tala för olika publiker och det var länge sedan jag besökte Timbro. Jag tycker de fått en ny vår på sistone och gjort en hel del intressanta saker, inte minst när det gäller public service och det svenska biståndet. Det behövs alltid frihetliga röster i samhällsdebatten och kanske ännu mer när det är en borgerlig regering. Då behövs en opinionsbildning som inte behöver fastna i dagspolitiken och som inte måste ta partipolitiska hänsyn.

Våren kom till Söder idag. I alla fall kändes det så när jag sprang runt Sicklasjön. Fåglarna kvittrade, marken var bar och solen gjorde att det var som en aprildag.

Sofia intervjuas i Sydsvenskan

Sofia Arkelsten intervjuas i en längre artikel i Sydsvenskan om moderaterna och miljöpolitik.

Den intoleranta vänstern

Jag har inga problem med att människor ser världen ur ett vänsterperspektiv. Jag har problem med den intoleranta vänstern som tror på Den Enda Sanningen och som tror sig vara martyrer med ensamrätt på tolkning av verkligheten.

Livet och världen är dock mer komplicerad än så. Jag har vänner som är kommunister. Jag lär mig av dem varje gång vi pratar. Jag blir lite smartare och får fler perspektiv genom att få del av andra perspektiv, genom att få diskutera och provoceras av dem som inte tycker som jag. Det är som livet. För varje dag som går så ser man att det är få saker som går att teckna i svart och vitt.

DN Kultur som skulle kunna vara en bedövande bra kultursida med sina stora resurser är tyvärr en alldeles bedrövlig sådan. Den intoleranta vänstern får häva ur sig vad som helst (källkritik, replikrätt och sökande debatt gör sig inte besvär) för att bekräfta sin egen och den intoleranta vänsterns världsbild. Det är tråkigt och ensidigt.

När intoleransens uttolkare på DN Kultur nu hoppar på Johan Norberg är det mest obegripligt. Men samtidigt säger det något om vänstern idag när deras företrädare på Sveriges största kultursida inte kan få ur sig något annat än trista och i grunden felaktiga angrepp. Vilse i världen och utan idéer så sluter man sig samman och riktar taggarna utåt.

Ett lysande exempel på inskränktheten är hur DN-skribenten Jonas Thente ser på läsarna som e-postar till honom på DN. "Det intressanta är – vilket uppenbaras när jag i lika rättmätig som fruktlös vrede undersöker mailarens proviniens – att den sortens åsiktare som gärna talar om bristande verklighetsförankring, i själva verket har bott så samma fläck och arbetat på samma plats i hela sitt liv.Sorgliga fuckers med andra ord. En veckas charter till Phuket är förmodligen det största som har hänt i deras liv. Eller Tylösand.Och de här personerna har mage rekommendera mig att ”gå ut i verkligheten”."

Johan har kommenterat på sin blogg och även Andreas Bergh har skrivit väl.

Intervjuad till uppsatser

Noterar sent omsider att jag är intervjuad och citerad i två uppsatser som presenterades förra året. Dels kandidatuppsatsen ”Kreativ marknadsföring – En studie av svenska partiers marknadsföring” av Petter Kjellén och Jesper Paulsson från Ekonomihögskolan vid Lunds universitet samt i C-uppsatsen ”Politisk PR-isering – En fallstudie av nya moderaternas politiska kommunikation” av Anna Lindblad och Sandra Persson vid Växjö Universitet.

Båda verkar fullt läsvärda och särskilt den om kreativ marknadsföring är intressant.

Studentintervjuer är verkligen annorlunda än journalistintervjuer. Dels är de nästan alltid mycket längre, dels är frågorna ofta komplexare och de citerar ofta längre stycken och inte bara slutsatserna. Så risken att framstå som ett totalt fån är större när man intervjuas av studenter än av journalister, skulle jag vilja hävda. Jag brukar tjäna på att det finns en erfaren redaktör i andra änden. Jag verkar dock inte ha sagt något alldeles orimligt eller obegåvat i just de här uppsatserna...

Clintons kampanj från insidan

Joshua Green skriver initierat i The Atlantic om bakgrunden till varför Hillary Clinton sparkade sin kampanjchef Patti Solis Doyle. Mycket läsvärd artikel. 

Dagens mest läsvärda

Per Gudmundson skriver briljant (som vanligt) om borgerlig kultursyn och om en kultur med en politisk agenda.

McCain vinner mot Clinton men kanske inte mot Obama

The Wall Street Journal har en intressant artikel om hur John McCain kan ta hem presidentvalet i höst. Jag tror det ligger mycket i den analysen. McCain är republikanernas enda hopp och har stora möjligheter att vinna mot såväl Clinton som Obama. Jag skulle gissa att demokraternas möjligheter skulle öka med Obama men vara väsentligt mindre med Clinton. Med Obama skulle demokraterna ha en kandidat som kan ta mittenväljare och sannolikt även en del republikaner som tröttnat på Bush. Med Clinton som kandidat skulle rimligen republikanerna har avsevärt lättare att både mobilisera den egna basen och med McCain som kandidat skulle han ta mittenväljarna. Så republikanerna borde sätta sitt hopp till Clinton och demokraterna till Obama i primärvalet. 

Europapolitik spelar roll här och nu

DNs ledarsidan är sådär bittra och fina som – tja bara DNs ledarsida kan vara – när de kommenterar moderaternas Europarapport ”Mer Sverige i Europa.” Anna Kinberg Batra har bloggat bra om det och för den som vill läsa hela rapporten finns den att hämta här (pdf-fil).

DN har fel i sak. Rapporten tar visst upp vilken betydelse EU haft för utvecklingen i Europa. Däremot – vilket Anna sade på pressträffen – handlar det om vilket perspektiv man har. Europa och EU står inför enorma utmaningar framöver. Då behöver varje europapolitiskt utspel inte inledas med en exposé över historien utan Europapolitik kan faktiskt handla om vardagsfrågor som behöver lösas här och nu.

Utmaningarna idag ser också annorlunda ut än förr. Trafficking, miljöproblem och flyktingströmmar måste hanteras samtidigt som EU gör viktiga insatser för de nya demokratierna i Öst och på Balkan. Vilket vägval Turkiet gör i framtiden spelar roll och där är moderaterna tydliga med att medlemsskapsperspektivet måste finnas med. Vad vi gör i praktisk europapolitik spelar större roll än vad vi säger i högtidstal. Det tycker jag är den viktiga lärdomen av den europeiska historien.

Veckans filmtips

”I’m not there” av Todd Haynes måste ses. Haynes gör en fri och kreativ tolkning av Bob Dylans liv och filmen har fått mycket bra recensioner internationellt.

Smarta Sofia gör bra saker

Riksdagsledamoten Sofia Arkelsten har klurat ut ett nytt och begåvat sätt att lägga upp sina kampanjer och besök i Stockholm.

Sånt gillar jag.

Svenska mediers utrikesbevakning

Joakim Nilsson kommenterar mina TT-citat i Axess. Han har dock missuppfattat ett och annat. Jag har svarat på TTs frågor om amerikanska valet, inte recenserat TTs bevakning av det amerikanska valet 2008. Jag gjorde - som Joakim länkar till - en studie av hur TT bevakade valet förra gången (2004). Den visade att TT tenderade att lyfta fram demokraternas fördelar och republikanernas nackdelar. Det var de dock inte ensamma om i svensk media - Kerry framstod ju som självklar segrare mot en impopulär Bush. Jag har inte gjort någon liknande studie av svensk media eller av TT i år (och förra gången gjordes den efter primärvalen var klara) men jag skulle gissa att man skulle landa på ungefär samma resultat, möjligen med reservationen att balansen skulle bli något bättre av det enkla skälet att Bush inte ställer upp i år. Det vore dock kul om någon vid t ex en statsvetenskaplig- eller medievetenskaplig institution skulle göra en sådan studie och då kanske lite bredare och mer djupgående än vad jag förmådde förra gången.

Going west

TT (i bl a Aftonbladet) intervjuar mig och andra inför det amerikanska presidentvalet. Det är självklart för oss att följa det amerikanska valet. Dels är det viktigt i sak - den som är president i USA har ett stort inflytande över hur världen utvecklas och det är viktigt för Sverige. T ex kan det handla om frågor som frihandelsavtal och hur administrationen sköter den amerikanska ekonomin. Det får direkta effekter för Sverige och för svenska medborgare.

Sedan är det professionellt intressant att se hur kampanjerna fungerar. Det går inte att ta erfarenheterna rakt av. I de stora delstaterna är det fokus på köpt media och då framförallt tv-reklam, något som vi endast i begränsad utsträckning kan använda i Sverige. Däremot finns det en del att lära när det gäller hur de arbetar med att fånga upp och behålla aktivister i kampanjerna samt hur de använder nätet för att både interninformera och nå väljarna på nya sätt.

Att se det man vill se

Peter Wolodarski skriver i DN om senaste numret av moderaternas medlemstidning Medborgaren. Han verkar lite upprörd över att vi inte skriver tillräckligt mycket om företag och företagare. Om han hade följt tidningen regelbundet skulle han dock se att det knappast är företagare som det råder brist på i tidningens reportage. Jag tycker det är viktigt att vi också kan skriva om kultur, kvalitet i sjukvården, utanförskap och miljö som vi gör i det senaste numret. Det är väl ett av grundproblemen med borgerligheten tidigare – dåligt självförtroende i centrala frågor i politiken har gjort att socialdemokraterna fått problemformuleringsprivilegium och ett tolkningsföreträde i debatten. Det är slut med det nu. Det är givetvis obekvämt för socialdemokraterna men uppenbarligen ovant också för DN:s ledarsida.

Wolodarski anmärker också på att det inte är några kritiska frågor i den intervju som jag gör med Eva Nordmark, ordförande i SKTF. Jag kan tycka att Wolodarskis kommentar är rätt typisk. Vi har genom året haft hundratals intervjuer med företagare och politiker – aldrig har Wolodarski klagat över avsaknaden av kritiska frågor. Men när vi för en gångs skull intervjuar en facklig företrädare – ja, då är det avsaknaden av kritiska frågor som lyfts fram.

Dick Erixon har också bloggat om detta.