Fredagens debatt mellan McCain och Obama

Bob Shrum (demokratisk konsult som bl a jobbat med Kerry, Gore och Edward Kennedy) skriver i The Week om fredagens debatt mellan Obama och McCain. Han noterar bl a att debatterna kan vara McCains räddning. När huvudfrågan är ekonomin och McCain inte är tillräckligt klar och tydlig i sina budskap så kan fredagens debatt om utrikes- och säkerhetspolitik bli en livboj för att förhindra att han fortsätter att sjunka i opinionen.

"The real irony is that it was the Obama forces that gave McCain the chance to find temporary sanctuary there. They negotiated to move the first debate from domestic to international issues. McCain now has something of a breakwater from the economic questions where he seems constantly, dangerously at sea."

Kanske, kanske säger jag. Jag tror visserligen debatten kommer få en hel de uppmärksamhet. Men samtidigt är den ekonomiska krisen det som totalt dominerar i USA och den påverkar väljarna direkt i vardagen, här och nu. McCain kan inte bara vinna på ledarskap i utrikesfrågor. Han måste finna fotfästet i debatten om ekonomin.

Läsvärt inlägg om rykten och kommentarer

Andreas Ekström på Sydsvenskan har på sin blogg en rätt kul artikel om hur det kan gå till när ryktena börjar spridas i branschmedia om att någon ska byta jobb.

"Men kanske borde jag inte bli förvånad. Massmedierna har en bit kvar. För en tid sedan publicerades rubriken ”Kvinna blir chef för DN:s ledarredaktion” när vår medarbetare Heidi Avellan värvades dit. 1950-talet ringde och ville ha tillbaka sin rubriksättare, hörni."

Höstoffensiv från Allians för Sverige

Dagens Media intervjuar mig ang den allianskampanj som genomförs i veckan i samband med att regeringen presenterar sin budget. Bland annat har vi tagit fram ett första nummer av en gemensam tidning för Allians för Sverige, fräschat upp hemsidan och gjort det möjligt att prenumerera på ett nyhetsbrev som kommer komma ut regelbundet.

Även PJ Anders Linder har uppmärksammat detta.

Tidningen finns att läsa som pdf-fil här och anmäla sig för nyhetsbrevet kan man göra här.

Mer kommer från alliansen!

Rove om Obamas balansgång

Karl Rove skriver i Wall Street Journal om det amerikanska valet och påpekar det som jag tidigare skrivit om i denna blogg. Valet handlar inte om John McCain utan om väljarna är tillräckligt trygga med att rösta på Barack Obama. "This election is not fundamentally about Mr. McCain. It is much more about people's persistent doubts concerning Mr. Obama. The only way to reassure them is to provide a compelling, forward-looking agenda. That sounds obvious, but the Obama campaign seems to be betting on making Mr. McCain an unacceptable choice by striking at his character. Mr. McCain has absorbed many harder blows than anything the Obama campaign can throw his way."

Min bedömning är att Rove har rätt i sin bedömning. Detta handlar om Obama. Förutsättningarna i form av högre förtroende för demokraterna och fler väljare som identifierar sig som demokrater gör att McCain bara kan vinna ifall han får väljare att tvivla på om Obama verkligen är rätt person att leda landet.

Barack Obama måste å andra sidan fortsätta att visa att hans förändringsagenda är en agenda som det amerikanska folket vill ha. Kampanjmässigt finns en balansgång här för Obama - han ska både mobilisera sin bas av aktivister som står relativt sett längre till vänster samtidigt som han ska övertyga mittenväljare (som t ex röstade på Bush i förra valet) att han nu är det trygga alternativet.

Ekonomin skapar problem för McCain

Problemen på den amerikanska finansmarknaden förändrar nu förutsättningarna för John McCain och Barack Obama. Den naturliga slutsatsen är att det parti som inte haft makten (dvs demokraterna) tjänar mest på en diskussion om problem i ekonomin. Det är dock inte alldeles självklart att så blir fallet nu. Demokraterna har majoriteten i kongressen (som har mycket låga förtroendesiffror) samtidigt som Obama inte är känd som någon stor ekonom. 

PJ Anders Linder tror t ex i SvD blogg att McCain har möjlighet att klara detta. Jag är inte riktigt lika övertygad. Opinonssiffrorna tyder nu på att Obama tar in på det försprång som McCain fick efter valet av Palin och det republikanska konventet. Det är inte osannolikt att anta att detta till stor del beror på den förnyade och mer intensiva diskussionen kring var ekonomin är på väg. McCain har också haft det svårt att hitta rätt i kommentarerna hittills. 

Jag tror att detta kan bli bökigt för McCain. Inte bara för att hans kommentarer verkar lite spretiga utan framförallt just för att han ägnar sig åt att kommentera. McCain saknar en genomtänkt ekonomisk politik som är något annat än den som Bush drivit under snart åtta år. Det var tydligt när jag häromveckan besökte republikanernas konvent. Ekonomisk politik där handlade där främst om att permanenta Bush skattesänkningar och att sänka bensinpriset genom att borra mer efter inhemsk olja och gas. 

Jag tror att det är alldeles för defensivt ifall McCain ska få grepp om en fråga som alltfler amerikaner anser vara den viktigaste i valet. Hade jag suttit i McCains kampanjstab hade jag drivit tesen att McCain nu måste göra vad Bill Clinton gjorde i valet 1992. Då insåg Clinton att han måste sätta agendan i diskussionen kring ekonomin och tog därför fram ett antal rejält seriösa ekonomiska rapporter och förslag som sedan användes som underlag för längre tal och utspel. Det gav trovärdighet åt en då relativt okänd guvernör och gjorde att han kunde matcha upp mot dåvarande presidenten George Bush som ansågs okänslig för den ekonomiska utvecklingen i USA. John McCain behöver på samma sätt presentera en egen agenda - vad vill han konkret göra för att få ordning på ekonomin och skapa förutsättningar för fler jobb. 

Dessa frågor ställs givetvis till Obama men han kan än så länge klara det genom att koppla McCain till Bush när det gäller ekonomisk politik och genom att påpeka att han i alla fall står för en alternativ ekonomisk politik. 

USA, Jönköping och Göteborg

Joe Trippi, som har lång erfarenhet av att arbeta med demokrater i USA, skriver intressant om McCain och Obama. Bland annat konstaterar Trippi att McCain lyckats förändra hela spelfältet inför valet i november och att avgörande för Obama nu är om han kan förmå sin kampanj att anpassa sig till detta. "There is no question that John McCain’s pick of Alaska Governor Sarah Palin has changed the dynamic of the 2008 Presidential campaign, moved the current wave of polling to the GOP’s favor, and altered the terrain the rest of the election will likely be fought on.
The Obama campaign’s ability to recognize the shifting ground, understand that it is real, and adjust accordingly will determine the outcome. And the outcome, for the first time, is in doubt."

Trippi konstaterar att Obama nu måste byta spår och förnya sitt budskap om förändring. "Now the Obama campaign and its allies need to understand that in arguing that John McCain represents a third term of George Bush and the GOP agenda it is the Obama campaign that risks sounding partisan in a country that yearns for the post-partisanship of “country first” and “shaking things up in Washington”."

Själv ägnade jag förra veckan åt att åka till Jönköping och Göteborg för att förankra vår strategi och planering inför Europavalet den 7 juni nästa år. Det kan tyckas lång tid tills dess men det är mycket att göra och för egen del känns det bra att vi i princip är klara med de förberedelser som krävs och att det finns ett brett engagemang för att återigen möta väljarna och diskutera politik. Normalt brukar ju inte valet till Europaparlamentet engagera i någon större utsträckning om man ska vara helt ärlig. Lågt valdeltagande och få platser på spel är väl en rimlig förklaring, i kombination med att det är rätt svårt att förstå parlamentets roll och vikt om man själv inte är engagerad i EU-frågor. Jag tror dock det kan bli lite annorlunda nästa år. Två saker är nya och påverkar. För det första så övertar Sverige ordförandeskapet i EU omedelbart efter valet. Det gör rimligen att media kommer skriva mer om EU och Europa redan under våren vilket borde leda till ökat intresse även för valet till parlamentet. För det andra är det ju det första val där Mona Sahlin möter väljarna som partiordförande. Hon måste visa att det stöd hon nu har i opinionsmätningarna håller också i ett val.

McCain leder i opinionen men debatterna kommer att avgöra

Med valet av Sarah Palin har John McCain signalerat förnyelse och förra veckans konvent i Minneapolis-St Paul markerade en brytning med George Bush. Det var nästan komiskt hur frånvarande den nuvarande presidenten var på konventet. Han fick hålla ett kort – och rätt innehållslöst tal – via videolänk från Vita Huset. Dick Cheney var helt frånvarande och nästan inga talare refererade överhuvudtaget till Bushs åtta år i Vita Huset. I McCains eget tal nämnde han inte ens Bush vid namn utan tackade i en enda mening ”presidenten” för att han lett landet under svåra år.

Republikanernas konvent var mästerligt regisserat och återbekräftade att John McCain är sin egen man och beredd att ta politiska risker när han behöver det. The Economist skrev för någon vecka sedan på sitt omslag att ”Bring back the old McCain”. Och det var precis vad McCain levererade i hockeyarenan i St Paul. Genom valet av Palin och bekräftelsen att han vågar utmana sitt eget parti gör han frågan till förnyelse bredare. Nu handlar det inte bara om förnyelse i allmänhet utan också om vem som har kraften att genomföra förnyelse, i strid med motståndare både inom och utom det egna partiet. Det är en betydligt bättre debatt för McCain i och med att han är en av de få som faktiskt har en lång historia av att gå sin egen väg och ta strider när det är nödvändigt.

Det är dock viktigt att komma ihåg att alla underliggande faktorer fortfarande talar för att Obama vinner. Dick Morris konstaterar i sin senaste krönika att valet fortfarande handlar om att Barack Obama vinner eller förlorar ” The key point is that this race is now not about Bush or McCain or Bill Clinton or Palin. It's all about Obama.” Se också mitt eget inlägg från 13 augusti.

Demokraterna kommer att vinna i valen till kongressen och senaten och det är enbart genom att gå sin egen väg och markera avstånd till republikanerna samtidigt som Sarah Palin får engagera aktivisterna som John McCain kan vinna som republikansk kandidat. Det finns helt enkelt alldeles för få republikaner i USA i detta val och McCain måste därför vinna mittenväljare samtidigt som Obama misslyckas med att engagera tillräckligt många demokrater att gå och rösta.

Precis som jag konstaterade den 21 augusti så har nu John McCain gått om Obama i den allmänna opinionen. Men även om John McCain nu leder i de mätningar som presenterats efter konventen är det också viktigt att minnas (det gör Al Gore) att valet i USA inte avgörs på nationell nivå utan via elektorsröster från varje enskild delstat. Andrew Romano har en viktig poäng i Newsweek: ”Presidential election are fought on a state-by-state basis--not in the national polls. Here, the picture doesn't look quite as rosy for McCain. According to Real Clear Politics, Obama currently leads in each of John Kerry's 2004 states, including top McCain targets Michigan (+4.3 percent), New Hampshire (+0.3 percent), Pennsylvania (+5.0 percent) and Wisconsin (+7.2 percent). He also leads by healthy margins in a pair of Bush states: New Mexico (+4.3 percent) and Iowa (+9.0 percent). If Obama can hold these advantages until Election Day, he'll wind up with at least 263 electoral votes--seven shy of victory. That's where the red states of Virginia and Colorado come in. At this point, Obama's leading in the latter (+0.4 percent) and tied in the former. Win either one and the White House is his. At this point, RCP gives the Democrat 273 EVs (Colorado, no Virginia) to McCain's 265; the prediction whizzes at FiveThirtyEight.com are even more optimistic, projecting additional Obama victories in Virginia and Ohio for a final score of 304 to 234. Which means that while McCain is "winning" nationally, Obama is ahead in the electoral college.”

Min egen bedömning är att presidentvalsdebatterna mellan Obama och McCain kommer att avgöra det här.

Bakom Palins och McCains tal

Sarah Palins tal igår kväll har generellt mottagits mycket väl i USA. Palin lyckades med att vara både personlig och offensiv. Här på konventet är delegaterna närmast i extas. Idag har jag också haft möjligheten och privilegiet att träffa seniora medarbetare till John McCain och Sarah Palin.

Sarah Palins tal skrevs i huvudsak sent måndag eftermiddag/kväll och färdigställdes under tisdagen. Det var först på tisdag kväll - mindre än 24 timmar innan hon höll talet - som hon testade det med teleprompter. Talet skrevs på hennes hotellrum och hon arbetade i huvudsak med fem rådgivare som bollplank under processen.

I kvällens tal kommer John McCain att fokusera på att skildra skillnaden mellan förändring med Obama och förändring med John McCain med särskild tonvikt på ekonomin. Han lär också lyfta frågor om säkerhetspolitik och jämföra sig själv med Obama. Det är - medger McCains rådgivare - en svår balansgång att kontrastera gentemot Obama samtidigt som man inte vill slå över till att bli negativ.

John McCain jobbar framförallt med Mark Salter kring talet. Salter har ju varit medförfattare till McCains tre böcker och känner honom väl. Salter samtalar med McCain och skriver sedan ett utkast till tal som McCain dock ändrar fram till sista stund. John McCain är också obekväm med skriftliga tal eller teleprompter och föredrar att tala fritt. Inför kvällens tal lär han ha övat ordentligt och förhoppningarna är högt ställda här i St Paul på vad han kommer att säga och hur han gör det.

Sarah Palin i offensivt tal

För några timmar sedan avslutade Sarah Palin sitt anförande inför konventet. Jag var på plats och det gör att jag har svårt att bedöma det på samma sätt som tv-publiken runt om i USA - och det är ju de som avgör valet. Men på plats kändes det som om hon blåste taket av arenan. Man kan givetvis ha olika åsikter om innehållet i talet men för mig står det klart att Joe Biden har fått en värdig motståndare i kommande debatt. Sarah Palin är inte en lättuggad motståndare och hon tvekar inte att gå på offensiven. Hon är kaxig och hon tar för sig. Det kan bli en rejäl utmaning för Obamas kampanj.

I och med att hon är relativt ny i den nationella politiken är hon givetvis också en stor risk för John McCain. Men uppenbart är att hon tillfört energi och förändrat momentum i valrörelsen. Det var nog ungefär det han maximalt kunde räkna med att få ut av en vicepresidentkandidat. John McCain själv kom upp på scenen som överraskning när Palin var klar med sitt tal och han såg inte oväntat mycket nöjd ut med att ha henne som partner i valrörelsen. Det ska bli mycket intressant att se under de kommande dagarna hur Obama och Biden nu hanterar Palins attacker.

Palin populär i St Paul

Igår drog konventet igång på allvar och bl a Fred Thompson och Joe Liebermann talade. Personligen tycker jag Liebermann gav ett väldigt bra intryck och lyckades tala som demokrat på republikanernas konvent utan att låta alltför arg över sina gamla partikamrater.

Ikväll lär det blir enormt fokus på vicepresidentkandidaten Sarah Palin som verkar vara den mest populära personen här bland republikanerna i St Paul.

På plats i St Paul

På plats i Minnesota-St Paul så väntar vi på att republikanernas konvent idag ska dra igång på allvar. Igår var det mest formalia med hänsyn till stormen Gustav. Vi träffade lite folk bilateralt och var över i Xcel Center och såg hur de arbetade med pressrum etc. Det var imponerande att se och få möjlighet att tala med dem som sköter konventet kring hur de så snabbt lyckats ställa om programmet för ett event med tiotusentals deltagare. Idag blir det ett normalt program och bl a ska Liebermann och Thompson tala ikväll.

Republikanernas internationella avdelning har satt ihop ett bra program för de ca 100 internationella gäster som är här. Igår träffade vi bl a handelsminister Charles Gutierrez och idag är det möten med bl a tidigare nationella säkerhetsrådgivaren Brent Scowcroft, fd utrikesminister Lawrence Eagleburger och Richard Williamsson, tidigare FN-ambassadör.

Det är god stämning här och uppgifterna kring Sarah Palins dotter tas mest som en privat fråga och få tror att det kommer att påverka politiken eller väljarna i någon större utsträckning.