Socialdemokraternas märkliga strategi

Socialdemokraternas mediestrategi i förhållande till regeringen verkar vara att allt alltid ska kritiseras. Oavsett vad det handlar om så ska överorden och brösttonerna fram.

Jag känner igen strategin. Jag tror dock att den är rätt misslyckad och att den inte tilltalar väljarna.

Att den förstör det politiska samtalet det bryr sig sannolikt inte socialdemokraterna om men jag är också övertygad om att den tillhör en svunnen tid som opinionsbildande strategi.

Thomas Östros leder väl grenen ”automatiskt gnällande” hittills. Stark start som ekonomisk talesperson.

Men även annars sympatiske Urban Ahlin fogar in sig i strategin nu när han idag kritiserar regeringens beslut att erkänna Kosovo. Från TT via Svenska Dagbladet: ” Socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin säger till TT att han tycker att det är bra att Sverige erkänner Kosovo, men är kritisk till den "inflexibla processen" och att beslutet dröjt till den 4 mars. - Vi blir ju i slutet av gruppen EU-länder. Har vi vunnit något på det? undrar han.”

Kosovo utropade sin självständighet den 17 februari. För två veckor sedan. Man kan lite stillsamt fundera över vad Sverige hade tjänat på att strunta i analysen, struntat i utrikesnämnden och istället hastat fram ett beslut?

Jag är rätt övertygad om att om regeringen hade hastat fram ett beslut utan att gå den rätta vägen via utrikesnämnden så hade Ahlin kritiserat regeringen för att vara oförsiktiga och slarviga i utrikespolitiken.

Jag tror att man som opinionsbildare bör ha utgångspunkten att människor alltid är smartare än vad man tror men mindre intresserade av just dig och dina åsikter än vad du hoppas.

Socialdemokraterna väljer motsatt väg. Högt uppskruvat tonläge och ständigt larmande. Det här blir intressant inför valen 2009 och 2010.