Moderaterna kommer nu att göra en gedigen och sammanhållande valanalys. Den kommer publiceras senare. Men spontant tror jag personligen att följande strategi gäller ifall man vill vinna val i Sverige. Punkterna är utan inbördes ordning.
- Politik som adresserar de samhällsproblem som väljarna ser i vardagen och som är relevant för breda väljargrupper. Vi har t ex under mandatperioden genomfört projekt som Välkommmen till verkligheten där vi gjort tusentals strukturerade besök hos medarbetare i främst offentlig sektor. Fredrik själv har under hela mandatperioden rest en dag i veckan. Detta har gett ovärderlig kunskap om hur människor ser på samhället som inte går att läsa sig till i undersökningar eller media.
- Agerar man som regeringsalternativ så måste man visa att man är redo att ta ansvar för Sverige. I vårt fall visar förtroendesiffrorna för t ex Fredrik Reinfeldt och Anders Borg att breda grupper har uppskattat det ansvarstagande vi har visat genom den ekonomiska krisen. Alliansens samarbete har fungerat väl och våra fyra partier trivs ihop och har förmåga att både fatta beslut och kommunicera tillsammans.
- Tonträff med människors syn på samhällets utveckling. Detta kräver att man frigör sig ifrån sina egna uppfattningar. Kombinationen av att tunga s-företrädare ägnat fyra år att veva på i riksdagen mot statsråd och tron att det gamla bekanta högerspöket var huvudmotståndaren gjorde att väljarna inte kände igen sig i S kommunikation och kampanj. Se också första punkten.
- Politiska förslag och en kommunikation som har en rörelse mot framtiden. Både i Alliansens kommunikation (Framåt/Bakåt) och Moderaternas (Föregångslandet och Framåt tillsammans) ville vi signalera att vi har idéer och politiska förslag för framtiden.
- Tydlig kontrast mot oppositionen (som då helst ska upplevas stå för det förgångna). Alliansens kommunikationskoncept ”Bakåt eller framåt” med pilarna är ett exempel på hur detta kan tas ut. Arbetslinjen mot bidragspolitik och fortsatt tillväxt för RUT-företag mot avveckling av en växande tjänstesektor är andra exempel.
- Realistisk och seriös analys av motståndarens styrkor och svagheter. Det farligaste man som parti kan göra är att börja tro att man själv har sett ljuset och att alla andra snart nog kommer att göra det. S-kampanjen (såväl nu som 06) är exempel. De har slagits mot högerspöken som vi inte ens har kvar i källaren på Schönfeldts gränd. Vi har stor respekt för de rödgröna partierna och jag lever inte i någon illusion om att vi alltid har 100 procent rätt om allting.
- Konsekvent kommunikation som bygger en berättelse som kan dominera dagordningen (vad handlar det här valet om?). Då slipper man att slåss om enstaka nyhetscykler och komma med konstiga sympbolutspel (butlers, clowner etc). Vi har pratat jobb och ekonomiskt ansvarstagande hela mandatperioden och döpte också vårt valmanifest till just Jobbmanifestet.
- Snabb och fungerande ledningsstruktur som både beslutar och tar ansvar. Alla måste förstå och köpa in i strategin och sedan ta fullt ansvar för genomförande inom sitt respektive ansvarsområde. Ledningen måste snabbt kunna agera när oförutsedda händelser inträffar eller när nya möjligheter till kommunikation uppstår under kampanjen.
- Se till att övriga delar av organisationen har de redskap och den kunskap de behöver för att kunna bedriva valrörelsen effektivt. Det som glatt mig mest i denna valrörelse är att se alla de regionala och lokala initiativ till egna kampanjer och aktiviteter som tagits. Många runt om i landet har gjort egna smarta kampanjer och snabbt varit på bollen när nya möjligheter uppstått.
- Vara beredd att göra prioriteringar. Man kan inte göra allt. En del måste väljas bort även i en valrörelse. Du kan inte annonsera överallt eller finnas i alla kanaler. Det gäller att våga prioritera och hela tiden hålla ögonen på bollen - var får vi mest ROI. Eller enklare uttryckt: prioritera de insatser som verkligen avgör att partiet kan få fler väljare.
