Europapolitik spelar roll här och nu

DNs ledarsidan är sådär bittra och fina som – tja bara DNs ledarsida kan vara – när de kommenterar moderaternas Europarapport ”Mer Sverige i Europa.” Anna Kinberg Batra har bloggat bra om det och för den som vill läsa hela rapporten finns den att hämta här (pdf-fil).

DN har fel i sak. Rapporten tar visst upp vilken betydelse EU haft för utvecklingen i Europa. Däremot – vilket Anna sade på pressträffen – handlar det om vilket perspektiv man har. Europa och EU står inför enorma utmaningar framöver. Då behöver varje europapolitiskt utspel inte inledas med en exposé över historien utan Europapolitik kan faktiskt handla om vardagsfrågor som behöver lösas här och nu.

Utmaningarna idag ser också annorlunda ut än förr. Trafficking, miljöproblem och flyktingströmmar måste hanteras samtidigt som EU gör viktiga insatser för de nya demokratierna i Öst och på Balkan. Vilket vägval Turkiet gör i framtiden spelar roll och där är moderaterna tydliga med att medlemsskapsperspektivet måste finnas med. Vad vi gör i praktisk europapolitik spelar större roll än vad vi säger i högtidstal. Det tycker jag är den viktiga lärdomen av den europeiska historien.

Veckans filmtips

”I’m not there” av Todd Haynes måste ses. Haynes gör en fri och kreativ tolkning av Bob Dylans liv och filmen har fått mycket bra recensioner internationellt.

Smarta Sofia gör bra saker

Riksdagsledamoten Sofia Arkelsten har klurat ut ett nytt och begåvat sätt att lägga upp sina kampanjer och besök i Stockholm.

Sånt gillar jag.

Svenska mediers utrikesbevakning

Joakim Nilsson kommenterar mina TT-citat i Axess. Han har dock missuppfattat ett och annat. Jag har svarat på TTs frågor om amerikanska valet, inte recenserat TTs bevakning av det amerikanska valet 2008. Jag gjorde - som Joakim länkar till - en studie av hur TT bevakade valet förra gången (2004). Den visade att TT tenderade att lyfta fram demokraternas fördelar och republikanernas nackdelar. Det var de dock inte ensamma om i svensk media - Kerry framstod ju som självklar segrare mot en impopulär Bush. Jag har inte gjort någon liknande studie av svensk media eller av TT i år (och förra gången gjordes den efter primärvalen var klara) men jag skulle gissa att man skulle landa på ungefär samma resultat, möjligen med reservationen att balansen skulle bli något bättre av det enkla skälet att Bush inte ställer upp i år. Det vore dock kul om någon vid t ex en statsvetenskaplig- eller medievetenskaplig institution skulle göra en sådan studie och då kanske lite bredare och mer djupgående än vad jag förmådde förra gången.

Going west

TT (i bl a Aftonbladet) intervjuar mig och andra inför det amerikanska presidentvalet. Det är självklart för oss att följa det amerikanska valet. Dels är det viktigt i sak - den som är president i USA har ett stort inflytande över hur världen utvecklas och det är viktigt för Sverige. T ex kan det handla om frågor som frihandelsavtal och hur administrationen sköter den amerikanska ekonomin. Det får direkta effekter för Sverige och för svenska medborgare.

Sedan är det professionellt intressant att se hur kampanjerna fungerar. Det går inte att ta erfarenheterna rakt av. I de stora delstaterna är det fokus på köpt media och då framförallt tv-reklam, något som vi endast i begränsad utsträckning kan använda i Sverige. Däremot finns det en del att lära när det gäller hur de arbetar med att fånga upp och behålla aktivister i kampanjerna samt hur de använder nätet för att både interninformera och nå väljarna på nya sätt.

Att se det man vill se

Peter Wolodarski skriver i DN om senaste numret av moderaternas medlemstidning Medborgaren. Han verkar lite upprörd över att vi inte skriver tillräckligt mycket om företag och företagare. Om han hade följt tidningen regelbundet skulle han dock se att det knappast är företagare som det råder brist på i tidningens reportage. Jag tycker det är viktigt att vi också kan skriva om kultur, kvalitet i sjukvården, utanförskap och miljö som vi gör i det senaste numret. Det är väl ett av grundproblemen med borgerligheten tidigare – dåligt självförtroende i centrala frågor i politiken har gjort att socialdemokraterna fått problemformuleringsprivilegium och ett tolkningsföreträde i debatten. Det är slut med det nu. Det är givetvis obekvämt för socialdemokraterna men uppenbarligen ovant också för DN:s ledarsida.

Wolodarski anmärker också på att det inte är några kritiska frågor i den intervju som jag gör med Eva Nordmark, ordförande i SKTF. Jag kan tycka att Wolodarskis kommentar är rätt typisk. Vi har genom året haft hundratals intervjuer med företagare och politiker – aldrig har Wolodarski klagat över avsaknaden av kritiska frågor. Men när vi för en gångs skull intervjuar en facklig företrädare – ja, då är det avsaknaden av kritiska frågor som lyfts fram.

Dick Erixon har också bloggat om detta.

Spridda noteringar

Clinton vann i NH. Egentligen inte oväntat. När vi var i NH i december talade alla om primärvalet där som en ”firewall” för henne ifall hon förlorade i Iowa. Det är väl mycket som talar för Clinton den 5 februari även om jag tror att man inte ska underskatta Obama. Enligt vad jag förstår har dock Clinton en väsentligt bättre utbyggd och mer rutinerad fältorganisationer i de stora delstaterna som nu ska rösta. Det kan bli avgörande i ett läge när det är få politiska sakfrågor som bryter igenom i debatten.

Bland republikanerna spelar Giuliani ett högt spel. Han sätter allt på de stora delstaterna som kommer senare och vad som möjligen talar för att det kan gå hem är att det är ett vidöppet race än så länge. Jag har ärligt talat svårt att se McCain gå hela vägen även om han på många sätt är den mest rimlige kandidaten bland republikanerna. Romney lever vidare och kan med sina resurser säkert hanka sig fram. Huckabee klara rimligen inte mötet med väljarna när det inledande förtjusningen lagt sig. Entusiasmen bland republikanerna för sina kandidater verkar dock vara - hmm… - begränsad.

Lästips: min granne på Söder och fd JKL-kollega Billy McCormac har börjat blogga. Han skriver briljant om musik och amerikansk politik.