Idag har jag intervjuats av Dagens Media (lär komma upp på deras sajt så småningom (edit:
finns nu här - direktlänk) angående det interna meddelande jag skickade i förra veckan och som läckt till bl a Politikerbloggen. Att svara på frågor kring det är oproblematiskt – att vi som tjänstemän ska vara lojala med vår arbetsgivare och särskilt i en fråga där det finns en mycket tydlig partilinje är självklart. Man kan givetvis tycka vad man vill, men har man valt att arbeta för moderaterna så kan man inte engagera sig mot en tydlig partilinje. Inte så märkligt.
Talade dock längre med Dagens Media om hur jag ser på vad bloggarna och sociala medier har inneburit inför riksdagens beslut om en ny signalspaningslag. Jag tror inte att bloggare eller t ex Facebook-grupper har påverkat processen i riksdagen i någon större utsträckning. Däremot har nätets dynamik och räckvidd varit avgörande för mobilisering och administration av det engagemang som finns bland de som varit motståndare till den nya lagen. Genom nätet har man snabbt kunna koordinera alltifrån e-postkampanjer till fysiska möten och demonstrationer. Bra webbvideos har producerats och spridits effektivt. Det är en revolution jämfört med för tio år sedan. Engagemanget i dagsaktuella frågor sprids nu oerhört snabbt och når en intensitet som aldrig hade varit möjlig utan nätet som nav för engagemanget.
Det som jag personligen är lite förvånad över är hur sent engagemanget vaknade. Riksdagen röstade om lagen redan för ett år sedan och det var ingen hemlighet att den skulle upp i riksdagen igen förra veckan. Om frågan nu är så superviktig och avgörande som det påstås – varför har så få kontakter tagits under ett års tid? Ingen – vare sig extern eller intern – har kontaktat mig under ett års tid i den här frågan. Första mailet kom en vecka innan omröstningen. Jag vet att det funnits enstaka bloggare som skrivit om det löpande men framförallt de politiskt engagerade i partierna och de engagerade på de stora redaktionerna bör kanske fundera lite över effektiviteten i insatserna. Edit: Joakim Jardenberg skriver om det här.
måndag 23 juni 2008
Om signalspaning och opinionsbildning på nätet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag tror inte heller att bloggbävningen hade någon betydelse för beslutet. Då hade det inte blivit taget som det blev.
Personligen säger jag JA till signalspaning men NEJ till massavlyssning vilket det faktiskt innebär när man använder internet som lagen föreskriver. Tekniken fungerar så, det går inte att göra på annat sätt.
Däremot så är det viktigt att fundera lite över vad en sån här bloggbävning kan betyda i framtiden. Inför valet eller nästa fråga som är kontroversiell.
Jag tror inte att det är fel att man lyssnar på oss som skriver. Det är förstås blandad kvalitet och kunskapsnivå på det som skrivs, men man måste sila där.
Men bland de inlägg som har gjorts under den senaste tiden finns det oerhört mycket kvalitet och kunskap som säkerligen kunde varit till användning. Jag har skrivit om det "Bodströmsamhälle" jag inte vill ha under lång tid. FRA-lagen är bara en del i det.
Man ska också se upp för att göra detta till en ungdomsfråga för vi är många som har passerat det stadiet med råge som inte heller gillar det här.
Det är alltså inte spaningslagen i sig utan de möjligheter den skapar för mindre trevliga ändamål än vad man tänkt sig idag som oroar mig.
Ändamålsglidningen du vet...
Okej, så hur duktiga måste landets amatörtyckare bli för att någon av er ska ta det på allvar?
Jag vidhåller: det är ni som stått för trycket på ledamöterna och om vi var så irrelevanta som FR påstår så hade du knappast behövt uppmana era anställda att inte opinionsbilda mot partilinjen. Sådant brukar normalt vara tämligen självreglerande inom partierna...
Tvärtom Johan. Jag hävdar ju att det var just bloggare och individer som drev frågan under året. Det var inte de stora redaktionerna. Det förvånar mig att de vaknade så sent, i en fråga som de nu hävdar betyder så mycket.
Frågan om myndigheters avlyssning och spionage mot enskilda personer är ju inte på något sätt ny. Tvärtom så har ju säpo, ib och diverse andra organ fyllt spalterna genom åren.
Åsiktsregistrering har orsakat en hel rad med skandaler under de senaste 25 åren. Och socialdemokratin har inte någon hedervärd "track record" på den fronten.
Sett ur det perspektivet är det märkligt att den nuvarande avlyssningslagen har kunnat "glida igenom" så obemärkt ända fram till helt in i det sista.
Har det skett en generationsväxling i journalistkåren där de unga inte kommer ihåg de kontroversiella frågorna från äldre tider. Medan de äldre sitter vid bekväma skrivbord och inte bryr sig längre? Eller har det skett en åsiktsförändring mot större tolerans för avlyssning och registrering.
Det retoriska tricket att skylla på att FRA-motståndarna vaknade för sent är inte skäl att rösta igenom FRA-förslaget.
Hur svårt ska det vara? Fel är fel!
Skicka en kommentar