Lata riksdagsledamöter?

Så här kan man också arbeta i sitt uppdrag som riksdagsledamot. Anna kommer inte att få en enda poäng i någon siffra som någon redaktion sammanställer över ledamöternas arbete i riksdagen.

Men jag vågar nog hävda att hon gör viktigare insatser för väljarna och för Sverige genom de här insatserna än genom att skriva en motion till riksdagen.

Socialdemokratins problem

En sak slår mig när jag ser hur socialdemokraterna reagerat på Hatts artikel. De har genuina problem med sin partikultur.

Låt mig citera:

Så här skriver Arne Kjörnsberg, tidigare s-riksdagsledamot och någon form av socialdemokraternas etikexpert. "Här är några - svikare, avfälling, avhoppare, förrädare, quisling, kolloboratör, renegat, överlöpare. Välj själv vilket du tycker passar bäst!"

Bombastiska Peter Hultqvist, nuvarande s-riksdagsledamot, skriver att "Ibland har intellegenta och trendkänsliga människor som haft för svag ideologisk kompass haft för enkelt att ta sig fram. Här finns det anledning till självkriktik inom socialdemokratin !"

Bengt Silfverstrand, tidigare långvarig riksdagsledamot, skriver om "Greger Hatts politiska prostitution" och att "Mot bakgrunden av att Greger Hatt gynnats och götts av socialdemokratin och sedan under ytterst krystade motiveringar hoppat över till (m)otståndarsidan så är hans avhopp ingenting mer eller mindre än rena förräderiet"

Det är i alla fall uppenbart att socialdemokratin inte har ambitionen att vara ett öppet och modernt parti. Istället ska alla in i ledet och alla avvikande åsikter stämplas ut. Jag tror det är ett av huvudskälen till att socialdemokraterna kommer att misslyckas med sin förnyelse och varför de kommer att misslyckas med att vinna väljarnas förtroende i valet 2010.

Från Nuder till Borg

Noterar också att i förra veckan skrev Greger Hatt en debattartikel i Svenska Dagbladet där förklarar varför han föredrar Anders Borg som finansminister framför Pär Nuder. Det är jätteroligt och jag uppskattar det förtroende som Hatt och andra har för nya moderaterna. Nu ska vi också visa att vi även fortsatt förtjänar detta.

Kort rapport från Gävle

Kort sammanfattat så var det en fantastiskt bra stämma med bra debatter, bra beslut och bra mediebevakning. Allt flöt på bra och stämningen var god mellan ombuden även i de debatter där argument verkligen bröts mot varandra. Det var kul att se så många bra företrädare för moderaterna – det har verkligen skett ett kultur- och generationsskifte under de senaste åren.

Vi har mycket att göra inför valet 2010 men det känns som om vi nu har ett tydligt mandat att fortsätta förnyelsen av moderaterna och att vi har en bra politisk plattform att utgå ifrån.

Några som bättre än jag har bloggat är Anna König Jerlmyr, Tomas Tobé, Sofia Arkelsten och Carl Bildt. Tal, bilder och referat finns på vår särskilda stämmoblogg som också tagit fotona i detta inlägg.

För första gången gjorde vi (eller snarare världens bästa Fanny) också en särskild stämmolåt. Den finns att ladda ner här och jag kommenterar i Dagens Media här. Katrine Kielos gillar inte låten.

Draghjälp från Svenska Dagbladet

Noterar att Per Gudmundson och Svenska Dagbladets ledarsida nu redovisat resultaten av sin tävling (som föranleddes av ett mail från mig till lite folk i sfären) kring vad man bör kalla Alliansen vs. oppositionen. Ett antal lysande och rätt roliga resultat faktiskt. Inte alls omöjligt att vi använder några av dem.

På väg till Gävle

Snart börjar vår partistämma och imorgon åker jag upp till Gävle för partistyrelse och förberedelser inför stämman. Det ska oerhört kul dagar – vi har många förslag både iform av motioner och nytt handlingsprogram som förtjänar en rejäl och bred debatt.

Jag noterar hur medierna ofta vill spela upp splittringar i partier – det ingår i ju medielogikens försök att skapa nyheter och storys. Men jag tror på fullt allvar att det är bra med olika åsikter och att dessa får brytas mot varandra i debatten. Moderaterna samlar idag ungefär var fjärde väljare i Sverige och vår ambition är givetvis att bli ännu större. Då är det också självklart att alla aktiva inte tycker precis samma sak. Jag skulle snarare bli lite rädd för ett parti där alla tycker likadant…

Vad som är viktigt är att ett parti förmår samlas kring problemanalys och en vilja att göra något åt samhällsproblemen. Att det sedan finns en diskussion kring hur man ska göra och i vilket tempo, det tror jag i grunden är en förutsättning för att ett parti ska utvecklas och må bra.

Med till Gävle tar jag också Anders Isakssons oerhört välskrivna biografi över Per Albin Hansson som jag håller på att läsa om och i iPoden finns nya Springsteen och blandat av Stina Nordenstam. Möjligen finns det något tillfälle under dagarna att ägna sig åt musik och litteratur också, hoppas jag.

Sofia välförtjänt belönad

Neos chefredaktör Sofia Nerbrand har i veckan fått två fina pris, rapporterar Svenska Dagbladet. Det är hon väl värd - Neo har på kort tid blivit oumbärlig läsning och innehåller nästan varje nummer artiklar som håller internationell klass. Kring Neo har Sofia och kollegerna också byggt en sfär med seminarium och aktiviteter som breddar och för in nya perspektiv i samhällsdebatten.

Att hon är gift med Johan Norberg gör ju också att de inte bara är Sveriges smartaste par utan också det trevligaste.

Schlingmann i Ekots lördagsintervju

Per Schlingmann intervjuas i Ekots lördagsintervju.

Som podradio här.

Peter Englund om Ulf Lundell

Historikern och författaren Peter Englund skriver intressant om Ulf Lundell och om Måns Ivarssons biografi över Lundell.

Vi glömmer den ledaren

Normalt gillar jag Smålandspostens ledare. De brukar vara välskrivna, vassa och med egna perspektiv.

Idag har dock begåvade Marcus Svensson lyckats skriva något riktigt korkat.

Han går till attack på bloggare och lyckas hamna i samma nostalgiska ”allt-var-bättre-förr-när-riktiga-journalister-bestämde-dagordningen-fack” som nya PO Yrsa Stenius uppenbarligen sitter och dagdrömmer om. Att borgerliga och liberala bloggare träffats hos Fredrik Andersson på Prime är ett problem enligt Smålandsposten.

Jag var själv tillsammans med mina kolleger i Allianspartierna och besökte den nämnda gruppen av bloggare för någon månad sedan vilket jag själv skrev om och vilket flera av bloggarna också redovisade. Dick Erixon gjorde till och med en podcast av det hela.

Låt mig avslöja något. Jag har varit med – under många år och på ett flertal olika arbetsplatser – om betydligt fler möten bakom stängda dörrar med ledarskribenter och redaktioner. Jag tycker inte det är något stort problem men jag är nog mer skeptisk mot dessa möten än mot att träffa bloggare.

Att träffa bloggare innebär per definition att mötena är öppna till sin karaktär. Allt som sägs kan det skrivas om och i det specifika fall som Svensson refererar till så uppmanar till och med Fredrik Andersson inbjudna bloggare att ta med nya personer som kan tänkas vara intresserade. Och det är vi som går dit för att träffa dem självfallet medvetna om. Jag förväntar mig inget annat än allt jag säger kan rapporteras och det tror jag generellt är något som gäller i allt fler sammanhang. Bloggare, digitala miljöer, trenden mot användargenererat material och konvergens mellan nät och mobiltelefoner gör att som företrädare för en publik verksamhet så får man alltid räkna med att allt man gör kan skildras av någon annan.

Läs också Dick Erixon och Johan Ingerö i samma ämne.

Gryning i Afrika?

Nu pågår arbetet för fullt inför nästa veckas partistämma. Förra veckan var jag också i Bryssel för möten med vår europeiska samarbetsorganisation EPP. Ägnar för närvarande mest tid åt detta. Valplanering inför 2009 och 2010 samt hantering inför nästa veckas partistämma.

Läser nu The State of Africa – A history of fifty years of independence av Martin Meredith. Kan verkligen rekommenderas. Det är en gedigen genomgång av processerna som ledde till avkolonialiseringen av Afrika men framförallt om historien efteråt. Och det är en rätt sorglig om än mycket intressant läsning. Så stora förhoppningar som grusats, drömmar som mött en cynisk verklighet och ett stormaktspel som förstört en hel kontinent. Ständigt närvarande är korruption och maktfullkomlighet.

Men det finns ljuspunkter och jag är själv övertygad om många länders potential. Jag var häromåret i Kenya som egentligen har alla förutsättningar att vara ett dynamiskt och ledande land som skulle kunna spela en stabiliserande roll i östra Afrika. Så allt är inte hopplöst även om det är lätt deprimerande att se alla möjligheter som förstörts och inse att miljoner oskyldiga människor har dött på grund av politiska misstag och maktspel.

Här finns också Martin Merediths tips om vilka tio andra böcker man borde läsa om Afrika. Toppar gör inte oväntat Heart of Darkness av Joseph Conrad men med på listan är också alldeles utmärkta The Poisonwood Bible av Barbara Kingsolver, som handlar om en familj som flyttar till Kongo på 60-talet.

Lästips

Per Schlingmann intervjuas i Salong K.

Restaurangtips i New York

En alldeles fantastiskt charmig restaurang finns i Williamsburg i Brooklyn. Gammal sliten diner till utseendet men med höga ambitioner när det gäller mat, dryck och service. Och en fantastisk 50-tals atmosfär. Ingen fast meny utan servitriserna skriver dagens meny rätt på bordsduken för varje sällskap. I högtalarna är det rockmusik för oss som gillar sådant. Diner (85 Broadway at Berry och St Williamsburg i Brooklyn. Ta tunnelbana J, M eller Z till Marcy Av.)

Miss Maude´s Spoonbread Too ligger uppe i Harlem på Malcolm X Av. Mellan 137 och 138 gatan. Serverar världens bästa short ribs och en cole slaw som inte går av för hackor. Bland efterrätterna kan pecannötspajen rekommenderas för den som inte är rädd att dra på sig hjärtproblem.

Ett utmärkt tapas för vardagskvällar är Las Ramblas. Pytteliten lokal som spiller ut på gatan och där personalen gärna tipsar om såväl mat som vin. Perfekt också om man vill fortsätta ut i Soho eller Meatpacking district efteråt. Ligger på 170 W 4th St mellan Cornelia och Jones St.

Människor påverkar människor

Efter Alex Schulmans beslut att sluta blogga har det blåst upp till storm. Yrsa Stenius och andra verkar ha oerhört svårt att förhålla sig till bloggar. Etablerade skribenter i mainstream media skryter med att de inte läser bloggar.

Det är så dumt att jag inte riktigt vet vad jag ska säga. Självfallet är många i medieetablissemanget nervösa. Helt plötsligt dyker det upp begåvade skribenter och analytiker som inte förhåller sig till de normer som gäller på de stora redaktionerna. Som skriver om nya fenomen och som utgår ifrån andra perspektiv.

Att bloggar skulle fokusera på skvaller eller meningslösheter är ju som att säga att det är värdelöst att läsa tidningar för att det finns så många skvallertidningar som har så stort genomslag. Men få skulle hävda det – det finns tidningar och magasin som Axess, Neo, Tiden, The Economist, The Atlantic Monthly etc för att nämna några inom samhällsdebatten.

På samma sätt är det givetvis när det gäller bloggar. Det finns många ointressanta. Men också många som är oerhört bra. Jag läser Katrine Kielos med större intresse än någon socialdemokratisk krönikör i dagspress. Olle Lidbom på Vassa Eggen är min främsta källa till att följa medieutvecklingen. Han hinner läsa det jag inte hinner, gör begåvade sammanfattningar och förser mig med länkar till de artiklar som jag själv avgör om jag vill gå vidare och läsa eller inte. Jonas Morian skriver begåvat och insiktsfullt om socialdemokratin (och ibland om moderaterna!) och Peter Englund ger glimtar ur livet som författare och historiker. Utan Ali Esbatis briljanta formuleringar skulle jag ha det tråkigare. De lär mig mycket och gör min värld rikare med fler perspektiv på tillvaron.

Och bloggar blir ju mäktigare. Jag är rätt övertygad om att begåvade Per Gudmundson inte skulle blivit ledarskribent på Svenska Dagbladet om han inte hade bloggat och PJ Anders Linder hade fått upp ögonen för honom. Det är klart att det är oroande och kanske hotfullt för många som valt den traditionella vägen för karriär i etablerade medier. Men för oss andra är det bra och det bidrar definitivt till att vitalisera samhällsdebatten.

Bra möten i Lycksele

Har varit i Lycksele under helgen. Våra norra länsförbund hade samlats för att diskutera politik i tre dagar. De hade också gjort en smart lösning som innebar kampanj för deltagarna på Lycksele marknad. Det är ett bra upplägg som vi borde göra vid fler tillfällen på olika håll i landet. När vi ändå samlar många företrädare – ut med dem på gator och torg!

Länsförbunden hade samlat många bra talare för diskussioner och föredrag. Biståndsminister Gunilla Carlsson, migrationsminister Tobias Billström, riksdagsledamöterna Tomas Tobé och Margareta Pålsson var några av föredragshållarna.

Det är viktigt med fortsatt politisk diskussion och förnyelse av moderaterna. En sak kan vi veta om valet 2010 – det kommer inte att vinnas med samma frågor och förslag som 2006. Så politikförnyelse för att möta nya samhällsproblem eller adressera dem som kvarstår är centralt.

Själv talade jag tillsammans med min kollega och partiets analyschef, Gunilla Sjöberg, om hur vår process och planering inför valen 2009 och 2010 ser ut. Det känns skönt att vi har valplaneringen igång och jag tycker vi har en bra bild redan nu av hur vi ska vinna igen 2010 och hur vi ska vinna fler kommuner och landsting.