PJ Anders Linder skriver idag på Svenska Dagbladets ledarsida om hur Clinton och Obama riskerar att köra sönder demokraterna och öppna fältet för republikanerna och McCain. PJ skriver också omBarack Obamas svagheter och lyfter som främsta kritik fram tvivel kring att "Han charmar aktivister, men kan han få de ljumma att stiga upp ur sofforna?"
Det finns många frågor kring hur stark Obama egentligen är, det har PJ alldeles rätt i. Clinton är på många sätt både mer erfaren och färdiggranskad. Men däremot tror jag analysen är fel när det gäller vilka Obama mobiliserar. Han styrka i primärvalen har ju varit just att han mobiliserat de unga och de som tidigare inte registrerat sig för att rösta. Hans svaghet har varit där Clinton har sin styrka - det demokratiska partiets aktivister och de med tydlig koppling till fackföreningarna.
Som jag skrivit om tidigare så är demokraternas fortsatta strid om nomineringen delvis en nackdel då det lämnar fältet fritt för McCain att organisera sig. Samtidigt finns det en poäng i det som flera demokrater lyft fram - i och med det enorma valdeltagandet i demokraternas primärval har de nu för första gången på länge ett övertag gentemot republikanerna när det gäller mobilisering och aktiva.
tisdag 6 maj 2008
Kan Obama verkligen vinna?
Upplagd av Pär Henriksson kl. 14:42
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar