Tankar om Twitter

Jag har idag intervjuats av flera medier (lägger upp länkar när det ger resultat) kring sociala medier. Många har varit frågande och nyfikna framförallt när det gäller Twitter. Mary har bett mig utveckla mina tankar på bloggen.

Jag tror så här: kommunikation handlar inte om enskilda kanaler. Som parti eller som enskild företrädare så handlar det inte om att välja en kanal som gör att du är framgångsrik eller vinner nästa val. Kan man vinna valet på Twitter eller via nätet? Nej, det kan du inte. Men man kan inte heller vinna valet genom de bästa torgmötena eller fräsigaste flygbladen heller. Allt handlar om mediamixen och att möta väljare och sympatisörer där de finns.

Och när beteendeförändringar sker så måste partierna förändra sitt sätt att kommunicera. Ofta drivs beteendeförändringar av teknologiska skiften. Twitter är ju ett typexempel på det. Helt okänt i valrörelsen 2010 men sannolikt och rimligen ett bra verktyg nu och framöver europaval i år och valet 2010.

Hur ska man då använda Twitter som politisk företrädare? För mig är det svaret individuellt. Jag kan ibland bli lika störd på de kanalfrälsta som på dem som bara ser problem och inte möjligheter med ny teknik. Det finns inget som säger att man måste bete sig på ett visst sätt eller använda tekniken på ett visst sätt bara för att man t ex bloggar eller twittrar. Det handlar – som i all kommunikation – om vad du själv vill uppnå och vilken relation du vill bygga till dina målgrupper.

I grunden är det självklart att digitala kanaler driver fram mer dialog och mer nischning. Det ligger i teknikens logik. Det finns möjlighet till snabb dialog och det finns möjligheter att själv välja om man vill läsa en blogg, prenumerera på ett RSS-flöde eller följa en person på Twitter.

Dialogen är det som är lite knepigt att hantera för ett parti (eller ett företag för den delen). Det kräver backoffice funktioner för att fungera. Jag följer t ex Barack Obama och en del andra mycket välkända politiker och företag på Twitter. Det är självklart för mig att det inte är Obama själv som sitter och skriver och framförallt inte sitter och själv deltar i dialogen. Det vore orimligt att förvänta sig det. Men på samma sätt som man alltid har haft en väl riggad brevsvarsfunktion eller för telefon så får man ha det också för sociala medier. Sätter du ut flaggan i det digitala landskapet så bör man också se till att kunna hantera den dialog som uppstår.

Ibland möts jag av påståendet att Twitter bara är privat och skvaller. Jag köper inte det. Jag tycker många företrädare från olika partier använder Twitter klokt och gör att jag kan följa vad de arbetar med och ibland ställer de frågor och vill ha inspel från oss som följer dem. När det gäller det privata så är privat och personlig inte samma sak. Personlig tycker jag mycket väl man kan vara som politisk företrädare ifall man själv är bekväm med det. Det visar ju faktiskt personen bakom 10-sekunders klippet i Aktuellt eller det enstaka citatet i morgontidningen.

Vilken roll kommer då Twitter att spela i valrörelsen? Jag tror det kommer spela hyfsat stor roll för alla dem som är nyfikna på politik eller redan är sympatisörer och aktiva. Genom Twitter och de inbyggda gränssnitten mot t ex bloggverktyg och Facebook kan man enkelt och kostnadseffektivt nå många människor på oerhört kort tid via t ex ett SMS till sitt Twitter-konto. Kan vara ovärderligt i en tid när mediabevakningen verkligen är nästan dygnet runt och i många olika kanaler. För mig är utvecklingen av sociala medier och innovationerna av nätverktyg något som ytterligare understryker tesen att det nästan inte är någon reell skilllnad mellan intern och extern kommunikation idag. Det måste vi som parti förhålla oss till.