Jag var tolv år när Palme mördades. Jag kommer ihåg att jag lyssnade på morgonekot och det kändes overkligt, närmast främmande. Sedan satte vi oss i bilen för att åka till Sunne och åka slalom. Vi följde rapporteringen i radion på vägen dit och jag minns att jag tittade på mötande bilar – polisen sökte de första dygnen nämligen efter en bil.
Nu, 21 år senare läser jag Anders Isakssons bok över Ebbe Carlsson ”Ebbe – Mannen som blev en affär”. Det är en habil bok som handlar om Ebbe Carlsson och hur en märklig människa kunde ta sig ända in i socialdemokratins innersta krets.
Men det som framförallt slår mig är sjaskigheten. Toppolitiker springer på porrklubbar och Palme tystar ner. Den militära underrättelsetjänsten övervakar den yttersta vänsterflanken i intimt samarbete med socialdemokraterna. Palme tystar ner. Den högsta polisledningen är politiserad. Rikspolischef, SÄPO-chef och länspolismästare utses med partibok som grund. Statsrådsberedningen tillkallar polisbilar för Ebbes privata resor och justitieministern förser Ebbe Carlsson med passerkort så han kan komma och gå som han vill i polishögkvarteret på Kungsholmen. När Palme mördas placerar regeringen en person i polisutredningen och lägger sig aktivt i (de trassliga) förhållandena mellan åklagare och polis. Länspolismästaren Hans Holmér anses pålitlig eftersom han ses som närstående socialdemokraterna. Ebbe Carlsson och Holmér jagar kurder på lösa boliner och informerar löpande socialdemokraternas högsta ledning. Vitböcker skrivs med syfte att skydda regeringen – inte för att lägga korten på bordet.
Det brukar ibland talas om att Sverige var ett oskyldigt land när Palme mördades. Snarare var Sverige ett rätt sjaskigt och genompolitiserat land.
Jag är lite förvånad över att Isaksson valt att inte intervjua några av de då aktiva politikerna utan framförallt arbetat med skriftliga källor. Han motiverar själv valet med att då aktiva politiker (t ex Anna-Greta Leijon, Thage G Petersson och Ingvar Carlsson) redan skrivit sina versioner i memoarer.
Det är visserligen korrekt. Men visst hade det varit intressant att höra Ingvar Carlssons synpunkter på varför en hel del saker inte går ihop och vad han anser om Ebbe Carlsson och hans affärer idag. Carlssons bok har ju några år på nacken och skrevs ju i den tidens ljus. Kanske hade han varit mer beredd att tala öppet idag om några mörka år i den svenska politiska historien.
måndag 28 maj 2007
En annan tid, en märklig tid
Upplagd av Pär Henriksson kl. 18:16
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar