Ord men inget ansvarstagande

Ok, här har vi ett vänstersamarbete som i månader suttit och diskuterat försvars- och säkerhetspolitik för att komma överens.

Idag presenterade de resultatet: 22 sidor som kan vara bland det mest innehållslösa pladdrande vi sett på länge. Gott om ord, ont om politik.

Man är inte överens i den skarpaste säkerhetspolitiska frågan idag – Sveriges närvaro i Afghanistan. Där vill Lars Ohly lämna Afghanistan åt sitt öde. Internationellt har det kanske varit (tillsammans med klimatfrågan) den största diskussionen under hösten. USA och omvärlden inklusive Sverige har givit Afghanistans befolkning besked – vi överger er inte på den svåra vägen mot fred och demokratisk utveckling. S-V-MP saknar politik trots sina överläggningar. Är det internationell solidaritet?

Man är inte överens kring försvarets ekonomi. Här har Alliansregeringen gjort det jobb som socialdemokraterna underlät att göra vid sina 12 år i regeringsställning och äntligen har vi en försvarsmakt i ekonomisk balans. S-V-MP är överens om att spara – ca 2 miljarder om man får tro tidigare siffror. På vad är högst oklart. Är det ekonomiskt ansvarstagande?

Man talar varmt om vårt närområde och vikten av solidaritet. Det är bra. Men vill samtidigt skära ner på det som är Sveriges främsta styrka i vår del av världen - flygvapnet. Det är det vapenslag som har längst räckvidd, kan vara först på plats och som är mest avskräckande för en eventuell fiende som vill hota Sverige eller våra grannländer. Är det en genomtänkt försvarspolitik?

Läs analys av Göran Eriksson i Svenska Dagbladet eller Anna Dahlberg i Expressen.

Uppdaterad: försvarsminister Sten Tolgfors skriver klokt på sin blogg.