Om mediedrev och granskning

Idag är jag intervjuad i Dagens Media, bland annat om den artikel som Expressen har om Sofia Arkelsten i dagens tidning. Jag är nu inte - som tur är - ansvarig utgivare på Expressen och jag har inga synpunkter på deras publiceringsbeslut. Det får man diskutera med Thomas Mattson ifall man känner för det.

Men jag tycker att precis som det är viktigt att diskutera gränsdragningsfrågor kring politiska företrädares relationer till omvärlden så är det viktigt att diskutera var gränsen går kring offentliga personers privatliv och hur mediedrevets logik sätter normala begrepp som rimlighet och proportioner ur spel. För den som är intresserad av drevlogik rekommenderas Anders Pihlblads utmärkta bok "Drevet går".

Man kan givetvis har synpunkter (Staffan Dopping har det) på hur Moderaterna har skött medierelationerna under denna vecka. Men jag kan konstatera och det tror jag även den erfarne Dopping håller med om att det är lättare att sitta på utsidan och ge goda råd när facit finns än att i realtid hantera den storm med ett flöde av information som uppstår när mediatrycket är som tuffast.

Det handlar i vårt fall inte om att "gömma" eller "hålla sig undan" utan om att vi vill ge så god service till journalister som möjligt. Då vill vi ha på fötterna innan vi börjar kommentera och vi vill säkerställa så långt det går att det våra företrädare säger är korrekt och att det även håller timme tre eller dag fyra. Ofta handlar det helt enkelt om att media frågar om detaljer kring saker som hände för flera år sedan. Då måste vi hinna kontrollera detta och säkerställa att vi kan ge ett bra svar. Det händer också flera journalister från samma redaktion ringer samtidigt. Då måste vi stämma av kring vem vi ska prata om vad med. Ibland har vi fler företrädare som ska kommentera samma sak och då kan de vilja stämma av med varandra. Osv. Bara som exempel.

Nåväl. Vi hade givetvis hellre ägnat veckan åt att tala om politik. Men så här är livet ibland. Fler som skriver om detta är t ex Carl B Hamilton, Widar Andersson, Nina Larsson, Thomas Hartman, Hanif Bali, Mary X Jensen, Magnus Andersson.

Forskningsseminarium om valrörelsen

Den 27 oktober anordnar Demokratiinstitutet och Sällskapet riksdagsledamöter och forskare (Rifo) ett seminarium i riksdagen om valrörelsen 2010, där en rad färska forskningsresultat kommer att presenteras. Bl a medverkar Jesper Strömbäck och Marie Grusell som håller på med forskningsprojekt kring valet. Jag och Ardalan Shekarabi från Socialdemokraterna medverkar och kommenterar.

Program och anmälan hittar man här.

Gladwell skriver klokt om sociala medier

Malcolm Gladwell (författare till bl a Tipping Point, Outliers och Blink) skriver en intressant artikel i The New Yorker om sociala medier och aktivism. Den är läsvärd - inte minst för dem som tror att hög aktivitet i sociala medier med automatik innebär djupt engagemang eller går att översätta till personligt engagemang IRL.

"The kind of activism associated with social media isn’t like this at all. The platforms of social media are built around weak ties. Twitter is a way of following (or being followed by) people you may never have met. Facebook is a tool for efficiently managing your acquaintances, for keeping up with the people you would not otherwise be able to stay in touch with. That’s why you can have a thousand “friends” on Facebook, as you never could in real life.This is in many ways a wonderful thing. There is strength in weak ties, as the sociologist Mark Granovetter has observed. Our acquaintances—not our friends—are our greatest source of new ideas and information. The Internet lets us exploit the power of these kinds of distant connections with marvellous efficiency. It’s terrific at the diffusion of innovation, interdisciplinary collaboration, seamlessly matching up buyers and sellers, and the logistical functions of the dating world. But weak ties seldom lead to high-risk activism."

Tidsbegränsning för politiska uppdrag är en dålig idé

SSU har väckt liv i den med regelbundenhet uppdykande frågan om tidsbegränsningar av politiska uppdrag. Den här gången vill de att riksdagsledamöter ska få sitta max tre mandatperioder. Syftet är att skapa större omsättning och få in nya – och yngre misstänker jag – människor.

Jag tror att det är en dålig idé. Det är ett försök att skapa en lätt lösning på ett problem som snarare handlar om att partierna måste bli öppnare och det politiska systemet mer tillåtande för att människor rör sig in och ut ur politiken under olika delar av sitt liv. Jag tror inte man löser det genom ett beslut. Det handlar om att i grunden förändra partiernas kultur och se till att det politiska systemet är smidigare när det gäller t ex möjligheten att bo i en annan kommun än där man har sitt politiska uppdrag (i framförallt storstadsområdena är ju kommungränserna rätt flytande i det vardagliga livet).

Utan att ha några djupare kunskaper om detta så är jag också övertygad om att långkörare som Edward Kennedy och John McCain har betytt mycket i den amerikanska senaten för att kunna lösa upp frågor och ta ansvar över tid. Med SSUs förslag skulle Mona Sahlin också varit tvungen att avgå inför valet 1991. Det tror jag hade varit dåligt för såväl Socialdemokraterna som Sveriges riksdag. Vi behöver en blandning av både nya och gamla. Socialdemokraternas oförmåga till förnyelse (att Luciano Astudillo får lämna riksdagen är t ex bara att beklaga) men det handlar ju om att Socialdemokraterna internt inte har nominerings- och rekryteringsprocesser som ger en bra blandning av erfarenhet och förnyelse.

Jag är alltid skeptisk mot en tro på att om man skruvar på system och regler så ska alla problem lösas. Det handlar snarare om kulturförändringar, attityder och hur vi som individer och i grupp beter oss mot varandra. Det är människor vi har att göra med. Alla människor utvecklas individuellt och för många – inklusive förtroendevalda – skulle det utan tvekan vara bra att byta jobb/uppdrag oftare. Men jag kan bli lika stolt över när jag ser förtroendevalda som gnetat på i fullmäktige, nämnder eller riksdag år efter år. Oftast utan någon större uppmärksamhet eller belöning. Den erfarenheten och kunskapen om hur beslutande församlingar fungerar bör inte slängas överbord med automatik.

I riksdagen är knappast heller problemet att vi har för få unga. Om man ser på moderaternas nya riksdagsgrupp med 107 ledamöter finns det gott om unga och lovande namn. Snarare är det nästan ett problem att det är för få som är äldre. Det betyder givetvis inte att man måste ha suttit länge i riksdagen men såväl unga som äldre måste få lättare att gå in och ur politiken. Det är ett uppdrag för de politiska partierna som inte löses med snäva tidsgränser som inte tar hänsyn till de individuella erfarenheterna och förutsättningarna.

Intervju med Fredrik Reinfeldt om den kommande mandatperioden

Sveriges nya regering

Statsminister Fredrik Reinfeldt

EU-minister Birgitta Ohlsson

Justitieminister Beatrice Ask

Migrationsminister Tobias Billström

Utrikesminister Carl Bildt

Biståndsminister Gunilla Carlsson

Handelsminister Ewa Björling

Försvarsminister Sten Tolgfors

Socialminister Göran Hägglund

Barn- och Äldreminister Maria Larsson

Civil- och Bostadsminister Stefan Attefall

Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson

Finansminister Anders Borg

Finansmarknadsminister Peter Norman

Utbildningsminister och vice Statsminister Jan Björklund

Jämställdhetsminister (bitr Utbildningsminister) Nyamko Sabuni

Landsbygdsminister Eskil Erlandsson

Miljöminister Andreas Carlgren

Närings- och energiminister Maud Olofsson

IT- och Regionminister (bitr Näringsminister) Anna-Karin Hatt

Infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd

Kultur- och Idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth

Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström

Integrationsminister (bitr Arbetsmarknadsminister) Erik Ullenhag

Sofia Arkelsten och Gunilla Sjöberg tar över

Idag har vi presenterat Sofia Arkelsten som ny partisekreterare i moderaterna och Gunilla Sjöberg som ny biträdande partisekreterare. Det är två fantastiska personer som nu får viktiga roller i arbetet med att fortsätta förnya och utveckla moderaterna. För även om vi gjorde ett riktigt bra val i år så måste vi fortsätta att utvecklas ifall vi ska kunna vinna även 2014.

Och för de som undrar så har jag världens roligaste kommunikationschefsjobb och jag ser fram emot att få arbeta med två av mina favoriter - Sofia och Gunilla.