Fortsatt solidarisk finansiering av välfärden

Har på morgonen varit på ett Timbro-seminarium och diskuterat välfärden och dess finansiering. Hela seminariet kan ses här.

Jag drev linjen att den solidariska finansieringen är kärnan i den svenska välfärdsstaten. Den värnar vi. I moderaternas handlingsprogram står att ”Finansieringen av sjukvården ska ske solidariskt via skatten, men driften ska präglas av mångfald”. Ewa Westerberg skriver om det här.

Jag tror det är olyckligt man får debatt där man ställer solidarisk finansering och tillgång till vård efter behov mot privat finansiering. Det finns ett brett stöd i Sverige idag för en fortsatt skattefinansiering av välfärdens kärna. Det är det som är det politiska uppdraget. Det är vare sig önskvärt eller realistiskt att gå ifrån solidarisk finansiering till privat finansiering.

Jag tror också man kan göra mycket inom ramen för dagens system. När det gäller produktivitetsförbättringar finns t ex undersökningar som visar att informationshanteringen i vårdkedjan kan uppgå till 30 procent av totalkostnaden. Det finns också mycket att göra när det gäller tillgänglighet, valfrihet och mångfald. Det är stor skillnad idag både bland landstingen när det gäller vården och bland kommunerna när det gäller äldreomsorg. Stora förbättringar kan uppenbart ske inom ramen för dagens finansieringssystem. LO har skrivit intressant om detta här och här.

Den framtida utmaningen med ökade vårdbehov är inte okänd. Långtidsutredningen har bland annat pekat på detta. Samtidigt ska man komma ihåg att ekonomin inte är statisk. Ökad tillväxt och fler i arbete ger välfärden större resurser utan att man behöver höja skatterna. All politik handlar om prioriteringar och det är självklart att välfärdens kärnverksamheter måste prioriteras på alla politiska nivåer.

Det är ju också så att Sverige har ett fortsatt stort utanförskap (även om det minskar) vilket gör att vi har en potential på hundratusentals människor som skulle kunna bidra med fler arbetade timmar. Jag ser att jobblinjen fortsatt är den viktigaste politiska prioriteringen såväl denna mandatperiod som nästa.

Uppdaterat:
Danne Nordling bloggar här.