Följ arbetet mot utanförskap i Stockholm

Min gode vän Ulf Kristersson är numera socialborgarråd i Stockholm. Han har också startat en sajt med det lämpliga namnet socialborgarråd där man kan följa hans arbete.

Kom till Medborgarplatsen kl 17.00 idag

Manifestation till stöd för demokratikämparna i Burma

Svenska Burmakommittén anordnar i samarbete med alla riksdagspartier en manifestation för att stödja demokratikämparna i Burma. Möt upp och visa ditt stöd för demokratikämparna och stöd munkarnas och nunnornas frihetskamp. En talare från varje riksdagsparti, partiernas ungdomsförbund samt ytterligare organisationer kommer att hålla en kortare appell.

Plats: Medborgarplatsen
Tid: fredag 28 september klockan 17:00
Arrangörer: Svenska Burmakommittén, Moderaterna, Folkpartiet, Centern, Kristdemokraterna, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet

------------------
Sprid denna information till så många du kan.

Garton Ash om Burma

Timothy Garton Ash skriver bra i The Guardian om situationen i Burma och om möjliga alternativ för att sätta press på Burmas militärer.

Bli lycklig med Johan

Sent tips: lyssna på Johan Norberg som har gjort ett program åt Timbros poddradio om vad lycka är. Jag har lyssnat på det till och från jobbet och blivit en lyckligare människa av själva programmet. Dessutom har Johan briljant musiksmak. Finns också på iTunes under podcasts.

Kanske inte latast i riksdagen

Under rubriken ”De är latast i riksdagen” granskar TV4 riksdagsledamöternas arbete. Spännande kan man tycka. Snabbt visade det sig dock att det långtifrån någon rejäl genomlysning som TV4 hade gjort. De har helt enkelt kollat hur många motioner, interpellationer eller skriftliga frågor varje ledamot har producerat. Jag tycker det är rätt bristfällig journalistik och ett för enkelt sätt att snabbt sno ihop en kul rubrik utan större täckning.

Motioner är ett verktyg i riksdagsledamöternas verktygslåda. Andra formella verktyg är t ex interpellationer, frågor eller anföranden i kammaren. Alla som bevakar politik vet dock att det inte går att lyfta ut några enskilda verktyg och göra en bedömning vara utifrån detta. Mycket annat spelar in. Ett alldeles självklart faktum är att socialdemokrater skriver fler motioner än borgerliga. De ställer givetvis också fler frågor och interpellationer. Det beror ju på att de är i opposition och därmed inte kan lägga propositioner. Majoritetspartierna (Allianspartierna) driver ju sin politik inte genom motioner utan genom propositioner till riksdagen. Frågor till statsråden kan de ställa till dem på gruppmöten och när de kommer till partiernas kommittéer. Samt givetvis i informella sammanhang.

För merparten av ledamöterna sker det tunga arbetet (och det som ger inflytande) i utskotten och i de egna partiernas kommittéer. Det är där de kan påverka och det är där som allianser byggs. För majoritetspartierna tillkommer ytterligare komponenter – möten med berörda departement och underhandskontakter som ger möjlighet att påverka i viktiga frågor.

En av de som skriver minst antal motioner är moderaten Lars Lindblad. Han är samtidigt den kanske mäktigaste ledamoten. Han är nämligen gruppledare för moderaternas riksdagsgrupp och leder hela gruppens arbete inklusive politiska bedömningar och beslut. Motsvarande roll hade socialdemokraten Britt Bohlin under förra mandatperioden.

Moderaterna har 97 riksdagsledamöter. Jag brukar säga att det finns 97 sätt att vara riksdagsledamot på. I uppdraget som ledamot ingår inte bara att vara verksam i riksdagens formella processer utan också att möta medborgarna under mandatperioden. Nuvarande migrationsministern Tobias Billström knackade ett antal tusen dörrar under den det han var riksdagsledamot och talade politik med väljarna i sin valkrets. Det var ett arbetssätt som fungerade för honom och som gjorde att väljarna fick möjlighet att tala direkt med en ledamot och att Tobias fick inspel som han kunde ta vidare i arbetet i riksdagen och nu givetvis som statsråd. Andra – Hans Rothenberg från Göteborg är ett exempel – ägnar mycket tid åt att resa runt i landet och tala vid olika möten. Anna König Jerlmyr från Stockholm är ny för den här mandatperioden. Hon har valt att arbeta opinionsbildande inte minst när det gäller arbetet mot våldtäkter och arrangerat seminarier där bl a Beatrice Ask medverkat. Jag vågar påstå att för henne har det varit betydligt mer effektivt än att skriva motioner eller frågor. Hon har skapat sig en plattform såväl i riksdagen som utanför den och lyfter frågor som är viktiga för många väljare.

Jag kan ibland bli lite oroad över den politiska journalistiken i Sverige. Detta säger jag med en rad förbehåll. Det finns många seriösa och duktiga journalister som förmår gräva djupare och analysera vassare än i många andra branscher. Men det går inte att komma bort ifrån att också ytligheten ökar i många stora medier. Det är snabba enkäter, grunda analyser och tuffa rubriker.

Politik är inte enkelt. Och ska nog inte vara det heller. Det handlar om viktiga frågor som påverkar oss alla. Det lämpar sig inte alltid att skildra genom de flyktiga betraktelserna eller alltför förenklade analyserna.

(Uppdaterad: noterar att Greger Hatt skriver på liknande tema i Dagens Media)

Allians för Sverige uppdaterad

Nu är Allians för Sveriges hemsida uppdaterad. Där finns också vitboken "Fler i arbete - första året med alliansregeringen för nedladdning". Även moderaternas kampanjblogg är nu up and running.

Båda sajterna kommer att utvecklas framöver.

Lästips

Läser just nu:

"Faller fritt som i en dröm" - den avslutande delen i Leif GW Perssons triologi.

"The Looming Tower - Al-Qaeda and the road to 9/11" av Lawrence Wright om hur Al-Qaeda startades och vad som ledde fram till terrordåden 2001. Mycket läsvärd - inte minst bör de som tror att Al-Qaeda är någon slags motståndsrörelse till Bush läsa den.

"Heat" av Bill Buford om äventyr i kök runt om i världen i allmänhet men New York i synnerhet.

"Revolutionary Chinese Cookbook" av Fuchsia Dunlop som jag och C fick i bröllopspresent av Ulf och Birgitta. Snart dags för en ny Kina-resa tror jag. Kanske till våren?

Återkommer med recensioner. Samtliga är dock läsvärda.

Jobbig men givande vecka

Den här veckan har jag mer eller mindre bott på kontoret. Det i kombination med en rejäl förkylning har inte varit helt optimalt men det har ändå varit en väldigt rolig vecka med många olika inslag.

Veckan har i hög grad gått i kommunikationens tecken. I tisdags träffade jag och kollegerna i Alliansen ett 30-tal borgerliga/liberala bloggare för att diskutera Allians för Sverige, partierna och regeringen. Rapporter här, här, här och här (bl a). Fredag och lördag har vi haft Kampanjdagar ute i Sollentuna. De är en ny mötesform i moderaterna. Vi har massor med olika arrangemang för olika grupper i partiet men har fram till nu saknat ett arrangemang för just de som är intresserade av kommunikation och kampanj. Drygt 250 moderater från hela Sverige diskuterade kommunikation och fick lyssna till intressanta talare. Bl a hade vi talare från våra vänner i Finland och Norge. Mer finns att läsa på moderaternas kampanjblogg som nu är nylanserad.

Vi fick ju också en ny handelsminister i onsdags och i torsdags presenterades Alliansregeringens stora sjukförsäkringsreform. En viktig och riktig reform. Det är inte rimligt att vi har drygt 500 000 personer som är förtidspensionerade. Det är inte rättvist gentemot dem som i unga år kan bli dömda till livsvarigt utanförskap och det är inte bra för Sverige. Allians för Sverige tar nu tag i ett problem som tidigare s-regeringar blundat för och genomför reformer som syftar till att stödja människor att komma tillbaka till arbetsmarknaden efter sina individuella förutsättningar.

Kommande vecka blir fokus på Allians för Sverige (hemsidan nylanseras på måndag). Under veckan kommer vi att ha ett flertal gemensamma aktiviteter och på torsdag presenteras ju höstbudgeten. Kom gärna till Norrmalmstorg i Stockholm kl 12.00 på måndag - då uppträder partiledarna tillsammans. Liknande arrangemang sker också på många andra håll i landet.

Två läsvärda böcker om amerikansk politik

Nu är jag tillbaks efter en vecka i New York och Washington. En mycket bra resa. Även om det var privat kunde jag inte undvika att följa den politiska rapporteringen och köpa en hel del böcker och tidningar.

Det var slående hur primärvalspositioneringarna tar plats i media men än så länge verkar medborgarna (jag var bara i NYC och Washington DC) inte vara så engagerade. Inga kampanjknappar eller liknande. Såg inte en enda anti-bush knapp i New York. En demonstration på Union Square mot kriget hade samlat en högst begränsad skara anhängare och utanför Vita Huset stod en ensam demonstrant.

Men den politiska temperaturen lär höjas efterhand och jag ska försöka åka över och följa valrörelserna senare i höst och även under nästa år. Har köpt och läst Joe Kleins "Politics Lost" och Bob Woodwards "State in Denial". Båda läsvärda. Woodward är ju alltid underhållande och med förträffliga källor. Detta är ju tredje delen i hans svit om Bushs presidentskap. Och inte lika positiv som de två tidigare.

Joe Klein imponerade dock rejält. Jag har läst honom i Washington Post och även läst hans två romaner. Men detta var riktigt läsvärt - han skildrar alla presidentvalskampanjer sedan 60-talet och tolkar vad som fungerar i relation till väljarna och vad - som enligt honom - gått snett i amerikansk politik. Även om man inte delar hans slutsatser så är det träffsäkra analyser och tidvis bildande.