Kampanjer i New Hampshire

Sen kväll i Washington. Har varit i New Hampshire idag och tog kvällsflyget ner till en betydligt varmare huvudstad. Dagen har varit packad med möten. Vi startade i morse med frukost på Merrimack i Manchester med fd ambassadören och ordföranden för demokraterna i New Hampshire, George Bruno. Med var också Brian "Cosmo" Lawson som driver New Hampshires mest besökta politiska blogg. Den är ett utmärkt verktyg för den som vill följa kampanjerna i New Hampshire fram till valet den 8 januari. Lawson är en student som driver sajten ideellt och som lyckats bli samlingspunkt för information kring kampanjerna. Nu får han t ex automatisk pressreleaser och inbjudningar från alla kampanjer får kommentera i nationell media vad som händer i New Hampshire. 

Efter det träffade vi representanter för kampanjer över hela det politiska landskapet. Vi hade möten med företrädare för Mitt Romney, Chris Dodd och Barack Obama och fick möjlighet att diskutera hur de driver kampanjer. Själv är jag mest intresserad av hur de arbetar med volontärer och hur de driver kampanj på nätet. Det sker många spännande aktiviteter som det är värt att titta närmare på. Vi besökte också valkretskontoret för demokraternas kongressledamot Carol Shea-Porter. Hon är en rätt spännande person som lyckades bli vald till kongressen med en total valbudget på 300 000 dollar, vilket är oerhört lite i en kongresskampanj mot en sittande kongressledamot. 

På gatan i Concord sprang vi också på Rudy Giulianis kampanjchef i New Hampshire som var på jakt efter nya lokaler att hyra när nu Giuliani växlar upp närvaron i New Hampshire. 

Vi lunchade i republikanernas högkvarter i NH med deras ordförande Fergus Collen men med var också Arnie Arnesen som tidigare bl a kandiderat för demokraterna som guvernör. Hon driver idag en egen talkshow i radio och tv som också är utmärkta källor för kunskap om politiken i New Hampshire. 

Vi gjorde också ett snabbt besök i delstatens kongress. De har ett mycket intressant system med ett mycket stort parlament (drygt 400 ledamöter) som dock bara sammanträder en dag i veckan under ett halvår varje år och som får en total ersättning om 100 dollar för varje år. Där kan man tala om ideellt engagemang. 

Överlag är det en av de mest slående erfarenheterna från New Hampshire. Det är en delstat som präglas av politik - det är val varje år till någon nivå och valdeltagandet och engagemanget är högt. Delstatens motto är också Live free or die och det finns tydliga libertarianska drag i delstatspolitiken. T ex finns ingen inkomstskatt eller moms utan det är fastighetsskatt och diverse avgifter för t ex turism (som är den största näringen) som ger intäkter till delstatens budget. 

Imorgon och fredag blir det möten och besök i Washington. Vi ska bl a besöka Clintons kontor och Republikanerans högkvarter samt ha workshop med akademiker från George Washington University. 

Valkampanjer i New Hampshire

Möten i Manchester

Igår kväll kom vi till ett New Hampshire som sprakar i höstens alla färger. Det lär vara rejält varmare än normalt vid den här tiden på året. Något man tackar för efter några kalla dagar i Ottawa. Igår kväll träffade vi Gregory Label från George Washington University som var i Manchester på besök. Han har en bakgrund i det demokratiska partiet och gav en bra överblick över vilken roll New Hampshire spelat i amerikansk politik genom åren. Idag är det fullt program med besök till såväl Clinton, Obamas, Kucinich som Romneys kampanjer. Vi ska också äta lunch med ett par lokala journalister samt träffa Carol Shea Porter som kandiderar till kongressen. 

Välskrivet om utvecklingen i Venezuela

Zaida Catalán skriver i Expressen om Hugo Chávez och utvecklingen i Venezuela.

Bra dagar i Köpenhamn

Igår och idag har jag varit i Köpenhamn och besökt vårt systerparti Konservative i samband med det danska valet. Det gick ju bra till slut och det är imponerande av Fogh Rasmussen att han nu blir statsminister för sin tredje period. Vi har en hel del att lära av Danmark och det är intressant att studera ett nordiskt land där en borgerlig regering har lyckats bli omvald två gånger i rad. Nu senaste gången också trots att socialdemokraterna förnyat såväl ledningen som tonaliteten. 

Systrar utan gränser

CocoRosie var makalöst bra. Systrarna får Björk att framstå som introvert och begränsad i sitt musikaliska uttryck.

Kvällens Stockholmstips

CocoRosie spelar på Debaser. Kan bli precis hur bra som helst.

I stormens centrum

Läser nu Göran Häggs ”Påvarna – två tusen år av makt och härlighet” samt David A. Vise ”The Google Story”. Båda är mycket läsvärda. Häggs är rätt svepande men en bra introduktion till påvarnas roll och till den katolska kyrkan. Orkar man inte läsa standardverket "Katolska kyrkans historia” så fungerar Häggs bok alldeles utmärkt. The Google Story är relativt okritisk mot företaget och grundarna men är läsvärd då den ger en djupare insikt i hur Google fungerar och vilken förändring som företaget medfört när det gäller hur vi använder Internet och hur nya affärsmöjligheter uppstår.

Har i veckan också läst Johnny Munkhammars nya bok om reformstrategier och om att bli omvald som reformpolitiker. Återkommer med recension av den när boken släpps, vilket är den 21 november.

Veckan i övrigt har mest ägnats åt det som även media har ägnat sig åt. Att min vän Ulrica Schenström fick lämna statsrådsberedningen var tråkigt men jag hoppas att hon återhämtar sig snabbt. Jag kan bara konstatera att medietrycket är enormt när man blir utsatt för ett drev. Förr (det räcker med att gå 10-15 år tillbaks) såg det helt annorlunda ut. Då fanns ett fåtal större redaktioner och de allra största var relativt återhållsamma när det gällde att publicera osäkra uppgifter. Idag finns kanske ett tjugotal redaktioner som självständigt gräver och driver mot samma mål. Det är oerhört påfrestande för den som står i centrum och möjligheterna till reflektion och perspektiv försvinner snabbt ut genom fönstret. Redaktionerna ställer anklagande frågor och kräver omedelbara och tydliga svar kring händelser som kan ligga tiotals år tillbaka i tiden. Det är uppenbart att det är en bra investering för den som tänkt sig ett förtroendeuppdrag att köpa en pärm och spara alla kvitton i decennier.

Kan också tycka (i diskussionen kring svarta tjänster) att fokus ibland blivit snett. Det finns ju inte bara köpare utan också säljare. Försök få ett vettigt kvitto på torghandeln eller hitta en hantverkare som vill göra småjobb vitt. Det är klart att det går men jag tror det är att blunda för verkligheten om man inte erkänner att normen ofta varit att småjobb sker i den svarta sektorn. Det är klart att det är problematiskt och det är något som man bör försöka göra något åt. Hur kan man få fler i den privata tjänstesektorn att gå över till vita tjänster? Och det är många som de senaste veckorna suttit i glashus och glatt kastat sten.

Jag kan tycka att det ibland är problematiskt med mediedrevens logik. Perspektiv försvinner och medielogiken gör att i ett drev blir det relevant att publicera saker som bara någon dag innan inte hade varit aktuellt. Alla hetsar upp varandra och smått blir stort samtidigt som det som är stort förminskas när det blandas med småsaker.

Noterar att Vassa Eggen har börjat skriva om medieföraktet. Det tror jag är något fler bör fundera över. Och lite perspektiv i form av läsning om modern svensk politisk historia visar ju att det inte var bättre förr. Det vara bara det att förr kom politiker och tjänstemän undan på ett helt annat sätt. Det var inte bra och granskningen är överlag bra och relevant. Men att hävda att politiker skulle vara mer korrupta eller omoraliska idag, det är jag övertygad om är helt fel.

Per Ericson

Nås av beskedet att Per Ericson (1965-2007) har gått bort efter en tids sjukdom. Oerhört jobbigt. Han var på senare år en av Svenska Dagbladets bästa ledarskribenter och som person alltid vänlig och nyfiken. Han var en av de första som började skriva om miljöfrågor och han sökte alltid fakta och inte de enkla slutsatserna.

Jag träffade Per när jag började arbeta på MUFs centrala kansli 1994. Då arbetade han för den moderata partiledningen med kommunpolitik om jag inte minns helt fel. Jag kommer ihåg att han alltid fanns där för oss nya medarbetare och hjälpte mig och andra tillrätta. Han kommer vara oerhört saknad – det enda som ger viss tröst är att han fick leva ett bra liv. Han fick ägna sig åt mycket av det han uppskattade under den alltför korta tid han var med oss.