Mellan hopp och förtvivlan

Vad gör jag om dagarna? Det är inte bara jag som själv ställer mig den frågan varje morgon utan det är också en av de vanligaste frågorna jag får när jag är ute och talar i olika sammanhang.

Och svaret är: allt möjligt. En blandning mellan offensiva och defensiva insatser. Det är ju det som gör arbetet så roligt. Mitt grunduppdrag är givet – att se till att moderaterna är väl rustade för att kunna vinna valen 2009 och 2010. Det handlar om att förbereda inför valrörelserna och handlar om allt ifrån att uppdatera våra digitala plattformar till att planera för valrörelse i ett parti med 7000 förtroendevalda och 60 000 medlemmar. Då lär man sig rätt snabbt att Sverige är ett stort land med rätt skilda förutsättningar. I delar av landet röstar fler än hälften av alla väljare på oss – i andra delar röstar var tionde väljare på oss. Allt detta ställer krav på vår förmåga att opinionsbilda och driva kampanjer och det kräver också lokalt förankrade förtroendevalda.

Sedan är det klart att mycket av det jag gör också handlar om att hantera löpande händelser. Både sådana vi initierar själva men också sådant som händer under dagen. Jag brukar jämföra det med att arbeta på en tidningsredaktion. Man vet ungefär hälften av vad man ska göra när man kommer in på morgonen och den andra hälften är saker som dyker upp – såväl problem att hantera som möjligheter att agera. Jag är på många möten, talar ständigt i telefon och försöker hinna med e-posten. Utmaningen är att hålla ihop en stor organisation där nästan alla ägnar sig åt kommunikation i någon form och se till att vi håller tempot uppe, fokuserar på vår egen agenda och ständigt förnyar oss och vågar göra det vi inte gjort tidigare.

Det är det roligaste jobb jag haft, även om det kan vara lagom kul ibland när man vaknar och Ekot leder med något mindre kul. Då vet man vad förmiddagen kommer att ägnas åt.