Clinton vann i NH. Egentligen inte oväntat. När vi var i NH i december talade alla om primärvalet där som en ”firewall” för henne ifall hon förlorade i Iowa. Det är väl mycket som talar för Clinton den 5 februari även om jag tror att man inte ska underskatta Obama. Enligt vad jag förstår har dock Clinton en väsentligt bättre utbyggd och mer rutinerad fältorganisationer i de stora delstaterna som nu ska rösta. Det kan bli avgörande i ett läge när det är få politiska sakfrågor som bryter igenom i debatten.
Bland republikanerna spelar Giuliani ett högt spel. Han sätter allt på de stora delstaterna som kommer senare och vad som möjligen talar för att det kan gå hem är att det är ett vidöppet race än så länge. Jag har ärligt talat svårt att se McCain gå hela vägen även om han på många sätt är den mest rimlige kandidaten bland republikanerna. Romney lever vidare och kan med sina resurser säkert hanka sig fram. Huckabee klara rimligen inte mötet med väljarna när det inledande förtjusningen lagt sig. Entusiasmen bland republikanerna för sina kandidater verkar dock vara - hmm… - begränsad.
Lästips: min granne på Söder och fd JKL-kollega Billy McCormac har börjat blogga. Han skriver briljant om musik och amerikansk politik.
onsdag 9 januari 2008
Spridda noteringar
Upplagd av Pär Henriksson kl. 09:09 0 kommentarer
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)